Gift vid första ögonkastet (säsongerna 2014-2025)

Usch, jag känner mig skyldig som klankar på att Kalles kaviar är så oattraktiv. Jättebra att smaken är delad.

Han är säkert jättetrevlig. Och speciellt om han är en udda figur och sig själv. Såna typer tycker jag om (att umgås med alltså).
Vi får se hur han är. Men jag tror att han är en sån kille som är sig själv?
Jag anar det iallafall.
Det är ju lite kul att han kan tänka sig att göra en joggingtur samtidigt som han shoppar och bär alla papperskassar i handen, samtidigt.

Btw: Ibland så blir folk liksom lite fulare i tv-rutan i sådana här program där de nagelfars?
Man ser alla skavanker i ansiktet tydligare på något sätt?
På ett sätt som man inte skulle se irl på personen?

T ex Anders Lundin tycker jag har så krokig näsa osv. när man ser honom på tv.
Sen när jag sett honom irl så tänker man inte på det. Han får en snyggare look.

Jag tycker det blir sådär i tv-rutan ibland med vissa. De gör sig inte bra i tv.

Jag har tänkt exakt samma sak angående Kaviar-Kalle. Han ser liten, senig och fnasig ut på ett sätt som kan se helt annorlunda ut i verkligheten.

Hur som helst tror jag inte att Lars och Ellinor blir en bra match. Programledningen ignorerar konsekvent vad som krävs för att tjejer som Ellinor ska bli attraherade. Det var samma sak med VD:n som matchades med Elahe förra säsongen. Högstatusyrke kompenserar inte för en trygg och bestämd famn som de här tjejerna behöver för att det ska klicka. Lars är för tunn och för flamsig tror jag. Jag tror de kommer att ha sjukt roligt under de här veckorna, men det blir friend zone.

Vad gäller Sofia och Anton tror jag de egentligen vore perfekta med varandra, men jag är rädd att det kommer landa i tragedi när skadorna från Sofias tidigare förhållande kryper fram och hon till slut bestämmer sig att gå ensam vidare. Dvs. Anton kommer få stor betydande för hennes helandeprocess, men just därför kommer hon sedan behöva stå på egna ben ett tag till först innan hon kan gå in i en sund och långvarig relation, förhoppningsvis med en kille som just Anton. Jag vill ändå ge dem en chans, med lite tur.

Susanna och Johan - kan bli bra om kemin stämmer.

Tja, det beror på vad man vill. Kalles är sannolikt rätt värdelös på t ex en hästgård, liksom Grävis på en tjusig middag där det ska föras spirituell konversation.
Grävmaskinister tjänar ändå helt ok och kan få jobb var som helst.

Känns som samtliga par är extremt lika varandra utifrån det som framkom i första avsnittet. Man vet ju såklart att likheter generellt attraherar men kan deltagarna vara för lika varandra? Eller gäller helt enkelt desto fler likheter desto bättre matchning?

Grävmaskinisten o socionomstudenten ser ut att passa bra med varandra, kan vara att hon senare är akademiker o han inte som repellerar henne.
Likadant med alingsås killen o den osäkra lärarstudenten, tror hon behöver en snäll kile o det verkar han va.

Som nån annan skrev verkar kalles Kaviar o Iva sjuksköterskan på pappret vara en bra matchning, men jag tror han är för mjäkig o omaskulin, + är att han är läkare o hon sjuksköterksa vilket förm attraherar henne men annars tror jag hon e för snygg.
Ska bli kul att följa.

Känns spontant som bra matchningar i år och det verkar överlag vara bra tjejer och killar som förhoppningsvis går in i det här med rätt inställning.

Vissa hakar upp sig på ytliga saker som tacos och kalles kaviar. Det var ju inte främst dessa saker de hängt upp matchningarna på, mer roliga detaljer. IVA-sköterskan och Läkaren delar ju andra kanske viktigare saker också, som ett aktivt liv osv.

Lärarstudenten Sofia tycker jag ändå verkar fin men lite osäker, tror hon kan passa med en "snäll kille" som Anton.

Jag tror inte det är bra att vara för lika. Men jag upplever ändå att dessa främst är lika när det kommer till grundläggande inställning till livet och framtiden. Inte specifika intressen. Förhoppningsvis är de tillräckligt lika för att hänga med i varandras tempo, men att det ändå finns olikheter som kan ge upphov till nyfikenhet på sin partner.

Mmm, grejen är ju den att ytterst få (heterosexuella) kvinnor vill vara ”mannen” i förhållandet. Ett högstatusyrke är nog så gott som alltid ett plus, men det behöver kombineras med en manlighet som både Lars och nörden från förra säsongen (bars namn jag glömt) saknar.

Någonting säger mig att sexologen kanske inte är den som står upp för de klassiska könsrollerna så som de borde göras om tanken är att en man och en kvinna ska falla för varandra. Fan vet om inte SVT hsr gett peogrammet direktiv om att parbildningen måste ”motverka skadliga stereotyper” eller liknande.

Sedan är ju grundregel ett, två, tre och fyra i de här sammanhangen att se till så att kvinnan blir nöjd med sin man, då det i slutändan är hon som kommer att välja.

Läkaren/sjuksköterskan dömer jag mer eller mindre ut redan nu av redan nämnda orsaker.

Lantisbruden och grävmaskinisten kändes först som en klockren matchning, men jag undrar om han kommer att vara lite väl ”bonnig” för hennes smak? Hon är ju trots allt en citytjej som gillar lugnet på landet (om jag fattat saken rätt) och inte uppvuxen som lantis. Och om läkarsnubben var misstänkt gay tycker jag mig även få vissa utslag på min gaydar från lantistjejen. Hon behöver egentligen ingen man, och grävmaskinisten gav ett lite mer osäkert intryck i andra halvan av programmet. Här tycker jag att läget är svårbedömt men hoppas på det bästa då båda två verkar sympatiska.

Tacoparet tror jag mest på. Killen verkar bra och kommer att behöva en tjej som inte kör alltför hårt med honom. Jag tror att hon kommer att gilla honom. Att hon ältar sina tidigare förhållanden och ”bara vill att han ska vara snäll” kan vara en naturlig följd av att hon faktiskt varit med om något otrevligt - eller ett litet varningstecken. Vill det sig illa kan det ligga lite drama queen-tendenser begravda här, men tills vidare är jag positiv. Första grälet kommer när de inte kan komma överens om de ska röra ner creme fraische i guacamolen eller ej. Hur de hanterar det kommer att avgöra om det kommer att funka eller ej.

Men men, paren i årets säsong har åtminstone chansen alla tre (...eller i alla fall två av dem). I förra säsongen visste man ju direkt vilka två par som inte skulle hålla ihop och vilket som hade en chans. Nu känns det som att det åtminstone finns dubbelt så många par med en ärlig chans.

Tror också det. Det är en lång lång väg ifrån landet till stan. Tror inte att det håller.

Kalles och ssk är väluppfostrade och efter en månad kommer det att sitta där med stela leenden och hissa varandra och säga att de är jättegoda vänner men tyvärr osv. Vid återblicken så har de inte haft så mycket kontakt.

Vett och etikett går att lära sig, även om du är en bondtölp från schlätta. Det finns etikettböcker på biblioteken. Grävis skulle klara sig utmärkt på en finare middag om han anstränger sig.

Jaså, vad behöver hon då?

Mina tankar efter första avsnittet.

- Sluta fråga deltagare "varför de är singel". Det går inte att svara bra på det. Man är singel för att man inte är i en relation. På sätt och vis är det lika intetsägande när deltagarna ska beskriva vad de önskar göra med sin presumtiva partner. "Hitta på nåt." "Se en film." Jag fattar logiken i frågan (berätta något om vem du är och vad du tycker om att göra), men svaren blir egentligen inte så talande. Det är liksom inte det en relation "är".

- Elizabeth är tillbaka, och hon röker fortfarande, vad ska du göra åt saken, strump-Mats? Uppenbarligen tänkt som ställföreträdande tittare, som ska ställa experterna mot väggen. Okej move, tycker jag.

- Irriterande att alla konsekvent använder "match" som substantiv, i stället för "matchning".

- Kalle Norwald: "Min övertygelse är att vi rent teoretiskt kan matcha". Ja, med betoning på "teoretiskt".

- Ett lyft i den här säsongen verkar vara att man äntligen, äntligen har släppt käpphästen att tvunget matcha par baserat på potentiell överensstämmelse. Alltså, i stil med: "Du, X, vill egentligen ha en person som är så här, för då kommer du att blomma ut, så nu lägger vi i Y:s knä att förändra sig och locka fram de dragen hos dig . . .", eller "X och Y, ni skulle egentligen passa bra ihop om ni bara kompromissar med och förändrar de här tre bärande fundamenten i era personligheter". Snälla, SVT, matcha folk på vilka de är, inte vilka de "skulle kunna vara". För mycket tubbande på att folk ska förändra sig (eller, än värre, på att folk ska "slappna av lite" rent sexuellt) gör dessutom att den ständigt närvarande premissen för programmet, d.v.s. likheterna med att bli bortgift och kompromissa med sin identitet och sitt samtycke för husfridens skull, kommer i förgrunden på ett lite osnyggt sätt.

- Queen Satu är tillbaka. Tryggt. Har hon skaffat linser?

- Fortsatt fascination över hur många där ute i stugorna som ändå, uppenbarligen (åtminstone när de, får man tänka sig, pressas i frågan av en producent) konceptualiserar sina önskningar om livet i färdigställda klyschor eller matriser. Exempel: inget fel i att gilla tacos på fredagar, eller att vilja ha en villa med en stor familj. Men att de, öppet och till synes även inför sig själva, tycks förstå detta som "jag drömmer om det där Svensson-livet". Att de inte enbart känner till och på olika sätt funderar över hur de här klyschorna eller normerna spelar in i deras eget liv, utan öppet och handlöst relaterar till dem och medvetet går upp i dem. Så gör man tydligen.

- Provocerande att se den pompöse Fredric vara tillbaka, redo att självsäkert splaina matchningar eller uppenbara truismer ("Ålder handlar om erfarenhet") för oss med benen brett isär. Med tanke på hur han lyckats hittills kunde kanske en aning blygsamhet vara på sin plats? Jag tror att han tror att han betonar på ett sätt som gör det han säger tydligt, men det låter snarare nedlåtande.

- Inspelningarna och presenten - bra drag, men på sätt och vis också lite ologiskt. "Tanken är att kittla deras fantasi", står Fredric redo att ekivokt förklara. Men egentligen är väl det som antyds helt enkelt att relationer blir bättre om man lär känna varandra först. Det vill säga, vore det inte i så fall ännu bättre med en videofilm, eller, i nästa steg, att de fick träffas innan bröllopet? Det blir en slipperly slope som förtar bröllopsdagseffekten, och till slut sätter ett frågetecken över programmets premiss, vilken ju även deltagarna (i varierande grad) förväntas/låtsas ställa upp på: "En blind matchning gjord av experter är bättre än en relation man väljer själv". Lite otaktiskt att inbjuda till spekulation om att det som lockar rekordpublik vecka efter vecka i själva verket inte är frågeställningen "kan experter matcha ihop två främlingar som inte fått träffas innan sin bröllopsdag?", utan snarare än "bra tv med två främlingar som gifter sig".

- Samtliga killar måste öva på att läsa innantill med känsla. Ingen blir till sig av en röstinspelning där någon passionslöst stakar sig fram över orden. "Du är mitt . . . mitt allt . . .".

- Mer sympatiskt med de som, i sina inspelningar, uttalar sina förhoppningar om det stundande äktenskapet, jämfört med de som överdådigt ställer ut allehanda löften om hur relationen ska vara eller uttalar saknad och kärlek för partnern. Det sistnämnda känns ju lite falskt. Det vill säga, det säger mer om en själv om man så lättvindigt kan deklamera sin kärlek till någon som i praktiken inte finns (i ens liv) än.

- Stark scen när Johan och polaren äntrar slottet (?) där giftermålet ska ske och genast ställer sig vid varsitt fönster och blickar ut under mumlingar ("Fan . . .", "Jodå . . ."). Jämför med hur Susanna och hennes kompis tar in rummet och varandra. Emblematiskt för ett stående problem, rent berättarmässigt, för hela serien och genom alla säsonger: hur emotionellt och socialt handikappade män i gemen är. Alltid dessa stela scener där en man ska "tala ut" med en kompis om relationen. (Eller, med vem som helst de har något som liknar en nära relation med - en chef var det väl i en tidigare säsong.) Oerhört forcerat när de med svetten lackande ska stamma fram något som liknar ett förtroligt samtal, kanske för första gången under en vänskapsrelation som varat i decennier (och gärna hjälpligt kompenserat med ett klassiskt "grabbigt" sammanhang, typ en österrikisk ölkällare). "Så . . . hur är det med. . . kärleken och så?" Mitt tips till kommande säsonger: tvinga dem inte att genomgå detta. Det glädjer ingen. Hitta någon annan lösning.

- Vigselförrättaren Khashayar - ett kärt återseende.

Elinor och Kalles Kaviar
- SVT till Elinor: "Vi tänkte börja med att filma din röv"

- Elinor beskriver sig som "tokig". Kan stämma, men i allmänhet behöver genuint tokiga (eller roliga) människor sällan göra det.

- Elinor och Kalles kaviar delar en fäbless för "effektivitet". Ingen ställer frågan om vad all denna tidsbesparing är till för. Vad är det de är så effektiva för? Det förblir höljt i dunkel, och en naggande känsla smyger sig på: att det är effektivitet för effektivitetens skull de dyrkar.

- Scenerna där Kalles kaviar jogar med diverse shopping- och kemtvättspåsar - uppenbart arrangerade för att göra understryka det ovanstående, men att han ställde upp på det?

- "Okej, pass på, nu har vi kommit hem, jag tar tvätten, jag fixar detta nu" - nu kanske jag talar för mig själv, men mardröm att ens partner drar en "pass på" mot en så fort man kommer innanför dörren

- "Det är inte alltid de tjejer jag tycker är otroligt attraktiva som skulle vara bra på längre sikt" - sällan man hör folk artikulera hora-madonna-komplexet så uttalat och stolt.

- Kalles Kaviar berättar att han under "läkeriet" (det ordet . . .) var känd för en "påfågelaktig garderob". Har vi en The Game-läsare här? Jag tippar på ja.

- Intressant med gemensamma "politiska åsikter". Vild gissning, men . . . kan de vara bondeförbundare båda två? Möjligen socialdemokrater.

- Efter "pass på" och "läkeriet" kommenteras Elinors gåva som en "sån här sidenhistoria". Ge mig nåd.

Sofia och Anton
- Sofias kravprofil: "snäll". Hon har känt sig utnyttjad och mått dåligt i tidigare relationer. Lite deppigt, att ens partner är snäll (mot en) ska väl vara grunden, inget man särskilt behöver efterfråga?

- Anton rankar sig själv lågt utseendemässigt. Sympatiskt drag (jämfört med t.ex. Kalles kaviar). Men egentligen, framkommer det i närbilderna, är han faktiskt stilig. Vacker. (Om än möjligen en smula lik seriefiguren Doug?) Kan det vara så, om elakheten ursäktas, att han möjligen känner på sig att han helt enkelt har en lite . . . tråkig personlighet, och att han därför (i så fall korrekt) tänker att han är mindre attraktiv?

- Anton skulle se ännu bättre ut om han skaffade kläder med lite bättre passform.

- En singel heterokille som bor ensam med en hund (Liam), som ser ut på det där sättet? Ändå lovande, det gör honom åtminstone udda, och därmed intressant.

Susanna och Johan
- Hon är socionomstuderande, men känns borgerlig. Hon känns rak och öppen, han kanske lite mer lurig. Båda verkar reko.

- "Mormor har sagt att jag fiskar efter fel typ av killar, i fel vatten" - åttioåringar, som vanligt med fingret på pulsen när det gäller att navigera dejtingdjungeln 2021. Hur hamnar man ens i en situation där ens mormor vet i vilka "vatten" man "fiskar" efter ragg?

- Ljudsättningen när Susannas lantliga hem presenteras . . . producent i storstaden ba: "Hm, landet, vad har vi på landet . . . Take me home, country roads. They love that shit."

- Johans kompis verkar sympatisk. Positivt. Den lite mer ovanliga "jag straight"-ryggklappen (två ryggklapp), i stället för den gängse "jag är straight" (tre ryggklapp), noterad när de kramades.

- Presenterna - en konfettikanon och en toalettpall (?) - matchar åtminstone. "Fuck yeah. I like!" Glada och raka normies. Lovande, relationsmässigt.