Citat:
Ursprungligen postat av
kazangas
Finns det ens människor som sitter frivilligt inspärrade så här ett år senare?
I början var oron stor, men de som inte är kopplade till en riskgrupp behöver inte känna denna stressen.
Jag bävar för hur folk skulle må om de fortfarande idag kände denna "skräcken".
Oro och stress sliter enormt ifall man inte får möjlighet till återhämtning.
Jag är inte riskgrupp, men ändå nästan isolerad (*) sedan ett år tillbaks.
Någon "skräck" känner jag inte, jag är inte ens lite rädd.
Jag vill kunna träffa min mamma som är gammal utan att riskera hennes liv så länge hon inte är vaccinerad.
*)
Vi träffar vänner och bekanta ute, inte inne.
Vi träffar barn och barnbarn, främst ute, men ibland inne. Det beror lite på läget på deras arbeten och förskolor hur vi vill göra.
Vi handlar det mesta på nätet utom mat som vi handlar när det är så lite folk i affärerna som möjligt.
Skidåkning visade sig vara otroligt coronasäkert (om man vill) och båten på sommaren funkar också bra vad gäller smittspridning.