Skandiamannen

Det finns så klart en mikroskopisk chans, att hon (på riktigt) inte minns, eller att vissa grejer flög under hennes radar, så klart. Men hur sannolikt är det?

Genom att blint hävda att hon inte minns, eller haft vetskap om något av hans mediala framträdanden, medverkan i rättegångarna etc, så klarar hon ju sig undan en lång rad (eventuellt) besvärande frågor om SE och hans sägningar, och sin egen vetskap, misstanke, vad hon hört från kollegor/grannar/bridgevänner? Skulle hon medge att hon haft vetskap och inblick i hans cirkus fram till 1992, finns ju även risken, eller den ökar, för att PU skulle kunna peka på "skyddande av brottsling", kanske även "medhjälp". Jag har inte benkoll på det juridiska. Men inbillar mig att strategin "vet inget, minns inget" som hon körde mot PU 2017-2020 var det bästa hon kunde göra, inte omöjligt att hon hållit den strategin på inrådan från någon bekant som är jurist/advokat. Spekulationer.

Förmodligen trodde KP på det men kände att det är ganska tunt det här.

Att SE skulle vilja bli misstänkt tror jag inte alls på. Varför riskera att bli det? Han hade ett bekräftelsebehov och kände väl sig förolämpad att han inte blev tagen på allvar.

Hans närstående har ju visst berättat att SE ofta förstorade upp saker och ting och broderade sina historier. De har ju sagt att han hade lite mytomantendenser.

Jag håller helt med dig. De flesta av oss här inne, har ju bara läst LL och TP's bok, tagit del av infon om SE på nätet, sett teveprogram och läst en del maskade handlingar och gamla förhör från 1986. Somliga i tråden stoltserar dessutom med att de inte har läst nämnda böcker, baserar sin misstro på att SE var en småfet grafiker från Täby med viss alkoholproblematik. Plus att man har förutfattade meningar om hur polisen arbetar, vem som är/blir GM, och sannolikt har en misstro (generellt) mot rättsväsendet (och främst mot polisen, och främst PU).

Från min horisont, är det rätt lätt att förstå, att flertalet fysiska möten/samtal med en person ger mer, berättar långt mer, än vad ett transkriberat förhör (eller nedskrivet och sammanfattat) ger. Kroppsspråk, mimik, tonfall, pauser, ögonblinkningar, etc syns inte i förhören. Och sådana berättar otroligt mycket i kombination med orden som kommer ur munnen. En av personerna som medverkade i Lampers SVT-dokumentär, berättar ju (anser jag) rätt mycket utan att säga det i ord. Givetvis en tolkningsfråga, det begriper jag.

Det är så klart OK att tvivla på SE, det gör jag. Men man lär ju (som du påpekar) väga in det faktum, att (främst) Blombergsson och Stuede (ihop med) Mellander och Petersson har en helt annat infobank att luta sina misstankar på, än vad vi som tillhör pöbeln har. Rätt logiskt. Men givetvis kan utpekandet av SE vara uppåt väggarna, SE kan ha lyckats med bragden att som oskyldig ha blivit misstänkt. Men då har han ju delvis satt sig i den båten själv. Och frågan är, om detta inte var hans mission, att bli just misstänkt, kanske av flera anledningar. Det går heller inte att utesluta, att han agerade för att bli misstänkt, för att skydda den/de som verkligen låg bakom mordet. Det i kombination med hans evinnerliga längtan efter rampljus/kändisskap. Spekulationer.

Detta tar nu diskussionen till nya höjder!
OM SE.s exfru bara hade haft ärligheten att ta bladet från munnen, ja då hade vi nog I STORT SETT haft underlag för påståendet att SE var trolig GM!
ÄR detta på riktigt, verkligen??!
Oavsett vad denna dam har hört, trott eller tänkt betr. MOP sedan 1986, så har hon naturligtvis som sitt TOPP BÄSTA VAL, att idag inte kommentera någonting!!
TY; vad hon än skulle uttala, så skulle detta snabbt vantolkas och förvridas in absurdum.
Av KP&medlöpare. Liksom av allehanda, duktigt rabiata privatspanare och författare till underhållningslitteratur!

Vem i Lampers dokumentär berättade mycket utan att säga det i ord?

På vilket vis blev han inte tagen på allvar? SE såg inget av GM, han var ett rätt uselt vittne som kom för sent och ingenting såg, han såg än mindre än de övriga på platsen. 10-11 mars hölls ändå två längre samtal/förhör med honom. Även ett 25 april, även om han i viss mån vid tidpunkten var lite "intressant" hos vissa utredare. De övriga vittnena och varande på platsen som i princip ingenting såg, förhördes långt mindre/sämre än SE. Vad SE kände sig förolämpad över, är svårt att greppa.

Som oskyldigt och uselt vittne, varför envisas han med att posera framför kameror i alla möjliga och omöjliga vinklar iklädd rock, keps och dinglande med handledsväska? Han säger att han "kan" ha blivit förväxlad med mördaren, visar upp sig på helbild i tidningen där han likt en femåring håller fram sin fina handledsväska. Den enda som säger att han kan ha förväxlats med mördaren, är han själv. Precis som den uttråkade figuren Alf Lundin, försökte väl SE med näbbar och klor att göra sig intressant, rent av flörta med att bli misstänkt själv. Hittar inga rimliga förklaringar till hans pajaskonster i media fram till 1992 annars. Om han nu inte var GM vill säga, då var det ju hans enda chans, mer eller mindre.

Vad hade han på sig för rock då?

Om SE var GM, så är väl det bästa exfrun kan göra (för egen del för att inte hamna i dåligt ljus) att blint hävda att hon inget minns, inget hört om SE's mediala cirkus, och därmed klara sig undan frågor om hur SE resonerade och uppförde sig dessa år? Och vem vet, det kanske är sant till viss del. Dock känns det ju märkligt, att inte minnas om maken medverkar i rättegångarna mot CP 1989? Men visst, folk glömmer, så är det. Eller inte.

Vilka är KP's medlöpare?

Hon klarar sig inte undan från de frågor du säger. Uppenbarligen inte.

Varför skulle vetskapen om TV-inslaget öka risken för att åka dit för skyddande av brottsling?

Jag tänker inte namnge någon person. Dokumentären finns tillgänglig på SVT. Rätt lätt att identifiera den, så många medverkar som sagt inte i den. Tror du vet vem jag menar.

Då tar vi det här med rockarna en gång till. Den här rocken hade han på sig vid Expressens rekonstruktion
https://www.expressen.se/nyheter/har-ar-bilderna-pa-stig-engstrom-fran-mordplatsen/

Och den här på de bilder polisen tagit, det vill säga den rock han säger sig ha burit mordkvällen.
https://magasinetfilter.se/kommentar/det-avgorande-misstaget/

"Enligt promemorian hade Hamrén och Ström åkt ut till Nieminen på hennes arbetsplats Domus i Skärholmen för en bandad fotokonfrontation. Istället för att visa Nieminen polisens egna bilder från april 1986 – där Engström visade sig framifrån och i profil med de kläder han burit mordkvällen – visade de henne av oklar anledning en bild från Expressen i samma månad. På den bar Engström en elegantare, dubbelknäppt och tjockare rock än den han burit mordkvällen."

Men du glömmer ju här att han hade mytoman tendenser. I hans värld hade han en större roll än han hade kanske. Därför kände han sig inte tagen på allvar och blev förolämpad. Sen vet vi ju inte hur mycket som stämde det han sa. Han kan ha talat i stort sett sanning men broderat lite.