Det svenska rättssamhället är inget annat än utformat för att skydda gärningsmän och samtidigt förnedra offren:
http://www.bt.se/boras/aklagaren-darfor-atalades-inte-fler-efter-misshandeln-pa-gota-6e0b0bf3/
Artikeln väckte starka reaktioner och många var de som, tillsammans med den utsatta familjen, frågade sig varför enbart en person åtalades för brottet – trots att familjen själva kunde peka ut flera av förövarna.
Kammaråklagare Katarina Kepplerus ledde förundersökningen och var den som fattade beslutet att avföra de utpekade männen från utredningen. Hon säger att bevisningen helt enkelt inte var tillräckligt stark.
– Från början begärde jag tre personer häktade men tingsrätten bedömde inte att det fanns sannolika skäl för någon av de tre, säger hon.
Utredningsarbetet fortsatte men bara i ett av fallen gjordes tillräckliga framsteg – gällande den unga kvinnan som nu har åtalats för anstiftan till grov misshandel.
”Eftersom att de påstår sig vara någon annanstans än de faktiskt är vid tidpunkten för misshandeln, skulle inte det innebära att de åläggs förklaringsbörda?
Jo. Delvis är det ju så. Det blir ju konstigt när någon är motbevisad men det är samtidigt inte tillräckliga skäl för åtal. Bevisning som bara säger att den misstänkta ljuger har inte så högt bevisvärde. Man har ju rätt att ljuga som misstänkt.
Var det ett misstag att inte förhöra dem mot den här nya informationen?
– Nej, vi har gjort det vi har kunnat och jag har bedömt att det inte har gått att komma längre, tyvärr. Jag förstår att det kan vara frustrerande att det bedöms som att det inte räcker, men det är så det är.
Det finns ett tänkbart motiv, det finns utpekanden och sen finns det den här bevisningen i form av mobildata. Ändå räcker det inte?
– Nej, det är den bedömningen som görs. Alla gör olika bedömningar men jag har jobbat med det här ganska länge och då lär man sig vad som krävs för att domstolarna ska hålla med en”
