Citat:
Ursprungligen postat av
IngvarKamphund
Jag tänker att det borde finnas mer på barns hjärnor från 0-18år för att utifrån det i större utsträckning kunna utröna vilken miljö som är bäst för barnen.
Jag tex tror inte att det suger så mycket för treåringen att vara 15 timmar i veckan, är nog bra till och med, medan hon som är ett och ett halvt aldrig skulle må i närheten nån annanstans, just för att hon är så liten, även fast hon nog skulle klara av det utan problem. Ja ni hör ju hur det låter... klara av. Verkar som att jag tycker det räcker att börja prövas runt sex års ålder.
Det som verkligen är bäst för barnet är att få vara med sin familj, släkt och grannar (bekantskapskrets) i sin by, ute i naturen och hjälpa till praktiskt på gården. Sedan kan man skola barn från 4 års ålder, kanske 25 timmar i veckan i en närliggande byskola när det gäller vardaglig matematik, svenska, NO, SO etc. Det är det som har fungerat bäst större delen av vår historia och det är så vi är uppbyggda. Barn får den lek som behövs via grannbarn och syskon, de får sitt rörelsebehov och de blir självständiga. Är föräldrarna och pedagogikerna uppmärksamma får även barnet en praktisk utbildning i matematik, svenska, NO och SO genom arbetet på gården.
Tyvärr lever vi inte längre i det agrara samhället, utan större delen av den vuxna populationen säljer ut sina egna kroppar och tjänster i det urbaniserade och industrialiserade tjänstesamhället. Barnen måste utbildas teoretiskt då det är i tjänstemannasektorn man hittar de flesta jobben. Väldigt få svenska barn har agrara kunskaper från hemmet, färre och färre barn är ute i skogen med sina föräldrar. Baskunskaper såsom de fyra sädesslagen är helt bortglömt bland skolbarn idag. Det var något som vi fick inpräntat i oss redan de första åren i skolan.
Här är förskolan väldigt stark (om det är en förskola med rätt pedagogisk planering dvs.) och ser till att barnen verkligen får vara i naturen och har sin lekstund bland träd och buskar och inte bara i en sandgrop.