Citat:
Ursprungligen postat av
se_där...
Har vi pratat om det här med att Aik bara sålt 3000 säsongsbiljetter? Jämfört med 2019 har man legat på närmare 8000 vid den här tiden, tror jag.
Från att ha legat 1:a i publiksnitt så har man börjat hamna både 2:a och 3:a på senare år. Kommer vi få se den första 4:e placeringen i år månne?
Hur har AIK gjort med årskorten från ifjol? Har dessa fått kommande säsong istället?`Har man fått, likt oss, fått kraftig rabatt? Släpper man endast ett fåtal 2021? Vi släpper t.ex. bara 3000.
Har ingen aning själv men beroende på svar kan det ju förklara att det inte sålts som innan.
Citat:
Ursprungligen postat av
Burkgurka
Mycket bra inlägg och du har uppenbart bra koll på mycket här. Men håller ju inte med i allt, så argumenterar lite emot delar.
Det jag är intresserad av och kritisk till är den uppdelning som skett senaste åren mellan de olika grupperna du skriver. Där då grupp A på många sätt avskärmat sig från övrig publik istället för att agera för att få med sig övrig publik för att skapa tryck från hela arenan. Det är alldeles för svåra och långa sånger istället för taktfasta ramsor, det är uppstyrt och det är en eller ett fåtal som dirigerar kören. Och helt omöjligt för de som inte står i klacken att delta. Förr kunde egentligen vem som helst på en arena dra igång en ramsa och få med sig hela arenan vid bra tajming, och i stort sett samtliga åskådare var delaktiga i stöttandet av sitt lag. (Inte för att man fick med sig Åke Tråk som satt ensam uppe i övre kurvan på Nya Ullevi och bara några få tusen pers på matchen, men nog fan försöktes det. Haha.)
Men nu har klackarna alltså avskärmat sig och lever sitt helt egna liv, utan egentligen koppling till övrig publik och många gånger inte ens till spelet på planen. För mig ger det en sämre totalupplevelse, sämre gemenskap, och kanske framförallt en sämre backning av det egna laget. Alla lag kör ju i stort sett enligt samma sånghäfte och även om spelarna blir inspirerade så är det ju samma för båda lagens spelare när ljudmattan är neutral. Hade varit bättre om de olika klackarna kört mer eget och unikt material och åtminstone en del ramsor som gick ut på att få med sig hela arenan i att skapa tryck. Underskatta inte en bra genomförd vulkan, en i grunden löjlig raketen, eller en simpel enkel ramsa som nördarna på sittplats klappar/skriker med i. Där har ni massor att jobba på. Ta gärna inspiration av den klassiska brittiska kulturen istället för att allt skall vara juggekopierat. Eller varför inte kolla lite på Häckens fans, som vad jag sett/hört är de enda i Sverige som kör en majoritet av egna prylar och kör mer ramsor än sång. Fast de är ju såpass små att det kanske är enklare där.
Sedan angående maskerade och bengalbrännare, så påstår jag att det visst går att få bort det där. Grundproblemet är att så många inte vill ha bort det, och därför hindrar vakter/polis från att göra sitt jobb. Finns där förresten något undersökt om hur många ur grupp B och D som grupp A skrämmer bort från arenorna om/när de går för långt med sitt stökande?
För mig finns fem tabun på en fotbollsläktare: Flaggor, trumma, megafon, pyro, bråk.
För mig finns bara två verktyg för att stötta laget: Rösten, händerna.
Möjligt att jag blivit mossig med åren och jag kanske är färgad pga stort engagemang i engelsk supporterkultur (som har just ovan fem tabun samt två verktyg), så jag har förmodligen inte rätt i allt. Men kan ju ändå yttra lite tankar.
Först och främst, bra att du är öppen för den sida vilken så gott som alla representerar även om du inte håller med. Vi två har ju diskuterat diverse andra frågor (iår får vi hoppas att vi kan groundhoppa i gärdsgårdsserierna igen!) och inte varit eniga men det har alltid varit en bra debatt!
Beträffande att "vem som helst" förr kunde dra igång en ramsa och få med sig hela läktaren/arenan beror det ju på att vi var så j-a få förr. Du skriver längre ner om när vi var 1500pers på Ullevi. Det var en helt annan värld och nästan omöjligt för supportrar som började gå först i slutet av 90-talet när publikboomen kom.
Vi var kanske en minibuss på en del bortamatcher och man visste vilka i princip varenda kotte var. Det var som en annan värld mot idag.
Stämningen var det som gjorde att folket återkom till arenorna. Det var ju som minst publik när klubblagen skördade som mest framgångar egentligen. Visst fanns det enstaka toppnoteringar publikmässigt även under dom sämsta publikåren men det var så sällsynt att ingen räknade med det.
Jag har varit med både när vi på läktarna var renodlat "england", en mix och numera när vi är mer "sydeuropa" även om "sydeuropa" idag är vad som gäller i stort sett hela världen. Vi ska inte glömma att det var rejält stökigt förr, förr var det ingen garanti att det inte var stökigt inne på själva arenorna ens även om vi var få som var där. Klackarna stod ju i princip bredvid varandra på Ullevi och det kastades både det ena och det andra tämligen ofta.
Runt arenorna var det mer en gång man fick springa, sådant sker ju inte idag, oavsett vad vissa vill få det att låta som är det så mycket lugnare på matcherna idag. Det vet ju vi som varit med när ovanstående var "standard".
Sedan håller jag inte med om att det inte ska vara flaggor etc på läktarna, det är klart det inte ska vara bråk men ingen i tråden har heller sagt att den tycker det är okej. Pyro fyller sin funktion och det är mängder med barn etc som ser det och tycker det är fräckt, betydligt fler än sådana som vissa tror att "barnfamiljerna flyr allsvenskan". Dessutom gillar spelarna det, och en förkrossande majoritet av åskådarna.
Det finns inte en enda undersökning som visar att familjerna etc minskar på arenorna mig veterligen och gör det då så får nån gärna visa den. Dessutom har det tillkommit många fler tjejer t.ex. Bredden av supportrar har ökat markant och det beror ju på stämningen.
Med handen på hjärtat så var det inte direkt mycket annat än vi ungdomar som var på matcherna ihop med en del gamla stofiler för 30-35år sedan.
Om vi bara ser till läktarna och supporterlivet i stort har precis ALLT blivit bättre numera.
Citat:
Ursprungligen postat av
feldgrau
Men en sak är jag relativt övertygad om, givet både egna erfarenheter och vad äldre supportrar (nu låter jag som att jag är ung ... men det är jag inte, längre) berättar. Jag citerar några gamla klackrävar (ur vår bok): "Man kan snacka om Sparta Prag hemma 1994, om Legia Warszawa året därpå och enskilda matcher mot Stockholmslagen på gamla Gamla Ullevi. Men säsongen 2009 är den överlägset bästa IFK presterat på hemmaplan läktarmässigt." "Och alla kan snacka om Sektion N och allt det gamla, det var ju en historisk sektion, men det var egentligen bara på de stora matcherna som det var riktigt bra där och det går inte att jämföra med idag. Kulturen har verkligen förändrat sig till det bättre." Men de (och jag) håller så klart också med om att förändringen inte bara varit bra. Och gapet mellan klacken och övriga sektioner har växt. Alla förändringar kommer med någon nackdel.
Men 1980- och 1990-talet var också en tid då svensk fotboll kunde leva på sportsliga framgångar för att i viss mån locka publik. Nu pratar jag kanske främst ur IFK-perspektiv här, men det behövdes liksom ingen fantastisk stämning på matcherna eftersom fotbollen och resultaten i sig drog folk. Det var först kring 2000 som publiksiffrorna i svensk fotboll sköt i höjden, och det var inte tack vare det sportsliga. Och den typen av stämning som drog folk är svår(are) att få till med brittisk lite mer släpig, "clean", spontan, men också en mer tyst, läktare. Inte minst är det svårt att få till det när klacken växer. Jag tror inte att det är ett sammanträffande att den brittiskinspirerade kultur du söker levt kvar (eller blossat upp) hos lag som Häcken (även om jag själv aldrig noterat det), Gais, och Helsingborg (och Djurgården som en outlier). Lag med färre i kärnan, där "alla känner alla", o.s.v.
/feldgrau
Det känns för jäkligt att du kallar mig "gammal klackräv" för att jag var med 94 och 95 och minns Ullevi innan man byggde om för Em92 och friidrotts-vm 95. Jag är ung i sinnet
Nej, men det där uttalandet är ju helt rätt. Trycket mot Sparta och Legia var med dåtidens mått mätt helt fantastiskt och vi var lyriska länge över det, men 2009 var fantastiskt ja och resmässigt slår väl inget 2015 när vi var tusentals på ett bra gäng matcher.
Jag håller med om att klyftan mellan sektionerna växt, men det har ju också att göra med att vi blivit så många fler. Man kan liksom inte längre ens på en bortamatch känna alla, det gick förr men idag är vi för många för det.
Saknar jag den tiden när vi var typ max 50 i Sthlm? Eller kunde vara under 5000 på Gamla Gamla trots att vi laget höll högsta europeiska klass? Nej, givetvis inte ur ett supporterperspektiv. Det var roligt då men idag är det så mycket bättre även om vi gått ner oss lite mot toppåren där från 2009 till typ 2016.
Det görs så mycket gott för supportrarna idag, nu ska jag inte outa dig via din roll men personer i din roll har ju gjort mycket för det, det finns en annan förståelse även hos klubbarnas ledning för supportrarna idag. Sedan att man inte direkt alltid är nöjd över vad klubben gör för supportrarna är en annan sak.
Det finns ju en anledning till att vår polisregion kunnat halverat sina insatser kring fotbollen på senare år (sedan vet vi ju inte vad det blir av villkorstrappan men ändå).
Summa summarum: Är allt perfekt på läktarna idag? Nej, givetvis inte men det är så nära vi kommer komma.
Är det betydligt bättre idag än det nånsin varit under alla mina år? Ja, utan tvekan.