Citat:
Ursprungligen postat av
Sandkaka
Du framstår dessvärre inte som normalbegåvad när du beskriver rättshistoria som en "högst pågående" debatt och exemplifierar med en debatt som avslutades 2009.
Till Nyström-doktrinen räknas ett prejudikat från 1991( NJA 1991 s. 83). Det är sedan länge överspelat. Exempelvis angavs det vara på väg ut i den här artikeln från 2006:
https://www.dn.se/debatt/obehagligt-att-jurister-ser-friade-som-skyldiga/
Det stämmer inte att Sverige godkänner ord mot ord-domar. Det ändrades bl a genom ett prejudikat från 2010 (NJA 2010 s. 671). Här var referenten Lambertz själv. Det finns också senare avgöranden som modifierat bevisvärdering I mål om sexualbrott ytterligare, t ex 2017 s. 316. Ytterligare ett skäl till att det är en dålig idé att referera till den 30 år gamla Nyström-doktrinen är att sexualbrottlagstiftningen flera gånger ändrats sedan dess.
Eftersom den här tråden handlar om anklagelserna mot Lambertz är det 2018-års sexualbrottlagstiftning och HD:s vägledande dom som gäller vid sidan av förarbeten och aktuella prejudikat om bevisvärdering I mål om sexualbrott. Det finns också en rapport från BRÅ skriven förra året om den nya samtyckeslagen i praktiken. Eftersom ni båda och andra i tråden närmast krampaktigt håller kvar vid det förflutna och refererar till rättshistoria kan jag inte låta bli att undra vad detta egentligen handlar om. Handlar det om er egen rädsla för att bli oskyldigt anklagade för våldtäkt och dras in i en Kafkaliknande process? Handlar det i grunden om egna erfarenheter av sexuella kontakter som inte känts riktigt bra eller blivit fel på något sätt utan att det handlar om att någon av de inblandade gjort något brottsligt?
Med ovanstående sagt vill jag poängtera att jag inte på något sätt förnekar att män blir oskyldigt dömda för våldtäkt i Sverige. Jag känner personligen till ett fall där jag har skäl att tro att det förhåller sig på det viset. I fallet med Lambertz vet vi nu att MÄ varit inblandad i åtminstone tre utredningar gällande våldtäkt på fyra år. Innebär det att det finns skäl att tro att Lambertz är oskyldig till brotten han misstänks för? Kanske. Jag tror att det är något som utredningen medvetet eller omedvetet förhållit sig till och att utredningen sas började ordentligt på minus. Lägg därtill att den misstänkte är Mount Everest för att tala med GW.
Min slutsats är att åklagaren har ordentligt på fötterna, dvs hon har stark bevisning som kollats och dubbelkolla, och att det i dagsläget finns mycket som talar för att det skett något om inte brottsligt men otillbörligt hemma hos Lambertz under julnatten.
Du resonerar klokt om hur man sannolikt vägt in många av de omständigheter som vi nu får ta del av i den utredning som, likväl, ledde fram till en häktning. Jag tänker att vi bägge gärna slipper ett meningslöst länk-krig om den eventuellt pågående debatten i denna fråga. Däremot tror jag det är rättvist att anta att debatten kommer att intensifieras iom detta mål. Och jag vidhåller, från djupet av mitt mycket kloka manshjärta, att liggande lagstiftning resulterar i en stor grupp oskyldigt dömda män. Jag har haft ganska närgången kontakt med frågan på sätt jag inte kan outa här. Det gör dock inte frågan enkel. Jag tänker att vi, som samhällen, behöver se och värna bägge parters rättssäkerhet, och att den kloka balansen uppstår med en sådan uppriktig utblick. Vi bör väl ställa oss frågan om det brottspreventiva värdet av strängare sexuallagstiftning väger upp för en försvagad rättssäkerhet för män? Vi kan inte, likt borgerligheten i klimatfrågan, vägra att se hur två rättssäkerheter kommunicerar här (i borgerlighetens fall är det sambanden mellan miljö- och klimatfrågor och tillväxt som underkänns).
