(Fortsättning)
Susanna och Johan
- Johans motsvarighet till Sofias och Antons tacostourettes är att slå fast att saker är "hur bra som helst".
- Susanna noterar att Johan "gäspar vid nio och vill upp vid sex-sju", medan hon själv har en mycket senare dygnsrytm. Hon måste väl ändå ha anat att "skogshuggare" sällan jobbar kvällsskift?
* * *
I
mitt inlägg efter första avsnittet hyllade jag produktionen för att man slutat matcha par enligt modellen "det blir bra tv" och i stället faktiskt tycktes ha gått på seriös relationspotential. Jag ropade nog hej för tidigt. I avsnitt tre blev det ju tydligt att Susanna och Johan parats ihop trots att det uppenbarligen finns motstående, kanske rentav grundläggande inkompatibla, värderingsskillnader dem emellan, där Susanna är feminist med tatuering av venussymbolen och Johan är . . . tja, det vet vi inte riktigt i detalj än, men låt oss säga - inte det.
I förra avsnittet tonades det hela ner som en fråga om "politik", och det stämmer ju rent ytligt, men kan experterna inte se att det är mer än bara typ en fråga om vilket parti man röstar på?
Jag tänker här särskilt på Susanna, som, tycker jag, gett uttryck för att hennes feministiska övertygelse är något hon fått erövra och gjort till en del av sig själv, alltså inte en värdering hon bara passivt "alltid burit på".
Det innebär att det är något Susanna är villig, eller rentav tvungen, att försvara om hon upplever sig hotad eller utmanad på den punkten. Och här kommer då Johan in, och anser redan några dagar in i relationen det lämpligt att skoja på ett, låt oss generöst säga, typiskt grabbigt sätt. För honom, som antagligen själv saknar en stark övertygelse i frågan, blir "det lilla vi inte är överens om" ett problem först när eller om Susanna konfronterar honom med sina preferenser. Bäddat för konflikt, och inget som kan reduceras till en simpel fråga om "politik"
Om experterna har struntat i risken för att detta kan slita relationen i tu är det ju snudd på tjänstefel. Det är nästan så att man misstänker att man faktiskt förstod det, men gick vidare ändå.
Matchningar av den här sorten har, historiskt i GVFÖ, bemötts med två strategier, i växelverkan, från experternas håll: a) en relativisering av hur viktig grundläggande kompetens i en relation är och b) ett allt mer intensivt tjat på att paret ska ha överseende med motsättningarna och forcera en fördjupning av relationen ändå. Båda är tveksamma, åtminstone om man tar programmets påstående om att det ska kunna lära oss något om lyckliga relationer på allvar.
De två strategierna illustreras i föreliggande avsnitt av expert-Kalle, som först (strategi a, ovan), i en poststrukturalistisk vändning, reducerar den högst konkreta värderingsmotsättning som (föga förvånande) snabbt kommit till uttryck mellan Susanna och Johan till att endast utgöra "språkliga skillnader" och "invanda vanor i hur de pratar" (hur invand en vana nu kan vara efter, vadå, fem dagar ihop). Han insisterar sedan (strategi b) på att de måste "komma förbi sina meningsskiljaktigheter" (plötsligt är det inte längre bara en fråga om "språkliga" skillnader) och påpekar att de "behöver komma förbi låsningarna". Avslutningsvis: "De behöver jobba med att vilja det". Läs meningen igen - här har Kalle identifierat ett potentiellt problem i Susanna och Johans relation: att de kanske inte
vill.
I vanliga fall anses detta vara något att åtgärda - inte genom att "jobba på" att börja vilja något man inte vill, utan genom att lyssna på vad man vill, och agera därefter, även om man exempelvis skulle komma fram till att man är inkompatibel med sin nuvarande partner. Varför ska då Susanna och Johan tvunget jobba med att vilja det här? Varför behöver ett par som har så olika uppfattning om något som åtminstone för en av parterna är en grundläggande värdering envisas med att "komma förbi" det? Svaret kan ju bara vara: det är inte Susanna och Johan som behöver det, utan programmet, för då blir det en lyckad matchning. Det känns en smula cyniskt.
Programmets behov styr, och paret skickas ut med en uppgift. Blir det inte lite väl övertydligt att det par som kivas om vilken väg de ska ta i relationen får i uppgift att bokstavligen enas om en väg ihop? "Jag vill att ni håller kursen i precis den riktningen" skulle lika gärna kunna vara ett kommando från expert-Kalle. "Ni har ingen kompass eller karta" - och inget egentligt stöd från experterna.
Men här är vi nu. Susannas strategi för att försvara sig (enligt ovan) verkar vara att maskera ilska med tillkämpad käckhet och "oskyldiga" pikar. "Då ska vi se om du klarar dig ute i vildmarken." "Gör det här med brutet ben!" Vid diskussionen om vilken väg de ska gå blir det här nästan lite obehagligt - ett huvudsakligen ensidigt gräl, men i undertryckt form, där Susanna skrattar och ler, men egentligen argumenterar på ett irriterat sätt.
Det här glider också över i, eller mynnar ut i, något som liknar ett ifrågasättande och utmanande av Johans manlighet. Efter diskussionen i skogen, där Susanna frågat varför Johan inte "stoppar henne" om hon går åt fel håll, uttrycker Susanna besvikelse över att Johan är för "vek", medan Johan avfärdar idén om att vara "alfa" i en relation och pragmatiskt konstaterar att han "lika gärna kan följa som leda".
Om en relationsdynamik där ens (manliga) partner är mer drivande och, möjligen, "alfa" verkligen är Susannas preferens, och inte bara ett resultat av programmets klippning, är det naturligtvis inget som i sig behöver motsäger hennes feministiska övertygelse, men det är ändå intressant att notera att Johan, med sina i Susannas ögon sexistiska skämt, faktiskt verkar ha en mer flexibel syn på hur könsroller kan ta sig uttryck i ett heterosexuellt parförhållande.
Här behövs mer information, men det kan ju egentligen röra sig om en dubbel (eller inverterad) inkompatibilitet: Susanna vill ha noll uttryck för sexism, men en relation där Johan inte är "vek". Johan har inga problem med uttryck för sexism, men låter gärna Susanna "leda".
I takt med att Susanna och Johans skogsvistelse lider mot sitt slut glider den käcka masken allt mer av Susannas irritation. När Johan med ett plågat (?) leende fås att förklara att Susanna möjligen ansåg att något han gjorde
Hur hon säger ifrån framkommer inte riktigt, tycker jag. Kanske gjorde hon det på ett reko sätt. Men jag reagerade ändå på retoriken. Vi känner igen den från tidigare konflikter dem emellan om sexistiska skämt, och där är den självklart på sin plats. Kanske är det också naturligt att sådana händelser påverkar tolkningen av senare, skenbart mindre allvarliga, överträdelser, men jag tycker ändå inte riktigt att en så tydlig gränsdragning är påkallad här. "Säga ifrån" och påtala att något är "över ens gräns" - för att en ovetande men välmenande person utgår från att man vill ha en viss mängd - ingen absurd mängd, heller - olja på maten? Och säga ifrån, dessutom, med en underton av äckel över att den andra vill ha så mycket olja på sin mat? Jag är medveten om att vi sällan ges en lödig bild av situationer i det här programmet, men här känner jag att det hade räckt med att vänligt, eller åtminstone neutralt, upplysa om att man föredrar mindre olja på maten. Om Johan sedan, mot förmodan, hade motsatt sig det hade det kanske varit dags att mer offensivt "sätta gränser".
Det hela avslutas med ett konstaterande, från Susanna, om att "vi är inte så knussliga". Det återstår att se, känner jag. Eller, mer rättvist, att det så klart är bra och överslätande sagt, men att deras eventuella knusslighet dessvärre är det minsta av deras framtida problem.
Expert-Kalle träffar hur som helst mer rätt när han, senare, pratar om problemet med att Susanna "stör sig på mycket" med Johan - när det gäller sådant som olja i maten, eller öl i bastun. Men jag kan ändå inte undgå misstanken om att de här irritationsmomenten hänger ihop med det jag resonerat om ovan. Återigen (och för sista gången), om det finns mer grundläggande konflikter om värderingar, eller varför inte livsåskådning, spelar det i längden mindre roll om man kan "krama om sin partner och se det som är bra" eller ej. Men visst, han har rätt i sak, om vi isolerar det endast till detta - felet är om man reducerar parets (potentiella) problem till att endast handla om sådant. Vi får väl se, kanske vet experterna något jag, en simpel tittare, inte gör.
Jag har förresten kanske verkat hård mot Susanna den här gången, men egentligen riktar sig min huvudsakliga kritik mot själva matchningen - jag tolkar det jag har beskrivit av Susannas beteende som en effekt av det.
Inför framtiden
- Klippet med Sofia är så klart illavarslande. Svårt att spekulera om utan sammanhang – det kan ju verkligen vara något helt utan koppling till Anton. Vi får se. I övrigt har jag nog inget att tillägga den här gången.
