Epistemologi - Vad är kunskap? Har vi någon sådan?

Empiri (av grekiska ἐμπειρία, erfarenhet) innebär erfarenhet och sinnesintryck som ligger till grund för en slutledning. Empiri är datainsamling genom vetenskapliga undersökningar av verkligheten, exempelvis experiment, samt observation och därav erhållna sinnesintryck och gjorda erfarenheter. Filosofen Immanuel Kant kallade kunskap som är beroende av empiri för 'a posteriori-kunskap'. Empiri ställs ofta i motsats till i förväg uppställda teorier, filosofiska resonemang eller 'a priori-kunskap'.

Empirism

Empirism är en metod eller en filosofisk riktning, där erfarenhetsmässiga fakta och inte förnuftet bestämmer utformningen av en teori inom ett vetenskapligt område, eller exempelvis behandlingen av en patient inom medicinen. Detta är väsentligt annorlunda än exempelvis hypotetisk deduktion. 'Grundad teori' är en form av empirism.

Empiriker

Empiriker eller Empirist är en person som menar att endast det som bevisats erfarenhetsmässigt kan betraktas som tillförlitligt. Bland personer som har systematiserat detta filosofiskt, kan nämnas Thomas av Aquino, Aristoteles, Thomas Hobbes, Francis Bacon, John Locke, Voltaire, George Berkeley, David Hume och personerna i den så kallade Wienkretsen.

Empiriker delar in erfarenheten i en 'yttre erfarenhet', det vi vet om den yttre världen, och en 'inre erfarenhet', det vi genom introspektion vet om våra egna själsverksamheter och själstillstånd. Men våra sinnesförnimmelser, det insamlade materialet för vår yttre erfarenhet, är också dels ett själstillstånd hos oss (bestämningar i vårt medvetande), dels produkter av själsverksamhet. Därför kan det späda barnet och den vuxna människan inte sägas förnimma samma sak, även om det fysiska/fysiologiska förloppet vid sinnesförnimmelsen är detsamma hos båda. Mellan det omedelbara, fysiologiska sinnesintrycket och perceptionen, det vill säga den själsliga varseblivningen (uppfattningen om vad sinnesförnimmelsen innebär), ligger en mer eller mindre lång kedja av tankeprocesser.

En enskild varseblivning ger i sig själv inte upphov till erfarenhet i egentlig mening. Erfarenhet uppkommer först genom jämförelse mellan och kombination av flera varseblivningar. Isolerade erfarenheter kan inte utgöra grund för sann vetenskap. Empirisk vetenskap uppstår genom gruppering och systematisering av en räcka erfarenheter.

Iakttagelsernas bevisvärde beror av deras noggrannhet och omfattning, och de efteråt uppställda satserna härleds enbart ur den gjorda erfarenheten.

Empiri har periodvis uppfattats som något negativt, dels på grund av att filosofer i misstro mot erfarenhetens andliga sida sett empirin såsom varande en motsats till tänkande, och därför ansett den som någonting underordnat, och dels då man förbisett att erfarenheten själv inte är tillräcklig för utrönandet av vad som verkligen är objektivt i erfarenheten, utan att det för detta också behövs en undersökning av den mänskliga kunskapsförmågan.

Noterbart är att flera av de stora empirikerna levde vid den tid, då naturvetenskaperna med väsentligt förbättrade tekniska hjälpmedel genomgick en snabb framväxt. För naturvetenskapsmännen var i förväg uppställda teorier av högst väsentlig betydelse, varför de ofta kom i dispyt med empirikerna, vilka i sin tur förordade äldre metoder grundade på erfarenhet.

A priori (lat. från den förra, det som föregår eller det som kommer innan) är ett uttryck för att beskriva kunskap, härledningar eller sanningar som inte är beroende av sinnesintryck. Motsatsen är a posteriori (det som kommer efter). I logiskt avseende är något a priori om det går att bevisa dess giltighet utan att använda sig av sinneserfarenheter. Ett exempel på en sats som är sann a priori är satsen "Alla greker är människor". Satsens sanningsvärde är enbart beroende av de ingående begreppens betydelser, och har ingenting att göra med om det existerar människor eller greker. Ett exempel på en sats som är sann a posteriori är satsen "Vissa greker är olyckliga". Oberoendet av sinneserfarenheten kan också gälla ett begrepps eller en föreställnings ursprung, och i denna genetiska mening kan "a priori" likställas med "medfödd".[1]

Begreppsparet a priori/a posteriori förekommer ofta tillsammans med distinktionen analytisk/syntetisk kunskap, bland annat som basala element i Kants kunskapsteori. Termen a priori är också bärande i det ontologiska gudsbeviset där man försöker bevisa Guds existens utan att hänvisa till den materiella världen eller erfarenheten, utan enbart till begreppet Gud.

Inom den matematiska statistiken syftar a priori-kunskaper på kunskaper om ett statistiskt förhållande före en viss mätning eller liknande. Före ett tärningskast är a priori-fördelningen 1/6 mellan de olika utfallen.

A posteriori är ett kunskapsteoretiskt uttryck för att beskriva kunskap som innehas efter någon given händelse eller en samling händelser. Ordet kommer från latin och betyder 'från den senare'. Motsatsen är a priori.

Filosofi
Inom filosofin är a posteriori ett begrepp för kunskap som är beroende av erfarenheten och sinnesupplevelser.

Matematik
Inom statistik syftar a posteriori-kunskaper på kunskaper om ett statistiskt förhållande efter en viss mätning eller liknande. Före ett tärningskast är a priori-fördelningen 1/6 mellan de olika utfallen. Efter tärningskastet är a posteriori-fördelningen 0 för alla utfall utom det som tärningen visade, vilken fick sannolikheten 1. Om en person inte får se tärningen, utan bara får veta att utfallet var större än 3, då kommer den personen att ha a posteriori-kunskapen att 1, 2 och 3 har sannolikheten 0 att förekomma, och 4, 5 och 6 har sannolikheten 1/3 var.