Citat:
Det var då själva fan att vi inte klarar av att diskutera denna spott-gate objektivt. Jag försvarar inte Simons beteende utan snarare ger er ett samband. Provokation leder till en infantil reaktion hos Simon. Ger man fan i att provocera minskar risken för tarvligheter. Ger man däremot sig in i leken får man leken tåla. De är ju barnungar hela bunten därinne. Man kan inte begära mer av dem, antar jag.
Bra poäng.
Nu är min jämförelse möjligtvis väldigt dålig kan många tycka men drar den ändå.
Jag är inte en "rolig människa" första timmen jag gått upp innan jag fått i mig mitt kaffe. När jag och mitt ex träffades tog det ett tag innan han förstod att första timmen är det bättre att bara låta mig vara för att det går över. Inte för att han "måste", men för att vi skulle fungera ihop och för att respektera att jag behövde tid på morgonen. Precis som att jag respekterade att direkt efter att han kom hem från jobbet var han fortfarande stressad och behövde tid att varva ner. Man lär sig förstå varandras svagheter och ger sig inte på nån när den är som "svagast", bara för att provocera.
Jag försvarar inte Simons beteende, men att vara dålig förlorare är inget ovanligt. Kanske i huset är han den med sämst humör efter förlust. Men om man vet det så behöver man väl inte provocera fram något direkt efter. Varför inte bara låta det vara en timme och sen ta upp det med honom att han gjort eller agerat fel, att han betett sig som en bortskämd barnunge osv. Jag säger inte att han ska behöva "komma undan" om han vräker ur sig skit efter en förlust men vill man ens att personen man pratar med tar emot det man säger är det oftast bättre att vänta tills den personen är lugn.
Att utnyttja en annan persons svaghet för att provocera är enligt mig barnsligt. Då är man lika barnslig som personen som beter sig som en barnrumpa efter en förlust.
