Liberalerna lämnar JÖK - vill ingå i en borgerlig regering utan SD 2022 (2021-03-05)

Det finns tre tänkbara utfall av Liberalernas partiråd.

Det första, som många nu söker intensivt, är att rådet landar i en kompromiss. Genom luddiga formuleringar vill man undvika eller åtminstone fördröja en uppgörelse mellan partiets två själar som, liksom Faust, skilda vägar vill vandra: den vänsterliberala och den borgerligliberala. För den första är beröringsskräcken gentemot SD det helt avgörande. För den andra är det centrala möjligheten att driva en kraftfull borgerlig politik med liberal prägel.

Blir det så skulle partiet bli trogen dess välkända kluvenhet. Sabuni skulle kunna överleva ett tag till som partiledare. Men på sikt skulle det vara slut med partiets hundraåriga saga som riksdagsparti. I ett Sverige med stora utmaningar och avgöranden framför sig är ett sådant otydlighetens parti överflödigt. Väldigt få väljare skulle vara beredda att köpa grisen i säcken och stödja ett parti som gjort luddigheten och i själva verket fegheten till varumärke. Vänsterliberala väljare skulle naturligtvis välja Centern som alternativ och de borgerligt sinnade skulle rösta moderat.

Det andra tänkbara utfallet är att gå rakt emot partiledningens nu liggande förslag och definitivt blockera möjligheten till att få fram en borgerlig regering med parlamentariskt stöd från SD. Det skulle omgående besegla Sabunis öde som partiledare och alienera en stor del av partiets återstående borgerliga medlemmar och väljare.

Den logiska följden av ett sådant ställningstagande borde bli att röra sig i samma riktning som Centerpartiet numera gör: mot att ingå i en socialdemokratiskt ledd regering som samarbetar med Vänsterpartiet. Men frågan är i så fall: vilket behov skulle det finnas av en kopia av Centerpartiet? Och dessutom: vilka väljare skulle kunna lockas till att rösta för ett sådant kvasisocialistiskt liberalt parti? Därför leder detta ställningstagande, på sikt, när opinionssiffrorna inte vänder uppåt eller fortsätter att dala, till en sammanslagning med Centerpartiet. Det skulle åtminstone rädda en hel del förtroendevalda från arbetslöshetens eller pensioneringens fara, och det väger tungt i sådana sammanhang.

Det tredje möjliga utfallet är att partiledningens majoritetslinje får stöd i partirådet. Det skulle inte alls markera slutet på partistridigheterna. Det skulle leda till ett halvår – fram till landsmötet i november – av häftigt internt motstånd och krypskytte från minoritetens sida, med kopiöst eldunderstöd från alla från DN och vänsterut. Opinionssiffrorna skulle i detta fall blir den utslagsgivande faktorn. Om L börjar att stadigt växa i opinionen, då har Sabuni och hennes meningsfränder vunnit. Annars ser hennes öde mörkt ut.