någon med highly sensitive person?

Hur känner du inför hemlösa när du ser dem samt utsatta djur? Får du samma känsla då att du verkligen vill hjälpa? Jag har känt så sen jag varit liten när man gått förbi en hemlös (en lite jobbig känsla och jag blir klart påverkad emotionellt) att man vill hjälpa medans min morsa och syster aldrig verkade bry sig om sånt.

Jag undviker nuförtiden att se bilder från djurrättsorganisationer då de får mig att må dåligt. Önskar ibland jag kunde rädda alla hundar i hela världen som har det svårt, gatuhundar torteras och behandlas fruktansvärt i vissa delar av världen, så otroligt mycket lidande för människans bästa vän. Som tur är finns det ett fåtal eldsjälar i dessa länder som är bra människor som hjälper dessa, fast pengar behövs alltid för att hålla igång verksamheten. Spenderade min Greklandssemester delvis med att gå runt med exet och mata alla hemlösa hungriga katter och hundar, varav en hund var utmärglad och döende, fruktansvärt. RIP ❤️ Mer deprimerande än kul att vara på ett sånt ställe.

Och jag är förmodligen också högkänslig, hade en post här för ett år sedan också. Jag tycker inte att HSP är kul att vara, mer nackdelar än fördelar med det där. Den här länken tyckte jag var bra och man behöver inte pricka allt där. https://www.hspforeningen.se/hogkanslighet/vanliga-missforstand-om-hogkanslighet/

Tycker synd om djur som blir torterade ja, men tänk att dom får mer vilar när dom är döda än när dom sover, hemlösa vet jag inte riktigt vill gärna veta deras bakgrund så jag kan lite på dom, men kanske slänger 50 kr till dom när jag är själv och inga andra ser. Samma med människor dom får mer vila när dom är döda, sett massvis med videos där folk blir döda får alltid småångest och stress på en gång men en fobi jag fått bort.

Hatar HSP verkligen mycket det är liksom från mitt perspektiv att man övertänker allt som händer och försöker få det att verka ens egna fel dessutom är jag så jävla trött om dagarna nu för tiden så att jag knappt orkar längre. Har en sträng styvfarsa som min älskade mamma valde o ge mig och bara nu har jag insett att jag är brutalt blyg och ensam så att folk knappar upp att det är något fel med mig, men gör inget åt det. Behöver leva på fakedopamin för att vara glad men annars kan jag må dåligt som fan o börja tänka på o hänga mig själv. Vill inte hålla på o självdiagnosera men vad jag tror har jag lite ptsd, hsp och bara vanlig socialfobi

Har också haft det ganska jobbigt, ganska svår sf (kanske även agorafobi?) i många år mm. Att lägga märke till detaljer och övertänka har jag också gjort. Jag beklagar din situation och kan känna igen mig, det är på sätt och vis skönare att flytta till ett eget boende och vara sin egna boss. Så kan man styra över vilka man vill ha i sitt liv. Jag är inget fan av mediciner och vägrade testa sånt i flera år. Var rädd för att de skulle ändra ens personlighet, så kom man till en punkt när jag kände okej hur mycket värre kan det bli? Så jag gick med på att prova piller. Kanske kan du ha hjälp av det? Och få kontakt med psykiatrin, om du inte redan har det. Av egen erfarenhet vet jag också att inte alla psykiatriker är bra. Testa KBT för din sociala fobi om du inte redan gjort det, det funkade dock inte på mig. För att antal år sedan fanns även möjligheten att göra det hela via nätet och att man gjorde hemuppgifter varje vecka/utsatte sig för saker på egen hand. Det är dock inte lätt och man behöver vara motiverad och kunna identifiera sina tankar och känslor.

Har varit självmordsbenägen i över ett år så jag har knappt motivation till och sticka till någon doktor och fixa mig, fixa piller etc. Min mamma har snackat med sos och jag måste ha möte varje vecka med någon tjej innan dom ska söka upp vad för "diagnoser" man har tror jag.
Hatar hur jag kommit till denna punkt. Känner att om inte min morsa valde o bli ihop med en jävla idiot så skulle jag haft motivation till o skaffa kompisar, ha bra betyg och säkert våga prata med folk.
har ingen självkänsla eller vad det heter, gillar inte mitt utseende och allt.
Är så mentalt trött men ändå är jag kvar här på något sätt, vet inte direkt varför men kan tänkta att det är för att jag inte vill deprimera min pappa och farmor.

(T står för riktiga namnet inte ett nicknamn) så det blir inga missförstånd.

Dricker ni med HSP kaffe? Koffein? Känns som ända sättet man blir av med depression men ökar ångesten.