Citat:
Ursprungligen postat av
Tjejenduvillha
jag tänker precis tvärtom, varför skulle han vilja föreslå träning tillsammans när han inte vill umgås med henne? (det är känslan jag får iaf, att han är så ointresserad som det går att bli av henne)
Man brukar ju säga att opposites attract och jag tror det ligger väldigt mkt i det, och de där två känns väldigt lika, lugna och "tråkiga", lite småstela osv. De är alldeles för lika för att det ska klicka mellan dem. Men det är bara mina tankar kring situationen, jag kan ha fel, jag är den första att erkänna om jag har fel men skulle bli vääääldigt förvånad om det skulle bli någonting mellan dem, och det gäller både i och utanför huset.
Nja, nej, jag tror inte heller de passar ihop som par. Jag tror att Madde har målat upp en idealiserad bild av Adrian, och att det är den hon har blivit kär i, eller fått känslor för åtminstone. Det är enda rimliga förklaringen när det gäller någon hon träffade första gången för tre veckor sedan. Ju mer de håller ett avstånd, pga "murar" och allt sånt töntigt, så kan hon upprätthålla den här idealbilden, det behöver aldrig bli något verkligt, inte ens litegrann. Hon går där i sin kärleksbubbla och dagdrömmer, och sen gråter hon för att Adrian aldrig bekräftar hennes bubbelversion av honom.
Sen vet man aldrig, om de kan börja umgås på ett normalt sätt, kanske hitta gemensamma intressen på riktigt, börja prata och utbyta livserfarenheter.. då kan ju vad som helst hända. Men det absolut värsta är ju om Madde går och crushar på Adde och därför håller sig undan, känner sig hämmad, rentav svartsjuk, samtidigt som Adrian anar att Madde känner något och håller avståndet av den anledningen. Då kan de ju gå i 50 dagar till, eller så länge båda är kvar, utan att något ändras..