Ibland undrar man vad det är för ärthjärnor som får jobb som utredare på departmenten. Men det klart att om det primära urvalskriteriet är att de är smartare än politikerna som tillsätter dem så är ribban ganska lågt satt från början.
Citat:
Ursprungligen postat av
Pandalina4
1. Lagen föreslås skärpas kring vad som ska krävas för att en pågående LVU-vård ska kunna upphöra. Enligt förslaget ska en socialnämnd inte få besluta att vården ska upphöra förrän de omständigheter som föranledde vården har förändrats på ett ”varaktigt och genomgripande” sätt
Det är svårt att begripa vad syftet med det här förslaget är eftersom nuvarande LVU redan säger att vården ska upphöra om skälen för den inte längre gäller. Jag antar att det ska föreställa någon sorts signalpolitik för att rent generellt tvinga barn att vara omhändertagna längre. Vilket såklart är helt förkastligt.
Citat:
2. Lagbestämmelserna kring flyttningsförbud föreslås skärpas. Socialnämnden ska enligt förslaget bli skyldig att alltid överväga det.
Flyttningsförbud är tänkt som en temporär åtgärd för att säkerställa en ordnad hemflytt av placerade barn. Det är bara aktuellt om socialtjänsten och föräldrarna inte är överens om formerna för hemflytt. Nu låter skrivningen "skyldig att alltid överväga" så gummiaktigt att det nästan är flytande, men om det alls finns något bett i det här förslaget så är det helt onödigt. Det finns ingen anledning att tvinga socialtjänsterna att överväga tvångsåtgärder i den stora massan fall där samarbetet mellan socialtjänst och föräldrar fungerar bra. Det är faktiskt direkt kontraproduktivt med tanke på att socialtjänsterna redan har stora problem med att upprätthålla fungerande samarbeten med sina klienter.
Citat:
3. Socialnämnden föreslås också kunna besluta att en vårdnadshavare eller förälder ska lämna drogtest vid umgänge och inför prövningen av om vården ska upphöra.
Socialtjänsten kan redan besluta att vårdnadshavare eller förälder måste slicka socialsekreterarnas skor vid umgänge och vårdens upphörande. Det finns liksom inga begränsningar där. Gör inte föräldrarna som socialsekreterarna säger får de inte se sina barn.
Citat:
4. Socialnämndens skyldighet att överväga om vårdnadsöverflyttning tidigareläggs.
Det här är direkt puckat och hjärtskärande orättvist. Eftersom det svenska rättsväsendet är som det är blir barn alltid sittande i samhällsvård väldigt länge. När socialtjänsten tar ett barn sker det nästan alltid akut. Fallet kommer upp förvaltningsrätten efter cirka två månader och till kammarrätten efter cirka sex månader. Därefter måste föräldrarna vänta i ett halvår innan de kan göra sin första hemtagningsbegäran, den utredningen pågår i fyra månader och överklagas sedan till rätten som ger ett avgörande. Nu har det redan gått mer än 18 månader. Om föräldrarna fortfarande är underkända har de en ny chans ett år senare vid ännu en hemtagningsbegäran. Misslyckas även den blir det vårdnadsöverflyttning vid tre år och sedan ser de aldrig sina barn mer. Sänker man gränsen för vårdnadsöverflyttning, rimligtvis till två år, så betyder det att föräldrar till omhändertagna barn har en enda chans att få hem sina barn igen, att bättra sig om man så vill. Misslyckas det så är barnen borta. Det är puckat.
Hjärtskärande orättvist är det för att socialtjänsten givetvis inte har några sådana krav på sig när det går åt andra hållet. De kan plocka barn som de känner för, misslyckas de en gång kan de alltid försöka en gång till (vilket också händer förvånansvärt ofta). Där finns det inga som helst krav på stabilitet eller trygghet.
