Mina tankar efter andra avsnittet.
Experterna och produktionen
- "Det här är sanningens minut", säger expert-Fredric om vigseln. På sätt och vis har han så klart rätt, men det är ju också att smickra sig själv. I och med upplägget är det väl ändå ganska liten risk att någon, inför tv-kameror och församlad släkt och vänner, skulle svara nej eller fly hals över huvud från själva vigseln. Har det ens hänt i någon av versionerna? Troligare är ju att man sväljer förtreten för stunden. Vigseln är helt enkelt inte den "minut" där experternas fingertoppskänsla och urvalsförmåga verkligen sätts på prov. Men, jag fattar - dramaturgi . . .
- Det är för övrigt det enda expertframträdandet den här gången (utöver Kalle, som får avsluta det hela med en prata om den "erotiska intimitet" som väntar. Jag bävar . . .). Även ställföreträdande tittare Elizabeth har fått träda tillbaka. Rimligt, antar jag. Mycket material att beta av ändå.
- Visst framträdde deltagare, liksom vänner och familj, med för- och efternamn i tidigare säsonger? Inte i förra, men för några år sedan? Ett brett genombrott för integritetskränkande tjänster som Ratsit och MrKoll, liksom kanske risken för spoilers genom Facebook-uppdateringar, har gjort att samtliga numera endast använder sina förnamn. Till och med i vigselakten, vilket känns lite rumphugget, tycker jag. (Som en bisats vore det intressant att höra hur produktionsbolaget hanterar deltagarnas tillgång till sociala medier. Min gissning är: sekretessavtal där man förbinder sig att inte talla på relationsstatus-knappen på Facebook . . .)
- Jag noterar att produktionen dessvärre tycks ha inspirerats av (den sevärda)
amerikanska versionen av programmet vad gäller en aspekt: att försäkra sig om att även den mest trögtänkte tittaren är med på tåget i uttolkningen av situationer och känslolägen genom pedagogiskt övertydlig musik. Så snart ringen satts på fingret får vi således höra en sångare modell krogtrubadur artikulera att "inget kan fucka det jag känner just nu". Inför bröllopsmiddagen informeras vi om att stämningen nu är förtrolig och intim genom att en stämma förtydligar att han "aldrig träffat någon / som river alla murar". Efter vigseln? "Livet börjar nu". Snälla, förskona oss från dessa fördummande "illustrationer".
- Jag måste säga att produktionen med bravur lyckas dölja att det hela (väl?) är inspelat under en pandemi. Inte ens vid uppenbara tillfällen (som Elinors jobb på iva) går man - ännu - djupare in på det. De enda synliga spåren hittills är utomhusvigslarna, som ändå funkade, och det faktum att en del äldre bröllopsgäster deltar via länk. Jag antar att både tilltänkta deltagare och bröllopsgäster fått gå igenom coronatester för att slippa deppiga middagsscener bakom visir och skyddsdräkt. Faktiskt snyggt gjort. (Men smittsäkert? Den diskussionen kommer säkert att återkomma . . .)
Elinor och Lasse
- En lite pikant detalj; trots den starka identifikationen med Kalles Kaviar verkar Lasse leva i villfarelsen om att det är själva barnmodellen på tuben, Carl Ameln, som på något sätt uppfunnit eller driver kaviarföretaget: "tubmiljonären" och "tubentreprenören".
- Lasse om första intrycket: "Framför allt: fin hållning". Framför allt?
- "För er är det viktigt med rättvisa och grundsnälla värderingar". Justerar härmed min tidigare gissning om centerpartister . . . i miljöpartistisk eller åtminstone regeringsunderlags-riktning.
- Nu är jag kanske elak, men reagerar inte Lasse lite väl positivt på att (den för tittaren vid det här laget redan ordentligt slitna) Kalles Kaviar-liknelsen dras upp vid vigseln? "Nu fick hon sin Kalle." Illavarslande om det skulle visa sig utgöra mer än en obefintlig del av hans självbild.
- "Lars, nu är det dags att
ändra på gamla mönster och möta en varm, medkännande kvinna som du kan bygga ett långt liv med". Min kursivering. Vi kryssar för säsongens andra antydan om ett hora-madonna-komplex som spökar i bakgrunden.
- Lasse förklarar att han inte varit nervös eftersom han "tror på experterna" (mer om det nedan) och var övertygad om att han skulle paras ihop med en "kanontjej". Men skulle man inte snarare kunna bli
mer nervös av den vetskapen? Jag bara undrar.
- Båda bor i Traneberg. Flashback till Miha och Niclas i 2019 års säsong, och
Sliding Doors-ögonblicket när man insåg att de förmodligen passerat varandra dagligen.
- Storsint av SVT att inte lämna Lars väns långrandiga liknelse om Fångarna på fortet och Fader Fouras på klippgolvet. ("Kan vi ta om scenen men att du pratar om Bäst i test och Babben i stället?") TV4 tackar för det erkännandet.
- Elinors väninna om Lasse: "Han påminner om en vän som har varit lite flörtig mot Elinor tidigare [men som, uppenbarligen, inte nådde hela vägen fram]". Skoningslöst att behålla denna burn mot den försmådde, tack och lov namnlöse, uppvaktaren.
- Brudparet är uppenbart socialt kompetenta, omgivna av smakfullt konverserade övre medelklasspersoner ur "läkeriet". Trygg bakgrund för en bröllopsfest som inleder ett arrangerat äktenskap.
- Lasses föräldrar - så gulliga och sympatiska! Med boomerns charmiga tveksamhet inför "den nya tekniken". Piggade upp! Var de verkligen "på safari", eller var det en skämtsam kommentar?
- "Lars vän" (aka
Cardigans-Lasse som läkare) levererar en anekdot som sätter brudgummen i ett smickrande ljus. Läkare älskar verkligen såna här historier. Men, i alla fall, en betydligt mer tillrådlig bröllopsmiddagsanekdot än den om ärtorna i nästa sällskap.
- In med Elinors systrar som ny expertpanel, säger jag! Ge dem några glas champagne och släpp loss dem på kommentarsspåret.
- Lasse inställd på att vara "mikrobakis" dagen efter bröllopet. Betoning på "mikro": man anar att han inte är typen som slösar bort en hel dag på att ligga på soffan. Det finns säkert en kemtvätt att hämta; först en mikrosovmorgon, sedan ut ur bröllopsstassen och in i ett par träningstights vid 8.30-snåret.
- Ganska (förlåt) kåt stämning mellan Elinor och Lasse. Lovande, antar jag, men jag skänker samtidigt en tacksam tanke åt den redigerare som drog en barmhärtighetens slöja över händelserna efter "saunafesten" [sic], och lät Tomas Ledin förklara för oss vad som väntade när kameran stängts av.
- Och, på tal om saunafesten, var det brudparets eget initiativ? Knappast, va, för de planerar väl inte sitt eget bröllop? Och, om inte, hur avgjordes det att just de två fick ha en sådan, medan Sofia och Anton, i en mästerligt klippt scen, fick se på från fönstret?
- Lasse: "Jag ser fram emot vårt liv, eller vad det nu blir. Man ska inte utfästa något redan nu, men jag är jätteglad över att det blev just du." Berömvärt nyktert uttalande.
- Elinor gör fortfarande ett ganska anonymt intryckt, åtminstone jämfört med Lasses exponering. Jag hoppas att vi får lära känna henne lite närmare snart.
Sofia och Anton
- Sofia: "Han verkar lugn och trygg". Det ena kan ge det andra, men inte nödvändigtvis.
- T-ordet (t*cos) dyker upp igen (även i bestämd form,
som vore det ett koncept, "tacosen") - med största sannolikhet inte för sista gången. Jag gick ju in på det här i
mitt förra inlägg, så jag nöjer mig här med ett viktigt meddelande till samtliga inblandade: att tycka om en maträtt är dessvärre fortfarande inte en ersättning för att ha en personlighet.
- Jag tror inte att jag behöver ödsla allt för mycket ord på den stela tystnad som präglade bröllopsmiddagen, eller, kanske ska jag säga, som präglade klippningen av bröllopsmiddagen. (Och minglet efteråt.) Ibland rent parodiskt elak redigering. ("Annars då?") Det fattades bara att syrsor.wav lades på. Varför gör produktionen på det här viset? Billiga humorpoänger, eller antyder man något som kan bli bestående i stämningen mellan de tu? Det återstår att se. Samma sak med ärtor/ärter-gate. Varför anstränger man sig för att ta med något sådant i vad som ändå måste vara en komprimerad sammanfattning av ett händelseförlopp?
- Mormors man Peter levererar energi med allsång via videolänk. Man önskar att han varit på plats. (Minnen av Micke Rickfors
ytterst motvilliga deltagande i Elina och Albins bröllop i förra säsongen, för att inte tala om hans uppfriskande ärlighet i de få synkar som ansågs sändningsbara.)
- Anton: "Så du dricker kaffe?" Följdfråga: "Med mjölk?" De kallpratar redan som 40-talister. Vet inte om det egentligen är något dåligt. Dramaturgisk peak när Anton (korrekt) observerar att havremjölk känns "lite stockholmare" och Sofia riposterar att "[Oatly] ju är lite finare och bättre".
- Antons mamma fascinerad av likheten i att två ungefär jämnåriga personer båda sett Lotta på Bråkmakargatan som barn. (Sofia: "Det är inte Pippi, direkt".) Ribban för vilka likheter man betecknar som "skrämmande" måste höjas ett snäpp.
- Som sagt, jag utgår från att det mesta är sagt om den tafatta stämningen, så låt oss i stället fokusera på ett annat problem, som inte är unikt för detta par men som de kan få representera: infantiliseringen av kulturen. Efter att redan tidigare ha konstaterat att "det ju blir min prinsessa som kommer fram till altaret" förenas Anton med sin fru i bröllopsdans till . . . signaturmelodin från en Disney-rulle. Ett dåligt tecken vad gäller det kommande släktet och vårt kulturella tillstånd i allmänhet, om än kanske bra för vårt kärlekspar, då de båda ändå tycks mötas där i barnkulturen.
(Fortsätter nedan.)
