Tråden om Annette Kullenberg

Väljer ni inte era strider eller vad är det med dessa syskon som är så otroligt upprörande?

Anette Kullenberg försvann från den offentliga scenen för decennier sedan. Och Claes Borgström mattades ju också av i förhållande till när han stod på topp. 30 år sedan.

Vad i sak är så otroligt att ni på ett äckligt sätt uttrycker er såsom ni gör.
Om man inte älskar alla, fine.
Men jag ger fan i dom jag har svårt för och bjuder inte dom på min energi öht.

Detta hat? Ja, då får det ta mig fan finnas något riktigt jävla illa att ta på!

Jag kommer ihåg när Kullenberg recenserade tv som ej var sänd, tyvärr fick hon sparken för det. Hon föll in i alkoholism från tiden innan Torbjörn Larsson blev chefsredaktör och städade ut spriten från redaktionen. De unga och vikarierna fick gå till systemet och köpa alkohol, efter några glas kom arbetarklassens soldater i stämning för att krossa kapitalismen. Röken låg tung och skrivmaskinerna smattrade som kulsprutor, vi skapade ett bättre sverige!

Jag kommer ihåg när Kullenberg recenserade tv som ej var sänd, tyvärr fick hon sparken för det. Hon föll in i alkoholism från tiden innan Torbjörn Larsson blev chefsredaktör och städade ut spriten från redaktionen.

Vila ifred Anette, din sågning av Pär Nuders självbiografi, som är bland det roligaste som jag har hört, kommer att leva kvar för alltid!

En kommentar:


Vi lämnar bevisfrågan, Annette Kullenberg är redan inne på sitt ursprungliga syfte. Att hon skrev sin kolumn av oro, för att hon skräms av unga flickors stigande alkoholkonsumtion och ser prinsessan Madeleine som en viktig förebild.

– Det är detta som är det viktiga. Jag har skrivit mycket om kvinnor som dricker, min egen pappa var fullblodsalkoholist liksom andra i min
närmaste omgivning. Sprit är livsfarligt, så är det, och alkoholism vet jag mycket om.
Hon har rest sig från sängen, pratar hela vägen bort till rummets kylskåp, öppnar dörren och plockar fram en pytteflaska whisky. Om vi både ingick i en pjäs skulle man byta scen nu. Borta är den oroade, sorgsna Annette Kullenberg, fram kommer en strålande kvinna som försäkrar att hon bara dricker starksprit som medicin.

– Däremot äter jag aldrig någon mat utan att dricka vin, det skulle inte falla mig in. Och nu ska jag berätta vad jag tycker om för sorter: sherry, vin och champagne.

Hur är ditt eget förhållande till alkohol, om du inte kan äta lunch utan vin?
Hon viftar undan min fråga, stirrar på sin högra pekfingernagel, den som är bruten och ett stort bekymmer, konstaterar sedan att i södra Europa finns denna dryckeskultur. Själv drack hon inte en droppe innan hon fyllt 20 år och har varit full två gånger, som ung i Lund. Skandalerna var så lyckade att hennes barn en gång ville höra dem som sagor: ”Snälla mamma,
berätta när du var full.”

– Men tänk på att jag är en konventionell människa som egentligen inte tycker att kvinnor ska dricka. Det är åtminstone värre med en berusad kvinna än en berusad man. Vad tror du feministerna säger om det? Eller att jag tycker kvinnor ska ha en slank linje och snygga naglar. Mitt förhållande till alkohol är inte intressant, det är inget som jag funderar över. Men bryter jag en nagel, då är jag helt knäckt. Livet rymmer både små och stora problem, det måste vi medge.


https://www.svd.se/alkoholism-vet-jag-mycket-om