Citat:
Ursprungligen postat av
trillian
Grävis & Susanna:
Det är intressanta att se hur Susanna och Grävis relation utvecklar sig.
Han visar en mer komplex bild av sig själv i och med att han verkar faktiskt brinna för att få kalla henne kärring osv. Absolut hans rätt att ha dom tankarna men lite svagt case att inte kunna kompromissa med i en relation kan jag tycka.
Lars å andra sidan. Han möter henne direkt i dessa konflikter. Han är trött på henne och detta nu. Det är lite synd. Istället borde han fråga "Vad är det EGENTLIGEN som bubblar nu?" och försöka komma till kärnan. Kanske var hon bara nervös inför att träffa Lars föräldrar och det var det allt handlade om. Då hade han kunnat peppa henne lite och vara snäll.
Nja, jag tror inte alls att Grävis brinner för att kalla henne just kärring. Dessutom tror jag faktiskt att han tog upp ordet i ett exempel där han sa något i stil med att "om någon går förbi bilen och jag säger flytta på dig kärring så är det ett skämt", det var egentligen inte direkt riktat mot Susanna. Min tolkning är att Grävis försökte förmedla att han inte kan vakta på varje ord han säger. Han behöver få slappna av i relationen och känna sig accepterad. Så tror jag.
Angående Lars så har han väl haft nog med tålamod. Varför ska han hantera henne med silkesvantar och vara den större personen hela tiden? Hon är ju inget barn och har faktiskt varit ganska elak mot honom. Dessutom var han ju jättesnäll när han ville planera resan så att hon skulle få den bästa möjliga upplevelsen med honom och hans föräldrar. Han bjöd ju verkligen till där och fick bara skit tillbaka. Ellinor visade ingen som helst uppskattning över att han ansträngde sig. Klart han inte orkar mer. Det var väl ren överlevnad att få säga det han kände, dvs att han blev förintad av hennes beteende mot honom. Dessutom helt i linje med Kalles råd om att berätta om vad den andres beteende gör med en själv och inte lägga problemet hos den andre.