Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Citerar mig själv efter ca 10 timmar, ingen nappade. Ni "internetkrigare" som postar en jävla massa inlägg här i tråden, ni är tydligen ändå inte intresserade av sanningen. Hur kan man tolka det annorlunda? Alla vi här vet att inte VG, CP, PKK, SA, CA eller SE sköt Olof Palme men ändå vill ingen hjälpa mig och haka på mig i min övertygelse att TP, Filter, KP och HM är oärliga människor. Den värsta avarten av människor man kan tänka sig. Scum, helt enkelt. Vi vet ju alla här att Stig Engström inte mördade Olof Palme. Så när jag vill ta kontakt med Torsten Kviberg, en av få i livet kvar idag, då är det ingen som bryr sig?! Ingen bryr sig, ni bryr er inte. Fittor!

Då får jag sköta det själv. Kanske skriver jag ett brev, eller ringer. För något ska jag göra i frågan. TP kan INTE anklaga SE för ett mord. Det är brottsligt att göra något sådant utan bevis. Eftersom jag tydligen är själv i mitt scenario så kan jag inte garantera att jag någonsin delar vad jag kommer fram till.

Trodde i min enfald att åtminstone någon skulle nappa. Folk har tydligen skrämts till tystnad. Idioter! Assholes! Jag vet hur man ska ta sig an detta, men ingen lyssnar. Skicka ett PM. Det har gått så lång tid efter MOP att tiden inte spelar någon roll. en dag, en vecka, en månad är oviktigt. Lösningen till slut är viktig. Det är det enda som betyder något. Först måste man komma fram till vem som inte mördade Olof Palme. Först då kan man ge sig i kast med systemet.

Jag förstår. Det du föreslår är utmärkt. Sanningen till slut. Hur det ska gå till är nästa puck. Vi röjer vår identitet? Om du kan intervjua och spela in samtalet är det synnerligen värdefullt. Och berätta i tråden?

Jo, men nu menar ju många att den som sprang där kan ha varit uppemot en minut försent för att kunna vara GM. I så fall måste han, även om han gick, ha varit så långt bort från trappan när mördaren kom upp att han knappast kan ha sett GM. Och även om han såg GM, varför springa efter GM? Och varför springa överhuvudtaget. Smyga tillbaka i tysthet till varifrån han kom borde ha varit smartare.

Och, nej, en flyende buse har kanske inte i det läget anledning att kontakta polisen. Men frågan är vad han hade för anledning att dra till sig uppmärksamhet genom att springa om han inte visste vad som hänt på en okänd plats i närheten ("kanske nere på Sveavägen"). Dessutom måste han ju faktiskt ha sprungit i riktning mot ljudet av skotten innan han svängde in på David Bagares Gata (såvida han nu inte kom från Sveavägen).

Inte ens med 50 millar i belöning?

Måste ha sprungit mot ljudet? Nä. Man kan stå still innan man springer.

Gå på Malmskillnadsgatan, höra skotten i höjd med Tunnelgatan. Stå och lyssna. Misstänka skottlossning och plötsligt se någon som kommer springande upp för trapporna.

Jag kan fortfarande inte släppa signalementsförändringen av mannen i gränden.

På kvällen den intressanta onsdagen den femte mars tar den extra polisassistenten Gunnar Evstedt upp anmälan från Ulla Strömbeck-Larsson. Mannen i Schönfeldts Gränd antecknas som varandes 45-50 år och 180 cm lång.

Uppgifterna är sensationella. Två män med Walkie-talkies minutrarna före LOP kommer till T-Gamla stan. Flera dagar före alla dessa ”bandyklubbor” blivit publikt kända. På protokollet är antecknat vid okänd tidpunkt av okänd att ”männen är kollegor från KEE” (Ekoroteln vid Rikskrim enl Granskningkommissionen).

Redan dagen efter, strax efter lunch, blir det förhör med Ulla igen. Denna gång av kriminalinspektören Åke Thorstensson, som precis fyllt femtio. I protokollet kan vi nu läsa att Ulla sagt att mannen i gränden var 35-40 år gammal och c:a 170-175 cm lång. Med tanke på precisionen i Ullas övriga observationer är detta en märklig skillnad.

Fem dagar senare vallas hon av Bengt Fredriksson och Torbjörn Säfström vid Rikskrim. Här är man mer intresserad av hennes väg och inte så mycket av hennes iakttagelser. Efter kontakt med den polis i Nacka som satt henne i samband med PU, antecknar Fredrikson att hon enligt denne polis haft en del psykiska problem, men att hon enligt honom varit trovärdig. Det kan inte Rikskrim intyga och hennes vittnesmål försvinner ut genom bakdörren.

De finns inte upptagna i Säpo 1986 som påbörjades 1986-03-11, så förhöret borde ha varit känt av gruppen och därmed bortsorterad som en av tre observationer av egen personal. Eftersom rättsväsendet inte har imponerat med sin obskyra och nedvärderande hållning av USL vittnesmål, så finns det stora skäl i att gräva vidare här. Under resans gång har okända narkotikapoliser varit på tapeten, därefter de unga poliserna (25-årsåldern) Claes Björklund och Mikael Larsson från VD3 fått tjänstgöra som förklaringsmodell. Något de själva har påpekat det orimliga i.

Jag har därför gjort efterforskningar om potentiella WT-män. Jag har hittat en polis jag ”inte kan komma runt” än. Här måste jag göra mera jobb för att få tag i bättre material.
Jag har däremot hittat andra intressanta saker som kan vara värt att dela med sig av. I morgon med start kl 16.45 kommer jag släppa 1+3 inlägg om det arbetet.

Detta har gjorts för att hedra minnet av Ulla som fick utstå förringande epitet och negligerande av hennes pliktmedvetenhet.Här är ett ömsint porträtt av en viktig människa.

Ok, slarvigt av mig att skriva "sprungit mot", men det är inte poängen (vilket jag tror du inser).

Om nu inte mannen stått stilla på Malmskillnadsgatan i flera minuter så måste han från det att han hörde skotten ha rört sig mot skottljuden. Detta oavsett om han gick, joggade, sprang, liftade, gick på händer eller cyklade eller förflyttade sig på annat sätt. Och oavsett om han kom norrifrån, söderifrån eller österifrån så närmade han sig genom sina rörelser ljudet av skotten, innan han sen sprang in på David Bagares Gata. En person som var rädd för att bli indragen borde - vidhåller jag - ha dragit sig tillbaka åt det håll varifrån han kom snarare än att springa iväg i samma riktning som GM.

Ett par noteringar före genomgången som grundar sig i tankar kring WT på Jutas backe.

Det här rör möjliga samband i teorin. Troligen är det bara sammanträffanden, det kommer framtiden utvisa om det är så. Därför kommer jag inte skriva ut namn direkt, för att ingen ska kunna googla sig hit. Det kommer att bli i form av X Y*****. I länkar kommer det framgå vem/vilka det är fråga om.

Detta handlar i huvudsak om IB-knutna personer. För mig var det en försvarsorganisation som skyddade landet med utrikes och inrikes verksamhet.
Säkerhetsorganisationen bedrev klart integritetskränkande verksamhet, sanktionerat för att hålla riket rent från infiltration av kommunister. Ett högst reellt hot. Kvaliteten verkar ha varit ojämn, men jag accepterade säkerhetsarbetet som nödvändigt. Guillou och Bratt blev dömda för spioneri, det är lätt bortglömt idag.

Jag har gått igenom lite alster för att vaska fram potentiella WT-personer från denna krets och det kommer också lite andra fynd utanför denna samling. Presentation följer om en stund av den första personen.

Jag har korsbefruktat persongalleriet i sina yttersta ringar med publika uppgifter om olika radiocertifikat vid den här tiden. Av Televerkets svar kring WT på Jutas backe framgår det att man skulle ha tillstånd och alla poliser lägger stor vikt att komma ihåg vilken typ man hade tillgång. Som då inte såg ut som olika vittnesmål. Nu behöver man ju inget tillstånd på en apparat för att kunna övervaka någon, men det är det greppet jag tagit här.

Först ut är B F***, här på foto långt efteråt.

Han är intressant, eftersom han förekommer i ganska stor omfattning i Säkerhetstjänstkommssionens olika delrapporter. Exempelvis bevistar han Värnpliktskonferensen 1972 i Örebro tillsammans med två säkerhetspoliser och de blir avslöjade. BF var då chef för Fst/Säk Analysdetalj och borde som sådan med hög sannolikhet ha haft att göra med dåvarande avdelningschefen för Säk vid RPS, Hans Holmér. I just detta fall fick BF kollegor från Säpo rapportera själva incidenten till Holmér personligen, vilket styrker att Holmér hade yrkesmässig kunskap om BF.

Vid tidpunkten för MOP var BF 65 år gammal, han var uppvuxen i Stockholm, men hade flyttat till Gotland efter sin pensionering. I SOU berättar han själv att han blev tillfrågad av Birger Elmér att komma över till IB (s. 217), men att han hade tackat nej. Vi har flera tecken på att Elmér fortsatte delar av sin verksamhet minst intill 1979, då nye försvarsministern Elmér ingrep.

B F*** blev medlem i Sveriges Sändaramatörer i slutet av 1985 enligt s. 495. Jag har hittat en QSL till Finland i april 1986.

Fortsättning följer.

Det är personer som hela tiden begär ut material från PU som jag hoppades på. De har ju redan röjt sin identitet, så vad är problemet för dem? Personligen har jag inga problem att själv ta steget och göra det. Det finns så väldigt få kvar i livet som arbetade för systemet på den tiden. Dessa måste höras igen, oavsett om det är officiellt eller inofficiellt. Det är först när man följer upp alla galna teorier som faktiskt går att debunka som man kan komma framåt. Nu, enligt mig, gäller det att bevisa vilka horribla och oärliga människor som TP, KP, HM är. Men om ingen vill hjälpa till, fine!