Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Har letat efter texten på Tinos facebook men hittar den inte. Den blev raderad även där?

Jag formulerade mig lite slarvigt här, ja. Ägarna kan avsätta chefredaktörer, men det hör till ovanligheterna att de publicerar egna texter på eget bevåg. Och reagerar så explosivt....

Men det vore onekligen intressant att se vad det var för en text.

Fast Bulletins nyhetsrapportering har varit av det magrare slaget, så att någon okänd storhet har översatt utländska nyhetsartiklar till svenska kan väl knappast göra till eller ifrån?
Men att koka soppa på en spik samtidigt som man larmar och gör sig till är vänsterns klassiska angreppsätt.
Själva kopierar man allt ifrån identitetspolitiska essäer till fejkade nyheter från utlandet utan att blinka. Sanningen är alltid en postmodernistisk konstruktion när vänsterns grötmyndiga journalistkapos går ut i strid.

Vad som är nyhetsvärde eller inte är det som bekant inte du som avgör.

Kan man inte ”manuellt” skriva in en källhänvisning..? Typ foga den till själva texten med en blankrad emellan?

Från 15 januari finns en text som Tino hintar är av Mattias. Kan inte hitta någon annan som stämmer in på beskrivningen I kommentarerna på Facebook.

Nyligen fick vi bevittna en komisk utspel där DN:s Peter Wolodarski i journalistikens namn uppmanade SVT att inte vara opartiska, trots att det är statstelevisionens explicit uppdrag att vara opartisk.

Samtidigt har DN i veckan en artikel om mig och övriga Bulletin som bildsätts med en snara, dvs. antyder att jag är en mördare, efter att DN associerat mig med nazism, ljugit att mina läsare "dödshotar" bibliotekarier och skickat SMS till min dåvarande chef att avskeda mig då jag kritiserade Sandvikenrapporten.

Mattias Lindberg frågar varför Wolodarski anser sig vara förebild för svensk journalistik.drar ned byxorna på agendasättandet:

"Det blir nästan parodiskt när Wolodarski i torsdagens Aktuellt försöker läxa upp SVT för att inte ha bevakat president Trump tillräckligt negativt. Frågan är väl snarare om public service någonsin rapporterat så mycket och så negativt om någon utländsk politiker som Donald Trump? När Wolodarski sedan kommer in på att journalister ska vara partiska ringer däremot en klocka..

Vem minns inte ”Brandmannen från Boden”, ”Sandvikenrapporten” eller när DN fälldes för sakfel och för att ha kallat Urban Ahlin för svin på ledarplats?

År efter år har Trump nämnts fler gånger i svensk press än vår egen statsminister. 2017 nämndes Trump nästan tre gånger mer än Stefan Löfven. Nästan allt svensk press skrivit om om den amerikanske presidenten har varit negativt...

Efter stormningen har public service (rätteligen) rapporterat om att Stefan Löfvén och Joe Biden kallat densamma för en attack mot demokratin. SVT:s korrespondent Stefan Åsberg skriver att Trump inte på allvar tagit avstånd från våldet och attacken mot kongressen. SVT har inte heller gjort några jämförelser med den positiva rapporteringen kring de våldsamma protesterna ledda av Black Lives Matter-rörelsen, vilket inte hade saknat poänger eftersom dessa är exempel på att amerikansk vänster ofta själva orsakat våldsamma upplopp, som de själva numera är väldigt kritiska till. Det är sammantaget svårt att se hur public service skulle ha kunnat vara mera ensidigt kritiska mot Trump än de faktiskt varit.

Ändå kommer alltså Wolodarski till Aktuellts studio i försök att läxa upp public service för att inte ha tagit ställning tillräckligt tydligt mot Trump. Wolodarski menar att journalister inte ska vara opartiska. Han anklagar SVT för att ha försökt rapportera alltför opartiskt om Trump. Man tar sig för pannan av många olika anledningar. För att SVT varit i princip ensidigt kritiska mot Trump. För att journalistik ska vara opartisk och inte driva en agenda. För att Wolodarski själv låtsas att han är i position att läxa upp andra journalister efter alla DNs många felaktigheter och övertramp. Och allra mest kanske för att Wolodarski själv många gånger gått till angrepp mot dem som kritiserat public service och menat att detta varit farligt för demokratin. Det hindrar tydligen inte honom själv från att, utan skam i kroppen, kritisera SVT när det passar honom..

Vi såg åter ett smakprov på DNs taktik att karaktärsmörda nu i onsdags, när de publicerade DN en ledare där Ivar Arpi, Tino Sanandaji och andra företrädare för tidningen Bulletin porträtteras som del av en mobb som reser upp galgar och skriker ”avrätta”.

Varför Bulletin misstänks stödja lynchning av politiska motståndare härleds inte logiskt i DN:s artikel, som kastar ihop utländska extremister och rumsrena svenska skribenter som har andra uppfattningar än DN i en röra och leder läsaren att göra associationen själv. För att ingen ska missa budskapet bildlägger DN en artikel som av Bulletin med en hängsnara. Svenska läsare ska känna rädsla mot Bulletin, inte bara som en tidning med en liberalkonservativa ledarsida som har en avvikande filosofisk uppfattning än DN, utan som ett hot mot deras liv."

Jag ska inte ta på mig någon offerkofta, DN har så lite impact numera att deras försök att karraktärsmörda bara bemöts med gäspningar. Samtidigt hade jag kunnat spela samma spel och fråga om det är god ton av DN att bildsätta en artikel om mig och Bulletin med hängsnara när jag och andra i Bulletins redaktion har släktingar som faktiskt blivit avrättade av islamisterna, för oss är snaror inte bara en svensk lek i hysteri.

Jag utmålas som en våldsverkare då jag, som konsekvent kritiserat Donald Trump i flera år, påpekar att det inte skedde någon statskupp i USA, vilket visar att DN vare sig ha opartiskhet eller sanning, de vill bara tramsa.

Texten på Facebook.
Nyligen fick vi bevittna en komisk utspel där DN:s Peter Wolodarski i journalistikens namn uppmanade SVT att inte vara opartiska, trots att det är statstelevisionens explicit uppdrag att vara opartisk.

Samtidigt har DN i veckan en artikel om mig och övriga Bulletin som bildsätts med en snara, dvs. antyder att jag är en mördare, efter att DN associerat mig med nazism, ljugit att mina läsare "dödshotar" bibliotekarier och skickat SMS till min dåvarande chef att avskeda mig då jag kritiserade Sandvikenrapporten.

Mattias Lindberg frågar varför Wolodarski anser sig vara förebild för svensk journalistik.drar ned byxorna på agendasättandet:

"Det blir nästan parodiskt när Wolodarski i torsdagens Aktuellt försöker läxa upp SVT för att inte ha bevakat president Trump tillräckligt negativt. Frågan är väl snarare om public service någonsin rapporterat så mycket och så negativt om någon utländsk politiker som Donald Trump? När Wolodarski sedan kommer in på att journalister ska vara partiska ringer däremot en klocka..

Vem minns inte ”Brandmannen från Boden”, ”Sandvikenrapporten” eller när DN fälldes för sakfel och för att ha kallat Urban Ahlin för svin på ledarplats?

År efter år har Trump nämnts fler gånger i svensk press än vår egen statsminister. 2017 nämndes Trump nästan tre gånger mer än Stefan Löfven. Nästan allt svensk press skrivit om om den amerikanske presidenten har varit negativt...

Efter stormningen har public service (rätteligen) rapporterat om att Stefan Löfvén och Joe Biden kallat densamma för en attack mot demokratin. SVT:s korrespondent Stefan Åsberg skriver att Trump inte på allvar tagit avstånd från våldet och attacken mot kongressen. SVT har inte heller gjort några jämförelser med den positiva rapporteringen kring de våldsamma protesterna ledda av Black Lives Matter-rörelsen, vilket inte hade saknat poänger eftersom dessa är exempel på att amerikansk vänster ofta själva orsakat våldsamma upplopp, som de själva numera är väldigt kritiska till. Det är sammantaget svårt att se hur public service skulle ha kunnat vara mera ensidigt kritiska mot Trump än de faktiskt varit.

Ändå kommer alltså Wolodarski till Aktuellts studio i försök att läxa upp public service för att inte ha tagit ställning tillräckligt tydligt mot Trump. Wolodarski menar att journalister inte ska vara opartiska. Han anklagar SVT för att ha försökt rapportera alltför opartiskt om Trump. Man tar sig för pannan av många olika anledningar. För att SVT varit i princip ensidigt kritiska mot Trump. För att journalistik ska vara opartisk och inte driva en agenda. För att Wolodarski själv låtsas att han är i position att läxa upp andra journalister efter alla DNs många felaktigheter och övertramp. Och allra mest kanske för att Wolodarski själv många gånger gått till angrepp mot dem som kritiserat public service och menat att detta varit farligt för demokratin. Det hindrar tydligen inte honom själv från att, utan skam i kroppen, kritisera SVT när det passar honom..

Vi såg åter ett smakprov på DNs taktik att karaktärsmörda nu i onsdags, när de publicerade DN en ledare där Ivar Arpi, Tino Sanandaji och andra företrädare för tidningen Bulletin porträtteras som del av en mobb som reser upp galgar och skriker ”avrätta”.

Varför Bulletin misstänks stödja lynchning av politiska motståndare härleds inte logiskt i DN:s artikel, som kastar ihop utländska extremister och rumsrena svenska skribenter som har andra uppfattningar än DN i en röra och leder läsaren att göra associationen själv. För att ingen ska missa budskapet bildlägger DN en artikel som av Bulletin med en hängsnara. Svenska läsare ska känna rädsla mot Bulletin, inte bara som en tidning med en liberalkonservativa ledarsida som har en avvikande filosofisk uppfattning än DN, utan som ett hot mot deras liv."

Jag ska inte ta på mig någon offerkofta, DN har så lite impact numera att deras försök att karraktärsmörda bara bemöts med gäspningar. Samtidigt hade jag kunnat spela samma spel och fråga om det är god ton av DN att bildsätta en artikel om mig och Bulletin med hängsnara när jag och andra i Bulletins redaktion har släktingar som faktiskt blivit avrättade av islamisterna, för oss är snaror inte bara en svensk lek i hysteri.

Jag utmålas som en våldsverkare då jag, som konsekvent kritiserat Donald Trump i flera år, påpekar att det inte skedde någon statskupp i USA, vilket visar att DN vare sig ha opartiskhet eller sanning, de vill bara tramsa.

DN-artikeln gjorde stort väsen av att den här spökskribenten innebar att Bulletin inte skiljer på nyheter och åsikter. Detta därför att han eller hon sysslar med opinionsbildning på annat håll och skrev nyhetsartiklar i Bulletin. Möjligen inkluderar DN kultur i "nyheter", men det framgick inte av artikeln.

Jag finner den här anklagelsen något tveksam. Samma person kan ju faktiskt ha olika uppgifter för olika arbetsgivare. Dessutom är DN med sin agendajournalistik verkligen inte någon som kan kasta den första stenen om att skilja på nyheter och åsikter.

Strålande. Enoch.Thulin, här kom den till sist! Killen har uppenbarligen "karaktärsmord" på hjärnan, men det här är en partsinlaga. Den är inte uppseendeväckande välskriven, vilket hade kunnat kompensera för bristerna i övrigt. Den muckar med Wollo, är spretig och lite patetisk. Kan förstå att Neuding inte vill publicera den om hon var ansvarig utgivare. Tholin, Tarki och Tino ville gissningsvis annorlunda av publicitetsskäl — DN hade redan varit ute och skällt efter Bulletin, och ägarna önskade sig förmodligen beef med Wollo och hans tidning.

Vilket har resulterat i soya mellanmjölk o plagiat ”journalistik”.

O ger en skrämmande bild av mediasverige o hur de självständiga redaktionerna funkar.

Haha. Alltså den här farsen är ju helt hysteriskt rolig att följa. Det är så många parallella spår som bara är så absurda. Det som förvånar mig mest är en del av människor på Flashback verkar ha haft förtroende för de rekryterade skribenterna. Några exempel:

Tar någon något som judekramaren och arabhataren Per Gudmundson säger eller gör på allvar? Tror någon här på allvar att han är det minsta intresserad av det svenska folkets väl och ve? Då har ni nog blivit blåsta. Han tjänar ingen annan än sig själv och sina herrar. Han är av någon skum anledning mer intresserad av hebreernas välstånd än svenskarnas.

Paulina Neuding bjuder in amerikanska judar på löpande band till de svenska förortsområderna så att de ska kunna sprida anti-arabistisk propaganda i USA för att förenkla imperialistisk opinionsbildning i USA. Glöm inte att vissa delar av Europas prekära situation gällande flyktingarna beror på det judiska inflytandet över utrikespolitiken i USA (i synnerhet politiken gentemot Irak & Syrien, som orsakat en stor del av flyktingströmmen). Hon tjänar ingen än sig själv och den judiska saken (som hon tolkar den).

Ivar Arpi är ju ett traditionellt får som följer den borgerliga diskursen till punkt och pricka, alltså den som brukar vädras inom MUF. Det finns inget radikalt i den, det är bara det att den är ärligare än svensk Bonnierism. Han är liksom så mellanmöjlkig som man kan bli inom svensk borgerlighet. Det är ju helt absurt att han tolkats som radikal eftersom han vågat motsätta sig... hör och häpna... radikalfeminism. Det säger mycket om den svenska politiska diskursen.

Sen har vi Teodorescu. LOL. Alltså om ni bara visste... jag lämnar det där... men om ni visste det jag vet så skulle ni inte ta ett ord hon säger/skriver på allvar.

Så här kan jag fortsätta. Inte en rackare av dem skulle våga påpeka folkutbytet som ett reellt problem. Att antalet etniska svenskar i Sverige är som mest 68 %, och kanske som minst runt 50 %. Är det något svensken önskar? Att eliminera sig själv? Okej... visst... om ni vill det så...

Att Sverige är helt avhängigt amerikanskt/judiskt-kapital och villigt deltar i deras militära operationer, samtidigt som man öppnat sin barm och bjuder nysvenskarna på tutte i tid och otid som kompensation. Som tack... multietnisk sörja. Det som Bulletingänget representerar är inget annat än den klassiska judisk-kristna högerns intresse och de är helt jävla besatta av Israel och judars välstånd samt bevarandet av rådande maktordning. Det är därför de hatar araben och så mycket mer substans än så finns det inte utöver den allmänborgerliga hållningen.

Det här var en skarp text som definitivt hade uppskattats av Bulletins målgrupp. Men den avpublicerade alltså Neuding. Och hon fick stöd av Arpi, Teodorescu, Gudmundson, Gür och hela det övriga mellanmjölksgänget.

Artikeln hade i och för sig behövt en del bearbetning innan den publicerades, men jag tror inte att det är vad som gav upphov till bråket. Konflikten verkar inte bara handla om en enskild text utan om tidningens inriktning. Tino och Tholin är tydligen beredda att ta strid med etablissemanget, åtminstone när de själva angrips. Medan Neuding, Arpi med flera vill fortsätta skriva sina fega, ointressanta mellanmjölkstexter och kopiera TT. Och lyfta sina enligt uppgift rekordhöga löner i lugn och ro.