Altruism - finns det någon handling som är helt osjälvisk?

När man pantar och råkar trycka på fel knapp, dvs skänker bort pengar ofrivilligt

Det som är väsentligt är att en människa kan visa hänsyn för andra i sitt beslutsfattande. Vad som är eftersträvansvärt är en sund balans mellan att värdera sitt eget och andras perspektiv.

Det är en väldigt kristen diskussion. Kan en människa vara Jesus?

Istället för att utvärdera om en människa kan vara Jesus, så kan man samtala om människor som är dugliga i relation till andra, som är hjälpsamma, som tänker på andra osv. och så kan man tala om människor som helt utgår ifrån sig själva i sitt handlande och inte skulle tveka en sekund att våldta, lemlästa och mörda för att tillfredsställa sina egna lustar.

Både rent biologiskt såväl som socialt så fungerar och agerar människor olika och vi kan upprätthålla en konsensus om högre resp. lägre beteenden.

Frågan är i stort om vi vill vara som reptiler, däggdjur eller människor och för det sistnämnda uppstår möjligheten för samtal, diskussion, filosofi, vetenskap och religion.

Just nu lever vi väl i en tid där kulturen är hedonism och intet högre, varaktigt eller fruktsamt kan skapas eller upprätthållas.

Vi kan tala om hela ämnet i termer av handling och konsekvens, som jag anser vara det bättre perspektivet. Vad händer om jag sår frön av misstro, tvivel och uppgivenhet bland oss arma människor? Vad händer om jag lyfter upp min kamrat om jag har styrkan därtill?

Vad händer om jag fokuserar helt på mina egna mål? Kanske att det är det bästa för alla, eftersom att jag är människa och eftersom det som är högt för mig kanske även är högt för någon annan. Fokuserar jag endast på aktivitet som ger mig en större bit av kakan, eller ägnar jag mig också åt sådant som gör hela kakan större?

Nu är det ju inte fel att ha ordning på fasaden, den säger ju trots allt vem som bor där inne.
Det är hycklarnas tjusiga fasad jag kritiserar, men inte för att den är tjusig, utan för att den är bedräglig.

Frågan är om man kan vara självisk? Det är nog inte så lätt som det låter.

Jo, det existerar helt osjälviska handlingar. När en person handlar omedvetet. När flockmedvetandet kickar in.

Ett exempel är att någon ser att ett barn håller på att drunkna i en isvak. Många (inte alla dock) skulle, utan att egentligen tänka, kasta sig i efter för att rädda barnet med stor risk för det egna livet.

Det är inte så att man gör någon slags kalkylerande riskanalys i det läget. Hur mycket cred man skulle kunna få i relation till faran för eget liv etc.

Nej men samtidigt gör man ju det för att undvika att behöva gå till terapi de närmsta 50 åren, med anledning ”jag blev deprimerad efter jag låtit ett barn drunkna”. Hade personen låtit barnet drunkna hade ju detta gett personen mentala problem, vilket kanske är värre än en liten risk att själv drunkna i vattnet

Instämmer, och funderar på vad det innebär att vara 'Ärlig', 'Rak', 'Trogen' o.s.v...
Enligt mig är det högsta idealet att vara den högsta potentialen av sig själv, vad nu det innebär..

Se mitt svar i tråden: (FB) Vad innebär det "att leva"?

Den som inte delar med sig lever inte, från mitt perspektiv.

Ger sitt liv för dig för att vet får ett nytt liv efteråt, är det osjälviskt?

Ger sitt liv för dig för att vet får ett nytt liv efteråt, är det osjälviskt?

Alla delar väl med sig efter förmåga, tex förnedringsrånarna som frikostigt delar med sig av sin urin..