Citat:
Ursprungligen postat av
shwareb94
Du gav mig en tankeställare. Aa det är precis som du säger - plugget är för stressigt och tempot för högt på läkarprogrammet. Jag skulle dock definitivt kunna jobba som läkare, det är vägen dit som är väldigt svår. Jag har erfarenhet av att jobba långa timmar - det är inga problem.
”Gissar för övrigt att du är väldigt ambitiös, och att du nu insett att din personlighet och stresstolerans inte är på samma nivå.”
Det känns som att du verkligen lyckats förstå vem jag är. Saken är att jag sedan barnsben ställt in mig på att bli läkare. Nu plötsligt har jag hamnat i en situation där jag ej når upp till målet. Hela typ min identitet har ifrågasatts och jag vet typ inte vad jag annars ska bli. Kanske en dålig metafor - men tänk att du är djupt troende och sedan plötsligt inser att allt var fejk och gud finns ej, då skulle jag påstå att man drabbas av en identitetskris, man ifrågasätter allt. Lite så känner jag, om inte läkare, då vet jag inte vad jag ska bli... har aldrig haft en plan B.
Har du något tips på vad jag kan studera? Är nog en mycket svår fråga att svara på när det är en främling som frågar, men alla tips är välkomna!
Det känns så för att jag varit/är i en väldigt liknande sits som du befinner dig i. Skillnaden är att jag dragit ner på studietempot och tar det i min egen takt, samtidigt som jag accepterat att jag inte vet vad jag vill bli, så jag kan lika gärna chansa på det jag redan studerar.
Likt dig har jag frågat totala främlingar på internet, många gånger om, om hjälp och karriärvägledning och det händer även idag att jag googlar fram artiklar skrivna av framförallt milennials (som också inte visste vad de ville bli, och ironiskt nog numera karriärscoachar folk som inte vet vad de vill bli) för att få inspiration och motivation att "göra det jag verkligen vill göra i livet", trots att jag inte har någon aning om vad det skulle vara. Generellt verkar det vara vi 90-talister som inte vet vad vi vill bli. Fight Club hade rätt, vårt krig är ett spirituellt krig. Våra liv är den stora depressionen.
Det sagt, jag vet absolut inte vad du borde plugga. Jag är likt dig fortfarande insnöad i tanken att det ska antingen vara läkare eller ingenjör (för min egen del), trots att det inte finns någonting som säger att det måste vara så. Vi kan välja ett gå en helt annan väg, om vi vill, eller kanske handlar det mest om huruvida vi vågar gå vår egen väg. Men där verkar ju problemet för såna som oss vara att först veta vilken vår egentliga väg är. Vad vill vi bli?
Livet är dock en resa full av konstant utveckling. Det du blir idag innebär inte att du förblir imorgon. Det var folk som tog examen i ekonomi på 90-talet som nu plötsligt jobbar inom IT-branschen. Världen förändras och så gör vi, oavsett vad vi pluggade för 20 år sen. Så tro inte heller att det val du gör idag bestämmer dina kommande 40 år i arbetslivet.
