Citat:
Ursprungligen postat av
hardusettminapa
Detta. Det finns ett antal personer i denna tråd som personifierar det här i allra högsta grad. Rädda människor slutar tänka rationellt. Det är varför mannen på Tesco i UK hoppar till i panik när han upptäcker att en annan person bara står en meter ifrån honom. Detta är anledningen till att tjocka tanter skäller ut små barn för att de inte bär munblöja. Och det är anledningen till att ett gäng användare i den här tråden ägnar varje vaken sekund åt att tänka på covid, om det så är dagens dödstal eller antal smittade, Tegnellhat, vältrande i skräckscenarior, eller raseri mot oliktänkande. Vissa har ju t om fyllt hela sin signatur med covidrelaterade länkar och statistik
Frågan är vad ni hysteriker ska ägna år åt när allt detta är över. Eller kommer covid vara fastbränt i er hjärna för alltid? Det verkar inte bättre än så.
Seriöst, vem orkar gå runt och vara rädd för det lilla pissviruset? Roligast är fan alla no nonsense machomän här som inte vågar gå ut utan munblöja, och som inte kan sova med lampan släckt för att folk planerar att åka skidor under sportlovet

Jag var inte rädd för corona från dag 1, det är sant, eftersom jag förstod att viruset inte var speciellt farligt i min åldersgrupp, utan mera ett upptåg från den globala eliten än något annat. Men sedan så trivs jag inte med rädsla, det är en dålig "vän".
Jag tycker rädsla bara för med sig dåliga saker, vi ser att
coronatiker (corona fanatiker) kuvar sig för makthavare (tex. FHM, men även den dåliga pseudopappan Löfven).
Rädsla upplever jag gör människor mindre kreativa, och därmed mindre fria i sinnet, livskvalitén sjunker markant.
Rädd ska man bara tillåta sig bli vid en riktig fara, speciellt om man inte kan låta bli.
Du skrev också om munblöja. Jag upplever att de skräpar överallt numera. Ibland kan jag nästan inte gå utan att kliva på dem. Fult och stökigt blir det, ett jädrans sattyg att låta allmänheten bära dem.