Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Jag har genom åren haft kontakt med många kändisar (om nu Tino kan klassas som en sådan). Han är lätt den otrevligaste. Han är ett vandrande åskmoln, stingslig, grälsjuk och missförstår allt som man säger. Killen är smart, hans bok är balanserad och relativt välskriven, men hans sätt gör honom omöjlig att ha med i några som helst sammanhang. Att ha honom som chef måste vara en ren mardröm.

Ooooch där var haveriet ett slutgiltigt faktum.

Så han är på Arpi nu. Det blir allt tydligare för mig att det är Tino — inte Timo — som lider av storhetsvansinne och extremt kontrollbehov. Dock pluspoäng för att han medger villigt att han är aggressiv, har en jobbig ton och kan verka obehaglig att råka i gräl med.

Kan ärligt talat mycket väl tänka mig att Tino på något sätt åtagit sig att medla mellan delägare, som Atta Tarki, och redaktionen. Hela plagiathärvan kunde de löst snyggare internt, men spiken i kistan är först att Tino nu går ut med detta och sparkar på Ivar Arpi. Ska Tino göra en egen tidning? Vad sägs om det? Varför låter han som en skitsur, iransk underchef som skäller på fotfolket? Och, framför allt — vad var det för vision man hade utlovat läsarna? Att Bulletin är B tycks de flesta av oss överens om. Det är rätt.

Nu finns nog bara två vägar att gå. Antingen nedläggning eller att sparka större delen av personalen och börja om. Har ägarna råd med det senare?

Jag har genom åren haft kontakt med många kändisar (om nu Tino kan klassas som en sådan). Han är lätt den otrevligaste. Han är ett vandrande åskmoln, stingslig, grälsjuk och missförstår allt som man säger. Killen är smart, hans bok är balanserad och relativt välskriven, men hans sätt gör honom omöjlig att ha med i några som helst sammanhang. Att ha honom som chef måste vara en ren mardröm.

Det är svårt att inte tolka hela denna härva i termer av narcissistiska journalister. Om jag förstått det hela rätt har det uppstått en konflikt mellan ledning (journalister) och ägare (icke-journalister) där de senare hävdar att de förra är inkompetenta och de förra försvarar sig med att de minsann har hög integritet.

Att ledningen på Bulletin är inkompetent är ju rent objektivt sant, tidningen är ett fiasko så här långt, så det är svårt att anmärka på ägarnas inställning där. Att journalisterna i ledningen tycker sig ha rätt att bete sig hur de vill med hänvisning till journalistisk integritet kanske fungerade förut, men det känns ganska förlegat i dessa tider. Det är ju inte 1950-talet längre och allmänheten är inte tvungen att lita blint på vad journalisterna på den lokala dagstidningen säger. Vi har helt andra möjligheter att verifiera information själva och gör det också. Vilket, föga förvånande ska väl tilläggas, gjort att vi har extremt lågt förtroende för journalister, dessa medelmåttor som tror att de vet bättre än alla andra.

Rent principiellt är det en ganska intressant situation. Och om den leder till att journalistkårens självförtroende får sig en knäck är åtminstone inte jag särskilt ledsen. I vilken annan bransch skulle man acceptera att ägarna inte går in och tar över driften i en verksamhet som går spikrakt mot konkursen?

Jag har alltid tänkt att Sanandaji är en riktigt skum filur, en sån som inte kan föra diskussion utan måste ha rätt hela tiden och ska ha det bekräftat. Han gör sig inte bra på tv helt enkelt. Vet inte vad jag ska säga om hans uttalanden, han har sparkat in öppna dörrar men har i alla fall haft forskning att stöjda sig på och gjorde det innan det blev accepterat.

Om man läser artikeln i Journalisten ser man dock tydligt att Arpi ger sig på Tino vilket infekterade situationen ännu mer. Lösningen ”internt” försvann därmed.