Citat:
Ursprungligen postat av
Dinpappastjej
Nej, det skulle jag inte säga. Han berättade mycket om sig själv/vänner/yrke/barndom men jag upplevde inte att han var känslomässigt tillgänglig för mig i alla fall.
Hej.
Och Jätte-Tack för informationen du delar här.
Som du själv märker så är det spridda skurar på reaktionerna så mitt tips är att du
bekantar dig med din "scroll" på musen och helt enkelt ignorerar dom citaten.
Intressant att få en "liten bild" av vem Deniz var och hur ni umgicks.
Är övertygad om att han var en riktigt sjysst kille som man kunde ha kul med.
Är också helt övertygad om att han tagit sitt liv, tyvärr.
Man behöver inte ha en konkret anledning till att ta sitt liv, utan jättemånga lever sitt liv med en otrolig ångest som dom egentligen inte ens vet varför dom har.
När den ångesten sen växer sig starkare med åren så kommer dom till en punkt då dom inte orkar längre och väljer att avsluta sitt liv.
Problemet då blir ofta att anhöriga aldrig får svar på VARFÖR ??
För det finns inget varför.... Vadå ångest?? För vadå??
Min granne tog sitt liv av den anledningen och i brevet (som jag själv hittade och läste upp för hans far i telefon) stod det i princip inget annat än
".....ångesten har vuxit sig starkare för varje år och nu orkar jag inte mer, Förlåt" och sen vart dom kunde hitta honom.
Varken jag eller nån annan hade märkt av nånting.
Så i detta fallet behöver det inte finnas nån konkret utlösande faktor, utan kanske bar Deniz på en otroligt jobbig ångest av nån anledning.
Otroligt sorgligt är det i alla fall.
Tack ännu en gång för din ifo som nyanserade honom lite.
Tack.