Skandiamannen

Som sagt så specificerar han även "täckjacka", i ett av hans uttalanden, med att säga längre modell lr 3/4 lång, hänvisade till vad LP sagt. Intressant, speciellt om han är oskyldig.

Gissning/Chansning oavsett då... att Lisbeth skulle ha sagt detta...

Signalementen som går ut i SVT 04:00 (mörk rock och blå täckjacka), är ju (vad jag tror) baserade på Lisbeth (från henne får man blå täckjackor) och vittnena på plats (de säger uteslutande längre mörkt plagg, merparten något rockliknande).

Som uruselt vittne, kan ju SE (mycket väl) ha stått bakom eller omkring annonspelaren, kikat fram och gluttat in i gränden lite snabbt och sett vittnet LJ innan denne tog upp jakten på GM (SE kan ha trott att LJ var GM). Sedan backar SE undan för att inte bli indragen, eller för att han blir rädd. OM SE stod vid annonspelaren säg 23:22 till 23:37, då är det ju väldigt konstigt att (exempelvis) vittnena LL, JA, JÅS, HJ, AB och AD inte nämner den äldre mannen som stod där och tryckte, eller att någon polis tog tag i SE och undrade vad han sett. Detta talar ju för att SE inte stod där när polisen härjade och förhörde folk dessa minuter. Tycker jag. Det talar för att han stod längre norrut och ingen lade notis om honom. Han blev varse om att det LOP först när ambulanserna åkt.

Tack! Ja, till detta ska ju även Christiansson läggas till som också talade med Lisbeth och där kom både "mörkblå täckjacka" fram och 3/4 längd med faktiskt.
https://imgur.com/a/tI8mr4V

Men ändå har ingen vare sig sett eller hört denne SE nära LP.

Om man ska tro på att SE pratat med LP så måste man acceptera honom även i (den osynliga) rollen som förste-hjälpare.

Absolut. Man får vara öppen för att han kan ha snappat upp rätt mycket via media. Men, som MOP-spanaren påpekat, att han redan dagen efter mordet påstår att Lisbeth talat om en blå jacka är och förblir en ren chansning om han är GM. Och så håller det ju på sen. Hur vet han att poliserna springer in på Tunnelgatan utan att ha fått med sig ett signalament? Hur vet han att han själv kan ha sprungit efter utan att stöta på en kvardröjande polisman? Hur kan han våga sig på en så pass detaljrik beskrivning av första hjälpen-insatserna?

Engströms chockade uppenbarelse när han kommer tillbaka till Skandia blir mer uppförstorad för var dag som går. Allt vi har att gå på är vad väktarna drar ur sin vokabulär. Jag har inga svårigheter att föreställa mig att han var påverkad av det som hänt. Men uppenbarligen är han inte mer ur balans än att han kan redogöra för vad som hänt, ringa sin fru och sen åka hem. Jag tror det här gäller oss alla lite till mans. Har vi precis varit med om nåt speciellt som vi inte hunnit bearbeta och sen ska berätta för någon annan blir det lätt osammanhängande och förvirrat. Man får väl försöka föreställa sig lugnet som råder inne i receptionen också när Engström plötsligt bankar på dörren och kontrasten som uppstår när han tågar in.

Och även det här tål att ställas mot varianten där han är GM. Varför uppträder han som att han var i upplösningstillstånd om han sköt Palme 20 minuter tidigare? Borde han inte kunna samla sig en smula om han nu vill spela vittne? Bara den saken talar för en kyla och sinnesnärvaro som borde göra honom förmögen att dämpa känslorna...

Jag håller åter med i ditt resonemang. Och precis som du säger, är det bara väktarnas vokabulär vi har att tillgå. Med tanke på att de hördes om händelsen så långt efteråt, är det svårt att helt tro på eller finna något större värde i, de är ju dessutom rätt snurriga om vad SE hade för kläder, hänvisar till vad han brukar ha på sig, etc. Som du säger råder ju (säkert) den sedvanliga "lunken" inne vid receptionen när SE störtar in som ett smärre yrväder ca 23:40, han blir ju en solklar kontrast, som du påpekar.

Och visst, om SE var ett uruselt vittne som iakttog allt på långt håll, lugn som en filbunke, därefter nyfiket gick fram och blev varse om att det sas vara LOP, kanske pulsen på honom gick upp, han blev "euforisk" och tossig på vägen tillbaka till jobbet. Inte omöjligt.

Frågan är varför SE 1 mars i samtalet med tidsansvarige Bergström "vill ut" på Sveavägen utan att ha talat med väktarna? Varför ville han ut på Sveavägen redan 23:19? Alltså ha två minuter (minst) längs gågatan, hur tänkte han då att han kunde missa LOP, GM och skotten? SE hade gått sträckan från entrén till korsningen i närmre 20 år, han visste att den inte tog mer än 30-45 sekunder att gå beroende på fart. SE har ju aldrig gett sken av att ha sett något av värde, inte ens nämnt vittnet AB. Dessutom hade det hunnit fram "en tjej och en ung grabb" enligt SE (hämtat från rättegångarna), då lär man ju lägga på ytterligare ett antal sekunder. I längsta fall, bör SE ha haft på sig 150 till 180 sekunder ute på Sveavägen innan han "nästan snubblar över mannen på gatan". Ändå såg han inget av värde. Varför ville han ut på Sveavägen utan att ha pratat med väktarna? Eller var deras "samtal" så kort (typ "morsning korsning, ja nu är det semester, trevlig helg") att han inte ansåg det nödvändigt att nämna? Gick han ut 23:19:45 till 23:20:30 blir det ändå konstigt att han "missar allt av värde", trots trasslet med urtavlan. Jag hajar inte.

Enligt mig (om han inte är GM) är det troligaste att han (om han inte kom ut 23:23 typ), att han blev skraj när skotten föll, gick ut ytterst på trottoaren vid de parkerade bilarna (smög närmre annonspelaren), stod på tå och kikade typ 15 meter ifrån. Snappade sedan upp detaljer efter att ambulanserna åkt, lade ihop dem med infon från tv-sändningarna 04:00, 10:00 och pk 12:00 innan han ringde polisen. Som en närstående sa i Lampers dokumentär, satte han en snöboll i rullning han inte förmådde (eller ville) stoppa. Sen blev det som det blev eftersom polisen inte brydde sig om honom. Inte omöjligt. Men att SE var spindeln i nätet på mp som han själv säger, tror jag inte en sekund på.

Man får heller inte glömma ett eventuellt scenario, där han "bara" är inblandad på ett eller annat vis, alltså inte som skytt. Han kan ha varit en grandman (ses av Storhök, Korhonen och Mårten P exempelvis), när LOP lämnar bokhandeln anropar han någon via radio att de går söderut (det var SE's roll), sedan kilar han över vägen och smiter in bakvägen på Skandia och stämplar ut. Att något skulle ske visste han alltså. Men inte vart. Han misstänkte att det skulle ske på västra sidan (kanske runt AFK) och inte vid östra intill hans jobb, han hade kanske en förhoppning om att bli vittne till mordet rent av, men räknade inte med det. Frågan är vilket scenario som är sant. Att han far med osanningar och överdrifter är nog alla överens om, frågan är varför.

Det måste man naturligtvis inte alls. Det grå bra att godtyckligt lägga till och dra ifrån och fritt tolka omfattningen på var och en av de här aktiviteterna så länge det ena inte förutsätter det andra.

Nej. Den enklaste och mest naturliga anledningen till att SE inte finns på bild är av samma anledning det ej finns bilder på Palmes kropp eller ambulansen på mordplatsen.

Gissa anledningen.

Jag hävdar att det där är en felläsning i förhörsprotokollet. Det är två vitt skilda saker som anges i samma mening.

1. Person uppger signalement på SE
2. SE var på mordkvällen klädd i rock, keps, väska, glasögon.

Nr 1 innebär inte automatiskt att personen sa rock, keps, väska, glasögon.

En ny bibel menar du?

Att SE gjorde vatten till vin är inte en sanning.

Jag tror så här. När Engström förhörs tio dagar efter mordet anger han utstämplingstiden till 23.20. Stämpelklockan har gått en minut efter. Bergström säger i förhör flera månader senare att det var tvärtom. Antingen har Engström missförstått det här förhållandet eller så har Bergström missförstått vad han faktiskt sa till Engström. Det är lite skitsamma.

Engström vet i det här läget att han kan ha missbedömt sin ankomst till mordplatsen. Att han nog inte var så tidigt på plats som han upplyst halva Skandia, hela villakvarteret och Svenska Dagbladets läsare om. Det är lätt hänt. Han har ju inte sett mordet utan baserat sin upplevelse på en mer eller mindre pålitlig uppfattning om en smäll. För att vara den hyffsat signifikanta person i det här dramat han framställt sig som och gärna vill vara behöver han skynda på sin ankomst till mordplatsen en smula. Att undanhålla småpratet med väktarna tycker han då är en oförarglig grej. Idag tycker somliga att det här är en oförlåtlig synd och osannolikt märkligt. Där och då är det givetvis en bagatell. Att någon skulle kontrollera saken med väktarna en vacker dag föresvävar honom inte.

Han ställs dock inför andra problem. Hur kan han vara så nära inpå mordet utan att notera det? Hans krystade lösning på detta blir att han har stannat upp för att titta på klockan och därför inte märkt att två personer blir beskjutna 20 meter framför honom varpå en av dem börjar skrika högljutt. Det är inte särskilt trovärdigt men Engström chansar. Han tänker att det inte har någon betydelse för nånting och att det nog faktiskt trots allt skulle kunna stämma. Att han väl nog tittade på klockan. Att han nog hörde en smäll. För det måste han väl gjort? Och så vidare. Det han missar är att inget sånt här går obemärkt förbi hur obetydligt det än är om periferin det hör till är den som omger landets största mordgåta.