Citat:
Ursprungligen postat av
MarryBlunt
Fast inget av ovanstående argument har ju med husaffärer mellan Ebba och Esbjörn att göra. Om vissa av dessa påstående är riktiga så är de ju separates rättsprocesser, helt fristående från denna.
Enligt mig rimmar det illa när man säger att Esbjörn till fullo förstår en försäljningsprocess, trots sin kognitiva funktionsnedsättning.
Men när han säger att han ångrar sig så förstår han plötsligt inte sitt eget bästa längre.
Mitt fetade.
Vem är "man" som "säger" det du påstår? Det finns många i den här tråden som inte förstår sig på reglerna som gäller vid fastighetsaffärer. Om det är ett tecken på kognitiv funktionsnedsättning att man tror att säljaren kan ångra sig, spela affären baklänges genom att riva kontraktet och betala tillbaka handpenningen, så finns det många som lider av sådana diagnoser enbart i den här tråden. Det torde väl kanske i så fall mera vara att betrakta som ett normaltillstånd hos unga personer och personer som är oerfarna i affärsverksamhet.
Esb deltog i försäljningsprocessen under två månader. Uppenbarligen har EB också fyra vittnen som kommer att styrka att Esb till fullo förstod att han var i full gång med att sälja fastigheten - och genomförde försäljningen enligt sin egen önskan. Enligt artikel i AF är dessa vittnen EBs mor, två väninnor och en granne. Dessutom kommer en professor i geriatrik att vittna och ge sin bedömning av de utredningar och tester som gjorts av Esb.
Esbs "ånger" har inget med rättsprocessen att göra. Han sålde fastigheten, skrev sitt namn på tre exemplar av kontraktet. Det blir totalt ganska många namnteckningar. Ända fram till dess att han gett EB hennes (och mäklarens arkivexemplar) exemplar av kontraktet kunde han ändrat sig. Det gjorde han inte.
Nu kan han spela teater, ångra sig, gråta floder och beskärma sig över EB hur mycket han vill. Det ändrar inget i sakfrågan.