Citat:
Ursprungligen postat av
trngw
Mycket trist att återigen se sådana generella påståenden helt utan någon som helst faktareferens.
Olaga hot är ett brott enligt 4 kap 5§ Brottsbalken. Att försöka påverka någon att vidta en rättshandling denne inte vill vidta, genom att hota med att förtala denna i media, torde tveklöst utgöra olaga hot, eftersom förtal är en brottslig handling och det är förtal man hotar med för att påverka offret.
Hur allvarlig rädsla som framkallas är definitivt öppet för diskussion, men om den som hotas frånträder en livsavgörande affär i fyramiljonersklassen, så bör det stå utom rimligt tvivel at det är tämligen allvarlig rädsla det handlar om. Och det är i vilket fall den rädslan som gärningen avser att framkalla.
Förtal är enligt 5 kap 1§ samma brottsbalk att "lämna uppgift som är ägnad att utsätta någon för andras missaktning". Att lämna sådan uppgift till media för publicering, torde alltså utgöra förtal.
Men om nu rädslan inte skulle anses tillräcklig, så är det fortfarande mest sannolikt ett brott men då istället i form av utpressning som regleras i 9 kap 4§ Brottsbalken.
Att hota med att gå till tidningarna är aldrig straffbart. Det beror på att man enligt tryckfrihetsförordningen 1 kap 7 § har så kallad meddelarfrihet.
Att hota med att ge tidningarna diverse lögner är inte heller straffbart (det skyddas av tryckfrihetsförordningen). Tidningens utgivare kan dock straffas för innehållet. Eftersom man har meddelarfrihet och som meddelare endast kan straffas för de brott som nämns i tryckfrihetsförordning 7 kap. 22 § är det ytterst få brott en meddelare kan fällas för. Det rör sig om brott mot rikets säkerhet, brott mot vissa (inte alla) tystnadsplikter och oriktigt utlämnande av sekretessbelagda handlingar. Den ansvariga utgivaren kan fällas för förtal enligt tryckfrihetsförordningen 7 kap 3 § (tillsammans med ansvarsreglerna i 8 kap).
Att hota med att förtala någon (om det var det Matz gjorde) är inte ägnat att framkalla sådan allvarlig rädsla att hotet är straffbart som olaga hot. Om man läser förarbetena till lagen framgår det att det man säger ska framkalla allvarlig fruktan, numera ändrat till allvarlig rädsla. Inte ens enligt normalt språkbruk kan ett förtal sägas kunna framkalla allvarlig rädsla. De exempel om nämns i förarbetena talar också för att det ska röra sig om värre saker. Det finns inte heller något prejudikat som talar i någon annan riktning.
I en av kommentarerna till brottsbalken (Lexino) som tyvärr inte är öppen för allmänheten, skriver man så här:
Normalt bör krävas att hotet avser ett brott som inte är helt lindrigt. Sålunda har antagits att hotet ska avse hot om våld på person som inte är ringa eller annan skada på person eller egendom som skulle medföra lidande eller avsevärd olägenhet för den drabbade (se SOU 2016:7 s. 321 med referenser). Såvitt avser hot som tar sikte på frihet eller frid har som exempel i förarbetena angetts hot om olaga frihetsberövande, grovt hemfridsbrott eller allvarligare fall av olaga integritetsintrång (prop. 2016/17:222 s. 93 f.
Du tar upp att det Esbjörn och hans gäng gjort skulle kunna vara utpressning. Brottet i brottsbalken 9 kap 4 § lyder så här:
Den som genom olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvingade eller någon i vars ställe denne är döms, om inte brottet är att anse som rån eller grovt rån, för utpressning till fängelse i högst två år. [...]
Vilket olagligt tvång har riktats mot Ebba?
