Saknar ni att hyra film?

Nostalgi.
Till videobutiken och hyra två filmer, och innan jag hade egen VHS-spelare även en moviebox.
Inte så smidigt som idag, men hade man valt en film så fick man ju se den.

Kanske är utbudet för stort idag?

Så här är det, ser man filmen på bio så får Hollywood en så jäkla masa pengar så det är okey för dig att fildela ner filmen så dina kids kan se dem...
Biografägarna tjänar nada... De har höga avgifter, så vad de tjänar på för att överleva är att man köper godis och popcorn av dem...

Nä, det fanns ju bara sånt som de flesta vill se, som Top Gun.
Ville man se något mera udda som Himmel över Berlin, fick man ett nej till svar, oavsett hur lovprisad den filmen var!

Tror mer på att du saknar tiden du associerar med dessa upplevelser. Visst är det annorlunda nu jämfört med då men utbudet är ofantligt mycket större nu, VHS är inte bättre på något sätt egentligen. Hellre beslutsångest över ett oändligt filmbibliotek än ett begränsat utbud med filmer som dessutom måste lämnas tillbaka efter några dagar, med betalningspåminnelser etc. Jag saknar också den tiden, men det är mest för att man var ung och att hela resan av att införskaffa och kolla på filmerna var något man gjorde med föräldrar/familj som gör det till nostalgiska minnen.

Saker man inte behöver anstränga sig för ger inte samma tillfredställelse. Och det gäller även för en sån sak som att skaffa en film.

Saknar det lite men jag streamar mest bara gamla klassiska och ovanliga filmer. Bonus är ju att de är bra bildkvalitet och att man slipper spola tillbaka videoband.

Men jag har fortfarande kvar mycket fysiska filmer som jag kollar på.

Saknar däremot inte hyrfilm så mycket eftersom jag inte gillar att hyra saker.

Saknar verkligen inte VHS och hyrfilm, filmer som måste lämnas in i tid samt usel kvalitet.

Jag brukar hyra film på mitt lokala bibliotek (dock DVD, videobanden hittar man ju inte längre på sådana ställen).
Just Himmel över Berlin hyrde jag där, på ett litet småstadsbibliotek, i somras.
Så helt otillgänglig i hyrform är den inte.

Du har poänger. Utbudet och enkelheten förslappar och i viss mån - fördummar. Ofta när vi har filmkvällar här hemma nuförtiden kollar vi bara 10 minuter innan vi tänker. Äh ä, segt. Vi byter. Så håller vi på ett tag innan vi ser om något vi vet är bra. Det här samhället med snabba smarta lösningar gynnar inte kulturyttringar som tar tid, som behöver växa.

Men skulle jag vilja ha tillbaka det som det var förr - Nej.

Jag måste bara få inflika att Disneyfilmen Sången från Södern från 1946, och den svenska filmen Dunderklumpen från 1974 var tidigare med konceptet att blanda den tecknade världen med spelfilm och riktiga skådespelare (även om de inte alls var lika actionfylld som Roger Rabbit då).

Trådstarten beskriver på ett väldigt bra sätt nackdelen med ett för stort utbud: man känner sig avtrubbad och allt känns blasé.
Jämför med hur en miljonären ibland kan känna sig fattigare än fattiglappen, då miljonären redan har så mycket inom räckhåll att det inte känns lika spännande och viktigt att kämpa för. Till skillnad mot fattiglappen som får knega och spara för att kunna köpa drömhuset eller drömbilen. Men när det väl blir dags så är euforin total.

Vidare vill jag påminna om att man på många vanliga bibliotek numera kan hyra film. Förvisso på DVD, och inte VHS.
Jag brukar då och då hyra film på biblioteket. Dels just för att det känns "charmigare", dels för att det går så mycket datasurf om man skall se en film på Youtube, samt att jag vill sitta nedsjunken i TV-soffan och inte sitta med krum rygg framför datorn där jag har en pinnstol...
Och streamingtjänster som Netflix o.dyl. har den här konservative skribenten ännu inte befattat sig med.

Saknar hela barndomen på alla fina minnen.

Men skulle inte vara samma sak idag, skulle mer vara jobbigt att behöva gå fram och tillbaka med böcker och vhs filmer hit och dit man lånar.
Saknar mest att gå till arkaden och lägga i några femmor och visa grannpojkarna vem som äger!

Köper VHS, blueray och dvd idag istället, och gamla spel jag tycker om såklart.