AAs skriverier om turerna kring förhör i september 2010 är helsnurriga. Att AA ljuger bevisas med lätthet av SMS, mejl etc mellan Hurtig och åklagarna som citerats här i tråden. Så här skriver hon t ex om vad som utspelade sig i City of Westminster Magistrates Court
Julians advokat Björn Hurtig medverkade också och påstod i rätten att Julian varit tillgänglig i förhör, men att åklagaren aldrig kallade honom. Detta motbevisa grundligt i domen. Julian begärde, via Hurtig, att bli förhörd igen den 28 september. Åklagaren Marianne Ny - som tillträdde redan den 1 september och började försöka få kontakt med Julian dagen efter - arbetade för att tidigare lägga förhöret, med Julian vägrade. Så Hurtig vidhöll 28 september. Ny accepterade detta och inväntade det bokade datumet. Men dagen före det inbokade förhöret, den 27 september, flydde Julian från Sverige och rättsprocessen.
I brittiska rätten stod ord mot ord i frågan, men Ny visade de sms hon skickat till Julians advokat, så Riddle bad Hurtig att visa även sina sms. Det visade sig då att Nys meddelanden kommit fram och fanns sparade i Hurtigs mobil. Ny talade sanning men inte Hurtig. I Riddles dom är han svidande kritisk mot detta. Han skriver att uppgiften om att Assange varit tillgänglig för förhör varit ägnade att medvetet vilseleda domstolen. Assange gjorde sig bevisligen otillgänglig för förhör i Sverige. Hurtig får senare en varning av Advokatsamfundet för detta vilseledande.
Hjälp, var ska man börja nysta i denna gravt vilseledande härva?
Värst är väl att hon utan att citera ur dem hänvisar till sms mellan Hurtig och Ny och påstår att de bevisar saker de bevisligen inte bevisar. Kommunikationen dem emellan har ju begärts ut och flera gånger citerats här i tråden.
Ny väntade till 21 september in hon ens ville diskutera förhör. JA/Hurtig hade föreslagit att förhör skulle hållas ca en vecka tidigare men fått avslag av Ny. Det finns dokumenterat och öppet för allmänt beskådande.
Det var vidare inte JA som föreslog 28 september utan Ny, utan att någon formell kallelse utfärdades. (Antar att en sådan måste skickas ut med större framförhållning än 1v, men är osäker på detta.) Verkar mer som om Ny muntligen föreslog detta datum, med 1v varsel, till Hurtig, som inte hann få kontakt med JA i tid. Tror jag läst någonstans att skriftlig kommunikation från myndigheter (typ brev) antas ha nått mottagaren inom 14 dagar. Att vara bortrest en vecka är ingen synd i sammanhanget så länge man inte har reseförbud.
Slutsatsen kan bara vara att AA ljuger som en borstbindare i boken. ALLT görs för att förvränga historien till JAs nackdel.
Vilket onekligen kastar tvivel över allt annat hon sagt om honom. Slarv eller avsikt? Det är frågan.
Edit: Här finns en utmärkt sammanställning av trenterx som bl a anger datum för turerna kring förhör i september:
Citat:
Ursprungligen postat av
trenterx
Var Assange egentligen villig att bli förhörd av svensk polis/åklagare på plats i Sverige? Jag har gjort en liten tidtabell. Rätta gärna om Ni hittar något fel. (Källor: Hurtigs vittnesmål till den brittiska domstolen i december 2010 och pressreferaten från förhören med Hurtig i Belmarsh).
30 Augusti 2010. Assange förhörs om ofredande av Anna Ardin. Han inställer sig frivilligt.
1 september 2010. Marianne Ny återupptar förundersökning om våldtäkt i fallet Sofia Wilen, plus utvidgar anklagelsepunkterna i fallet Ardin.
2 september 2010. Sofia Wilen förhörs. Assange väntar på sin tur, kvar i Sverige. Ny avstår från att förhöra Assange.
3 september -7 september 2010. Assange väntar, kvar i Sverige. Ny avstår från att förhöra Assange.
8 september 2010. Assange väntar. Hurtig ringer och begär att hon skall förhöra Assange. ”Inte än”, säger Ny.
9-13 september 2010. Assange väntar, kvar i Sverige. Ny avstår från att förhöra Assange.
14 september 2010. Assange väntar, kvar i Sverige. Ny avstår från att förhöra Assange. Hurtig mejlar och frågar om Assange är fri att lämna landet.
15 september 2010. Assange väntar, kvar i Sverige. Hurtig och Ny samtalar på telefon. Hurtig begär att Assange skall förhöras ”snarast möjligt”. Ny vägrar (”refused point blank”) med motivering att den polisman som skall förhöra Assange är sjuk. Hurtig föreslår att Ny använder en annan polis. Ny säger att det bara finns en polis som hon är beredd att använda! Hurtig frågar om Assange kan lämna Sverige och Ny säger sig inte ha någon invändning.
16-21 september 2010. Assange väntar, kvar i Sverige. Hurtig ringer Ny ett antal gånger för att få arrangera en tid för förhör. Hurtig säger att han aldrig får något svar på begäran och Hurtig får intrycket att man tänker avsluta fallet utan förhör.
22-23 september 2010. Assange är kvar i Sverige. Ny skickar SMS till Hurtig och begär att Assange skall förhöras. Enligt en uppgift är förslaget att han skall förhöras den 28:e september. Troligen pratar dom på telefon också. Hurtig får inte tag i Assange. Hurtig mörkade (glömde?) dessa SMS i sitt inskickade vittnesmål, vilket avslöjas i rättegången i London.
27 september 2010. Ny uppger att hon haft telefonkontakt med Hurtig denna dag. Enligt Ny har Hurtig inte lyckats få kontakt med Assange.
27 september 2010. Assange lämnar Sverige, troligen kl 17.25 , från Arlanda till Berlin. Ny anhåller Assange in absentio. Beslutet hemlighålls. Hurtig informeras inte, enligt egen uppgift. Ny påstår dock i inlagan till Svea Hovrätt att Hurtig informerades den 27:e september.
28-29 september 2010. Flera kontakter mellan Ny och Hurtig utan att man kommer överens om datum. Hurtig: ”She wouldn’t agree on any of my proposals”.
29 september 2010. Hurtig och Assange har kontakt.
30 september 2010. Hurtig talar med Erika Lejnefors. Berättar att Assange föreslagit att han skall förhöras den 10 oktober, en söndag. Lejnefors nekade till ett söndagsförhör eftersom det skulle innebära arbete på helgen. Lejnefors föreslog en dag i veckan därpå, veckan 11:e – 15 oktober. Hon skulle återkomma om exakt dag efter kontakt med Ny. Lejnefors återkom med beskedet att Marianne Ny avvisat förhör den veckan eftersom ”det var för sent”.
Efter 30 september 2010. Otaliga kontakter mellan Hurtig och My kring alternativa sätt att förhöra Assange. Video, skype, ambassad i London etc...Ny är inte intresserad av någon av dem.
18 november 2010. European Arrest Warrant godkänns av Svea Hovrätt. Men den underkänns på formella grunder av britterna (SOCA)
26 november 2010. Interpol Red Alert anslås på Interpols hemsida.
6 december 2010 . Ny EAW från Marianne Ny som är formellt korrekt och därmed godkänns av britterna.
7 december 2010. Julian infinner sig frivilligt till brittisk polis.
7 december 2010 – november 2011. Assange under arrest och husarrest. Han är tillgänglig för förhör vilken dag som helst under 11 månader, hitills. Marianne Ny har avvisat användningen av Mutual Legal Assistance.
Hela saken är ju helt otrolig när man går igenom den.
1) Assange har kanske varit svår att få tag i ibland, men helt uppenbart har han inte vägrat att bli förhörd i Sverige. Ny skickar tydligen SMS om att få till stånd ett förhör, kring den 22-23 september, men den informationen når adrig Assange (såvida inte Hurtig blåljuger).
2) Hurtig misslyckades att få kontakt med Assange den 22-23 september, men de hade kontakt den 29 september och det borde ha varit en smal sak för parterna att komma överens om en tid antingen den 10 oktober som Assange föreslog, eller i veckan 11-15 oktober, som Lejnefors föreslog.
3) Lejnefors och Hurtig hade de facto en preliminär överenskommelse om att förhör skulle kunna hållas en dag mellan den 11-15 oktober. Nys vägran att gå med på detta är extremt oprofessionell. Borde leda till att RÅ eller JO synar fallet. Man undrar om det bara är frågan om stolthet och dåligt omdöme från Nys sida, eller om det var en signal om att Assange nu skull krossas? Kanske hade Marianne Ny redan den 30:e september fått vinkar om att vägen framåt i stället skulle gå via EAW och Interpol, för att försätta Assange i en ohållbar situation. Någon politisk strateg i regeringen Reinfeldt är den mest sannolika upphovsmannen till en sådan ide. Det blir ju då logiskt att man sen avböjer alla andra möjligheter till att få till stånd ett förhör och ett avslut. Och en förklaring till varför Ny är tyst som en mus.
4) Finns det inge rättsvårdande myndighet som kan ryta till och ta Marianne Ny i örat. Riksåklagare Anders Perklev, sover Du? Eller lystrar Du också till order från högre makt?
5) Och varför sover Expressen, Aftonbladet, DN, SvD, Sveriges Radio, SVT, Kanal 4, etcetera. Finns det ingen som kan fråga Ny varför hon absolut måste ha Mats Gehlin som förhörande polis; eller varför anhållan den 27:e september hemlighölls; eller varför det var för sent att förhöra honom den 11 oktober förra året; eller varför Mutual Legal Assistance är en omöjlighet? Är svenska massmedia helt förblindade? Är det inte rättsröta vi ser?