Mattias Svensson skriver idag om relationen mellan M och SD på SvDs ledarsida. Frågan han ställer sig är vilken beredskap Moderaterna egentligen har för att vid ett eventuellt samarbete hantera situationer där SDs förslag strider mot viktiga principer hos demokratin och rättsstaten. Svensson efterlyser därför en större tydlighet från M vad gäller sådana SD-förslag som kan äventyra just demokratins och rättsstatens regelverk. SD vill ju, som vi vet, både kriminalisera den som gömmer människor utan uppehållstillstånd (”ett angiverisamhälle” som Svensson kallar det) och ge Sverige möjlighet att utvisa människor till dödsstraff och tortyr.
Citat:
Problemet är att en tänkt M-KD-regering behöver SD:s stöd för att få igenom budgetar och andra förslag. Över tid blir det många förhandlingar. Det är tyvärr lätt att se följande scenario: Kraven på undantag från rättsstatliga principer kommer till en början att vara små och lätta att acceptera. När undantagen accepterats kan de bli fler och större, lite mer för varje förhandling.
.....
För att vara trovärdig behöver den moderata strategin vila på tydligt kommunicerade gränser och en beredskap att avstå från makten om sverigedemokratiska krav går för långt. Sådana krav finns, och de kommer snarare att bli fler med tiden, än färre.
Svensson menar dessutom att man inte kan betrakta relationen mellan SD och M på samma sätt som relationen mellan S och V. M och SD står längre ifrån varandra än vad S och V någonsin gjort eftersom S och V har gemensamma ideologiska rötter, det har däremot inte M och SD. Lojalitetsband saknas också.
Citat:
Mellan Sverigedemokraterna och borgerligheten finns vare sig historiska lojalitetsband eller ideologisk samsyn.
Vad anser ni om det här? Åtminstone jag tycker att det finns uppenbara problem i ett samarbete mellan SD, KD och M vad gäller just relationen till rättsstaten och ideologisk samsyn. Allting handlar ju faktiskt inte bara om att komma överens om en budget.
https://www.svd.se/moderaternas-makt...cvG0MgtgUuHMTs