Citat:
Ursprungligen postat av
Tzatzikin
Det äldsta barnet är väll 5-6 år och de brukar behöver rätt mycket stimulans i den åldern. Undrar hur de gör? Alltså att vara inne och på tomten med tre små barn varje dag, inte ens gå ut på gatan? I ett år...Som du skriver så måste man vara väldigt hypokondrisk för att välja att ha det så. Han nämner ju inte Gunilla när han pratar om detta beslut, men som partner till Edward skulle jag nog inte orka med eller ställa upp på det, jag skulle ta ungarna till parken efter högst två dagar. Och lite märklig världsbild är det ju som man överför till barnen. De vet ju inte mer än det föräldrarna säger till dem, de måste ju tro/anta att alla barn är hemma på det här viset.
Detta är, pandemin till trots, inte en lyckad lösning för dessa barn.
Som vuxen kan man förbereda sig på hur lång tid en vecka eller en månad är. Man kan kalkylera och planera hur man skall disponera tiden mm mm
För barn är ett år (!) i total isolation förödande lång tid. En evighet.
Tid som aldrig kommer tillbaka och naturligtvis hämmar barnens inre utveckling.
Hoppas att Blom/Kinn har tagit hjälp med hur deras lösning blir hanterbar för dessa tre knoddar och inte bara kör efter eget huvud.
Något mycket starkt kommer naturligtvis emotionellt ske inom dessa barn när allt blir
normalt igen.
Vad är normalt för dom då?