Min man har varit otrogen i 1 år

Ja det är svårt! Och jag tycker ju verkligen att han är ett as. Men han är också den jag älskar mest, och som jag inte kan se mitt liv utan.

Skatta dig lycklig över att ni inte har skaffat barn och gå vidare. Tufft i början men bäst i längden.

om du väljer att stanna har du inte heller något rätt att bråka om att han har varit otrogen, då du faktiskt med detta har accepterat hans beteende. Så om du väljer att stanna måste du släppa denna tanken på att han varit otrogen. Och det är svårt.

Ni får väl prata igenom det ordentligt. Varför han varit otrogen och Varför han inte har berättat det utan att du kom på honom. Själv skulle jag ha brytit upp ... tilliten är helt borta och aldrig att jag skulle vilja ha barn med en person som gjort som han har gjort. Ni har ju till och med gift er under den tiden han varit otrogen och han fortsatte tydligen. Man kan verkligen undra också hur "den andra personen" tänkt i det hela ...

Det jag funderar över är att han inte bara lämnade mig om han inte ville ha mig längre. Han säger ju att han vill ha relationen nu och att han ångrar sig. Men jag kan inte riktigt förstå varför. Varför är folk otrogna egentligen?

Det enda positiva just nu är att ni inte har barn, om du väljer att bryta så är det så mycket enklare.



Folk vill ha det som är svårt att fånga, nyfikenhet och tillfälligheter.

Det skulle aldrig förfalla mig själv att vara otrogen, att såra min partner, visst alla förhållanden kan ta slut, men man får se till att göra det på rätt sätt.

Edit, det måste få ta sin tid om det ska läka ihop igen. Att bygga tilliten igen tar tid.

Om du inte lämnar honom för att du har en "livsplan" med just han är idioti. Du kommer träffa någon mycket bättre.. Nöj dig förfan inte med ett otroget as. han skulle aldrig berättat om du inte kom på honom, vad mer ljuger han om då? hur mycket vet du om honom egentligen? Ne dumpa honom och blicka framåt! lovar att det blir bättre.

Antingen accepterar du att han får vara med andra, eller så får du lämna. Någon annan utväg finns inte.

Att försöka skambelägga honom och få honom att "ånga sig" och lova att inte göra det igen brukar vara det klassiska - problemet är bara att det inte fungerar och att det inte är genuint eller ärligt mot en själv. För innerst inne vill man hålla på att pippa med andra, så vad man säger för stunden gör man mest bara för att det är vad den andre vill höra. Det brukar inte dröja länge innan man trillar dit och pippar med andra bakom ryggen på en ändå.

Sen finns det dom som trycker hårt på att skaffa barn när sånt här händer också, i tron om att det minsann kommer att fixa till allting. Det kan jag säga att det inte heller gör. Man förvärrar bara problemen för sig själva.

Men tänk om det inte blir bättre? Tänk om detta var den chansen jag fick?

TS,
du är inte den han älskar mest, det borde väl mana lite till eftertanke hos dig, man är inte otrogen mot någon man älskar...

Nä, det har jag tänkt på mycket. Man är inte otrogen mot någon man faktiskt älskar.

Lämna.
Har ni inga barn, behöver du aldrig mer ha kontakt med honom.
Det kommer inte gå att återskapa tilliten, den är förbrukad.
Det är läskigt att hoppa från tian i simhallen, men första gången är värst, sen har man passerat en gräns, så går det av bara farten, likadant med otrohet.
Det finns andra män.
Lämna.