Ja, vi tar väl det en gång till då, ifall det finns fler idioter i tråden som fortfarande inte förstått vad tvisten mellan Ebba och Esbjörn handlar om.
De, Ebba och Esbjörn, har alltså upprättat ett avtal om köp av fastighet, helt i enlighet med de lagkrav som stipuleras i Jordabalken för dylika avtal. Sedan har Esbjörn valt att inte fullfölja sin del av avtalet. Han har också vägrat att prata med Ebba i hennes försök att finna en lösning. Han vägrade till och med att träffa Ebba efter att hon sagt att hon skulle backa om Esbjörn inte var kapabel att ta beslut och verkligen ville backa. Hon bokade in ett möte för dem att träffas och diskutera saken. Men Esbjörn vägrade träffas.
Så Ebba tvingades stämma Esbjörn till domstol, eftersom Esbjörn vägrade all form av kommunikation med Ebba.
Ebba stämde då Esbjörn för det som kallas "Bättre rätt till fastighet", avseende den fastighet som Ebba köpt av Esbjörn i enlighet med Jordabalken, den balk i svensk lagstiftning som bland annat reglerar fastighetsöverlåtelser.
Tvisten gäller alltså en fastighetsöverlåtelse sluten genom avtal enligt JB Kap 4. 1 §
Avtalet uppfyller formkraven och har tillkommit enligt konstens alla regler. Detta har redan fastställts av domstolen, som därmed också har konstaterat att det åligger Esbjörn att, om han nu menar att det upprättade avtalet är ogiltigt, såväl förklara som bevisa varför avtalet skall förklaras ogiltigt.
Detta kan Esbjörn göra på precis vilket vis han själv väljer. Han kan ställa sig i domstolen och dansa hula-hula och sedan säga att det är för att han gjorde det som avtalet är ogiltigt. Eller han kan hänvisa till olika delar av olika lagrum, ex.vis JB, BB, Avtl, LPT eller 1924. Men saken är den, att Esbjörn behöver inte hänvisa alls till någon specifik lag, han behöver bara förklara varför avtalet skall vara ogiltigt, och bevisa det. Vilken lag eller paragraf som är tillämplig avgör domstolen.
Detta gäller på samma vis som att Ebba inte angivit någon specifik lag i sin stämningsansökan. Domstolen vet och förstår precis vad som gäller. Jura novit curia, som det heter på latin och populärt omnämns bland de lärde. Ett köpeavtal av fastighet har slutits, och det är då JB som gäller för detta. Närmare bestämt, som sagt, JB kap 4. 1 § vad gäller avtalet per se. Därför har också domstolen fastställt att avtalet uppfyller formkraven angivna i just nämnda lag.
I fallet Ebba - Esbjörn är det dessutom så att Esbjörn, eller snarare hans ombud, har klantat sig ganska ordentligt vad gäller hur han framställt sitt försvar, och istället för att just förklara varför avtalet skall vara ogiltigt och bevisa det, har försökt förklara för domstolen vilken specifik lag som skall appliceras. Domstolen har då gått så långt att de skrivit Esbjörn och hans ombud på näsan, att det finns andra lagar som domstolen kan tänkas döma på, men att det är domstolen som avgör det.
Men oavsett på vilken grund man skulle kunna tänkas anse att avtalet är ogiltigt, så gäller avtalet ett fastighetsköp enligt JB, är upprättat därefter, och stämningen avser således fastställande av bättre rätt till fastigheten, enligt JB. Återigen, JB nämns inte i stämningsansökan, eftersom, just det, jura novit curia, domstolen känner rätten. En advokat skriver inte rätten på näsan vad rätten redan vet. Sånt gör bara klantiga brännvinsadvokater som kluddar med saker om inget de vet.
Den värderingsman hos Densia som skrev deras rapport avseende värderingen, var naturligtvis mycket väl medveten om ovanstående. Eftersom han också var mycket väl medveten om att den värdering han utförde, inte är komplett, och därför inte tillräcklig för att ligga till grund för en talan vid domstol avseende en fastighets faktiska marknadsvärde vid en tvist enligt JB, omskrev värderingsmannen just detta i rapporten. Ett mycket rakryggat och professionellt agerande. På många sätt och vis lika rakryggat och professionellt som att Sjönäras mäklare klart och tydligt i köpeavtalet omskrev att mäklaren inte hade mäklaransvar för affären, eftersom denne endast haft ett skrivaruppdrag.
Allt ovanstående är rena självklarheter för vem som helst som har minsta lilla insikt i juridik och processföring. Men förhoppningsvis kanske någon som inte kan så mycket om saken har kunnat tillgodogöra sig lite kunskap. Även om jag är väl medveten om att det finns de i tråden som aldrig kommer att förstå.
De, Ebba och Esbjörn, har alltså upprättat ett avtal om köp av fastighet, helt i enlighet med de lagkrav som stipuleras i Jordabalken för dylika avtal. Sedan har Esbjörn valt att inte fullfölja sin del av avtalet. Han har också vägrat att prata med Ebba i hennes försök att finna en lösning. Han vägrade till och med att träffa Ebba efter att hon sagt att hon skulle backa om Esbjörn inte var kapabel att ta beslut och verkligen ville backa. Hon bokade in ett möte för dem att träffas och diskutera saken. Men Esbjörn vägrade träffas.
Så Ebba tvingades stämma Esbjörn till domstol, eftersom Esbjörn vägrade all form av kommunikation med Ebba.
Ebba stämde då Esbjörn för det som kallas "Bättre rätt till fastighet", avseende den fastighet som Ebba köpt av Esbjörn i enlighet med Jordabalken, den balk i svensk lagstiftning som bland annat reglerar fastighetsöverlåtelser.
Tvisten gäller alltså en fastighetsöverlåtelse sluten genom avtal enligt JB Kap 4. 1 §
Avtalet uppfyller formkraven och har tillkommit enligt konstens alla regler. Detta har redan fastställts av domstolen, som därmed också har konstaterat att det åligger Esbjörn att, om han nu menar att det upprättade avtalet är ogiltigt, såväl förklara som bevisa varför avtalet skall förklaras ogiltigt.
Detta kan Esbjörn göra på precis vilket vis han själv väljer. Han kan ställa sig i domstolen och dansa hula-hula och sedan säga att det är för att han gjorde det som avtalet är ogiltigt. Eller han kan hänvisa till olika delar av olika lagrum, ex.vis JB, BB, Avtl, LPT eller 1924. Men saken är den, att Esbjörn behöver inte hänvisa alls till någon specifik lag, han behöver bara förklara varför avtalet skall vara ogiltigt, och bevisa det. Vilken lag eller paragraf som är tillämplig avgör domstolen.
Detta gäller på samma vis som att Ebba inte angivit någon specifik lag i sin stämningsansökan. Domstolen vet och förstår precis vad som gäller. Jura novit curia, som det heter på latin och populärt omnämns bland de lärde. Ett köpeavtal av fastighet har slutits, och det är då JB som gäller för detta. Närmare bestämt, som sagt, JB kap 4. 1 § vad gäller avtalet per se. Därför har också domstolen fastställt att avtalet uppfyller formkraven angivna i just nämnda lag.
I fallet Ebba - Esbjörn är det dessutom så att Esbjörn, eller snarare hans ombud, har klantat sig ganska ordentligt vad gäller hur han framställt sitt försvar, och istället för att just förklara varför avtalet skall vara ogiltigt och bevisa det, har försökt förklara för domstolen vilken specifik lag som skall appliceras. Domstolen har då gått så långt att de skrivit Esbjörn och hans ombud på näsan, att det finns andra lagar som domstolen kan tänkas döma på, men att det är domstolen som avgör det.
Men oavsett på vilken grund man skulle kunna tänkas anse att avtalet är ogiltigt, så gäller avtalet ett fastighetsköp enligt JB, är upprättat därefter, och stämningen avser således fastställande av bättre rätt till fastigheten, enligt JB. Återigen, JB nämns inte i stämningsansökan, eftersom, just det, jura novit curia, domstolen känner rätten. En advokat skriver inte rätten på näsan vad rätten redan vet. Sånt gör bara klantiga brännvinsadvokater som kluddar med saker om inget de vet.
Den värderingsman hos Densia som skrev deras rapport avseende värderingen, var naturligtvis mycket väl medveten om ovanstående. Eftersom han också var mycket väl medveten om att den värdering han utförde, inte är komplett, och därför inte tillräcklig för att ligga till grund för en talan vid domstol avseende en fastighets faktiska marknadsvärde vid en tvist enligt JB, omskrev värderingsmannen just detta i rapporten. Ett mycket rakryggat och professionellt agerande. På många sätt och vis lika rakryggat och professionellt som att Sjönäras mäklare klart och tydligt i köpeavtalet omskrev att mäklaren inte hade mäklaransvar för affären, eftersom denne endast haft ett skrivaruppdrag.
Allt ovanstående är rena självklarheter för vem som helst som har minsta lilla insikt i juridik och processföring. Men förhoppningsvis kanske någon som inte kan så mycket om saken har kunnat tillgodogöra sig lite kunskap. Även om jag är väl medveten om att det finns de i tråden som aldrig kommer att förstå.