Varför har Sveriges herrar blivit så usla på längdskidor?

Sverige är ett stort vintersportland med stolta traditioner.

Hur kommer det sig att vi knappt lyckas få fram en enda topp 20- åkare på herrsidan?

Gäller ju såväl distans som sprint.

Hur kommer det sig att man har lyckats så pass mycket bättre på damsidan de senaste åren, träningsuppläggen måste ju vara likvärdiga?

Jämför man med skidskytte t ex så är ju lagen framgångsrika både på herr- och damsidan.

Kan det ha något med den svenska jantementaliteten att göra?

Jantementaliteten är ju inte ny. Den fanns väl där lika mycket på till exempel 1970-talet. Får jag föreslå spelkonsollerna som förklaringsgrund istället?

Detta har jag och familjen diskuterat i måååånga år.

Riktigt märkligt är det ju då vi har alla förutsättningar för att lyckas. Bra terräng, klimat, skidgymnasium, ideella föreningar osv.

Framgångar i idrott, är inte drivna exakt på det sättet - utan kan komma i kluster. Sveriges herrar var grymma i längdåkning på 80-talet, samtidigt som damerna sög. Damerna, i alpint, var kassa på stennis tid, sen var herrarna kassa på pillan och Anjas tid.

Eller, som dopade Norge - som var kassa på allt - tills några år innan lille-hamer; då dom plötsligt blev bäst på alla kondis idrotter.

För få på elitnivå som har "astma".

Svaret är att det är för få unga pojkar som är intresaerade av idrotten, vilket gör att de verkliga talangerna inte hamnar där utan i andra idotter som är mer populära. Typ Ishockey och fotboll eller framför dataspelet.

Detta gör att de få som vill statsa kan komma fram utan att ha extrem talang och de som har viss talang kan bli bekväma då de är överlägsna sina medtävlare.
Tjejerna verkar allmänt vara mer drivna, så jag tror inte svaret är svårare en så.
Dessutom så internationellt är damidrott inte så populärt, så det är helt enkelt lättare att bli en stjärna innom damidrott jämfört med herrsidan i de flesta sporter.
Skall vi få fram mer talanger måste intresset för sporten öka och vi måste få fleratt börja, vilket idag är lite knepigt för vi har inte så bra träningsmöjligheter vid våra befolkningscentra. Typ stockholm, Göteborg skåne.

Glöm inte bort att vi har Calle Halfvarsson och Jens Burman. Och Oskar Svensson på blås.

Tror kanskje Grete Waitz og Ingrid Kristiansen vil være uenig med deg i det.

I mitt tycke meningslösa lagsporter tar alltför mycket talang i Sverige.
Innebandy,Bandy och Ishockey till exempel.
I Norge så struntar man i stor utsträckning i dessa fritidssysselsättningar.
Det ger såklart plus i jämförelse.

Detta är nog helt korrekt.
Det är för få unga killar som vill idrotta de vill tex. hellre spela spel, vara aktiva på sociala medier, eller hänga på nåt gym där det är lite varmt och gött. Killar är för bekväma. Det verkar som det är mer tag i tjejer idag än killar och det kan nog ligga i en del i att man ska/vill vara självständig, stark och stå på egna ben som tjej idag.

Sen är det som skrivs ovan nog lite mindre konkurrens på damsidan i idrott generellt, det är färre damer som idrottar i totalt så det blir lite lättare att ta sig fram där.

RF har gjort undersökningar som visar att dagens ungdomar inte är intresserade av att tävla i samma utsträckning. Även de "stora" idrotterna tappar deltagare idag. Så långsiktigt så kan det bli problem för idrotten både på herr och damsidan och även i "stora" idrotter.

Haha ja men lite så. Det finns väl ett land i världen där längdskidor är en riktigt stor sport - Norge. Där är det längdåkare man ska bli tänker jag. Visst är det ganska populärt i Sverige också men mer kanske på motionsnivå och att se på. Iaf i södra Sverige där flest bor. Oslo har liksom Holmenkollen du kan nå med kollektivtrafik från Oslo. I Sveriges största städer finns ju inga sådana möjligheter. Sen är ju längdskidor en individuell sport och ett par stora namn hade ju gjort saken annorlunda, lite slumpfaktor. Vi hade ju en svacka på 90-talet med.

Det har skett en stor förändring i hur man tränar som kommer från några inflytelserika tränare och dess atleter. Jag kan avslöja att Charlotte Kalla är ett namn.

Kortfattat har man gått lite för långt ifrån fundamentan i konditionsträning och sysslar väldigt mycket med högintensivträning på extrema laktatnivåer istället för längre perioder med lågintensiv mängdträning. Trots mer högintensiv träning så ligger totalmängden timmar fortfarande höga vilket dessutom gör att återhätmningen blir sämre, en del pallar inte helt enkelt.

Dock är det inte alla som tränar så extremt, det är i varierande grad, och självklart svarar man även olika på träningen, men sammanfattat ungefär så är min bild av varför våra stjänor har tappat så mycket men den nivå de har legat på och vi har svårt att få fram nya.