Citat:
Ursprungligen postat av
Barkarrow
Varför säger hon det senare då? Hon kanske inte ville avslöja att hon sett GM:s ansikte pga rädsla.
Ja enligt försvarets vittne i hovrätten 1989- vittnespsykologen Astrid H växte ett ansikte och blick fram hos Lisbet- media, förhörspåverkan, fantombilden m.m. Ögonvittnen är ofta opålitliga i traumatiska, chockartade händelser, situationer.
https://svenska.yle.fi/artikel/2019/03/31/tro-inte-dina-ogon-felaktiga-ogonvittnesskildringar-har-lett-till-att-oskyldiga
https://svenska.yle.fi/artikel/2020/06/02/det-perfekta-ogonvittnet-existerar-inte-pa-5-meters-avstand-ar-varannan?fbclid=IwAR1IDWw7d1rW7gSbl8D 4pRNx7fV-5N1E9GgOIfdwwF-MFQUkvFOfQLpdfnM
http://www.mhskanland.net/page47/page39/page39.html
Ovanstående sammanställning visar på ett tydligt sätt hur Lisbet Palmes ursprungligen helt innehållslösa bild av ansiktet på en man, som vänder sig om inne på Tunnelgatan, fylls ut med detaljer från fantombilden, från förhörspåverkan (vilken ej går att kontrollera på grund av bristande dokumentation) och slutligen från en upprepad inpräntande förevisning av mannen på en konfrontationsvideo. Efter detta förlopp kan man givetvis inte förvänta sig något annat än ett definitivt utpekande av mannen i huvudförhandlingen och även att detta kommer att ske med säkerhet. Väsentligt i detta fall är emellertid, att Lisbet Palme inte har någon ursprunglig bild av mannens ansikte – ej heller någon stirrande blick. Framväxten av den slutligen orealistiskt detaljerade beskrivningen av mannens ansikte (i huvudförhandlingen: "det fanns nästan en vikning under den ljusa utan under näsan") måste tillskrivas den ovan redovisade påverkans- ogh inlärningsprocessen.
Säkerhet (=övertygelse om att ha rätt) kan som jag tidigare nämnt växa fram allteftersom en minnesbild befästas. En överdriven säkerhet kan ofta vara tecken på en underliggande osäkerhet. Man behöver övertyga även sig själv om att man har rätt.
Det finns tecken på en sådan överdriven säkerhet i Lisbet Palmes vittnesmål, exempelvis då hon upprepade gånger åberopar sin yrkeskunskap som stöd för att hon kunnat göra korrekta objektiva iakttagelser. Ur förhör vid huvudförhandling (sid 9): "Jag kanske i detta sammanhang skall säga att jag är yrkesmässigt tränad till observation och att göra faktiska iakttagelser utan att göra analyser i första steget. Jag hade mycket skärpt uppmärksamhet då, eftersom jag var mycket hotad." Den kommentaren tyder snarast på brist på grundläggande perceptionspsykologisk kunskap. Under hot blir vi sämre iakttagare. Känslan av hot påverkar nämligen tolkningen av vad vi ser.
Den onyanserade säkerhet, uttalad av en psykolog, som demonstreras i slutet av förhöret (sid 56-57), antyder också en underliggande osäkerhet som man vill försvara sig mot.
Några allmänna kommentarer.
------------------------------------------------
Idenfifieringsproceduren har inte tillgått på ett för den tilltalade rättssäkert sätt. Sammansättningen och presentationen av konfrontationsgruppen, kombinerat med kommentarerna i massmedia om den tilltalade som alkoholist och med ett speciellt sätt att gå, gör att samtliga utpekanden blir osäkra. Massmedias bedömning av "säkerheten" i vissa utpekanden kan också få psykologisk effekt på domstolen, så att man inte upptäcker svagheterna i utpekandet. Flygledaren i bilen utanför Grand exempelvis, som gav ett mycket tillförlitligt intryck, sade avslutningsvis "om man sätter på honom en mössa och tar bort mustaschen", så är det han. Dette tillägg gör hans utpekande ur vittnespsykologisk synvinkel mycket osäkert, då erfarenheten (experimentellt prövad) visar att förändringar av detta slag ej går att föreställa sig med någon säkerhet.
Effekten av den enorma mängden vittnesmål, som skall styrka olika led i bevisningen, utan att de ställs mot varandre kan bli at man inte upptäcker att vissa vittnesmål är varandra uteslutande.
Stockholm den 4 juli 1989
Astrid Holgerson
Vittnespsykologiska Forskningslaboratoriet
Stockholms Universitet
© Astrid Holgerson