Skandiamannen

Man får det till 23.18 om det är så som Sandmark var inne på i det här inlägget

(FB) Skandiamannen

och om klockan visade en minut fel.

Men oavsett det, 23.19 räcker gott för att hinna fram till mordplatsen till 23.21.30.

Vi har ju inte sett t.ex. något fysiskt stämpelkort eller någon utskrift från det där datorstyrda systemet man tydligen hade. Och Bergström kan naturligtvis minnas fel när han långt senare förhörs om det här. Det enda vi vet är att SE av någon anledning säger sig vara helt säker på att klockan i själva verket var 23:21 när han stämplade ut, en uppgift som han alltså inte verkar ha något stöd för. Och det här är alltså en uppgift som om den stämmer ger honom alibi.

Det är märkligt att se hur många nu nästan slår knut på sig själva i sina ansträngningar för att få SE att komma ut från jobbet försent för att kunna vara den som sköt Palme, samtidigt som ingen alls verkar tro på de uppgifter som SE själv lämnar om de här tiderna (vad klockan egentligen var när han stämplade ut, hur länge han pratade med väktarna osv.).

Förslagsvis kom Engström ut från Skandias entré ca 23:19 - 23:20, gick norrut för att invänta nattbussen vid Odenplan (som han oftast gjorde.) Vädret var kyligare och blåsigare än han mindes det som; han viker höger efter klädbutiken Sari, speglar sig i dess skyltfönster, tar av sig sin sedvanliga keps till förmån för medhavd stickad mössa. Engström är fåfäng så få, det är noga att mössan sitter rätt, etc.

När mössan är på plats, viker han ut på Sveavägen igen, direkt ser han LOP komma gående över gatan (från Adolf Fredrik Kyrka) i hans riktning, Lisbeth tittar antagligen åt hans håll, då hon fått korn på butiken Sari. Engström blir perplex, aningen starstrucked, går mot Norra annonspelaren och försöker se upptagen ut med något (iakttas av vittnet NF).

När LOP är "klara" vid Sari gå de Sveavägen söderut, Engström följer dem med blicken, försöker komma på någonting smart att säga statsministern (iakttas av vittnet NF), han viker in på trottoaren igen och slår dem följe på ett avstånd av tre fyra meter (iakttas av vittnet NF). Engström försöker samla mod att gå ikapp, kanske även nyktra till, komma på något smart att säga. När de passerat Skandias entré går han ikapp och försöker få kontakt, inleda en konversion. Olof Palme visar honom föga intresse, men när Engström presenterar sig och sin tidigare politiska gärning för Täby Moderaterna minns Olof honom, vilken för den sena kvällen är lite "ur gängorna" mentalt, han säger något nedsättande till Engström, vilken fortsätter att konversera. När Olof biter ifrån ordentligt, säger att han vill gå hem - då svartnar det för Engström. Som vilken sin vana trogen har en vapen med sig dessa sena kvällar, pga hans märkvärdiga person, men också för att han finner det olustigt att röra sig i kvarteret Träsket efter mörkrets intrång. Dessutom ta han ofta med sig vapnet i samband med semestrar.

Pga viss ringrostighet, sena timme, alkoholpåverkan och i "det svartnade ögonblicket" missar han det första skottet mot Olof, det stryker längs Lisbeths kappa, det andra skottet "sitter" i Olof. Sekunderna sedan "vaknar" Engström till ur sitt vredesmod, börjar förstå vad han ställt till med, står kvar 3-5 sekunder vid platsen och tittar ner på Olof och Lisbeth. Samtidigt som han är rådvill vad hans nästa steg ska bli, vart han ska ta vägen, om han ens ska ta vägen någonstans.

Lisbeth har beskrivit ett vittne som "kommer fram" eller står på håll och tittar ner på henne, vilken hon vädjar om hjälp, men att denne ignorerar henne och lämnar platsen (detta är sannolikt Engström som hon ber om hjälp). Engström vänder på klacken och springer ansträngt iväg dit näsan pekar.

Lisbeth kikar mot Dekorimahållet, ser en man i blå täckjacka; vittnet Anders Björkman. Björkman har mörka ansiktsdrag, pga händelsen är Björkmans ansikte svårt förvridet av rädsla och skräck över det han precis har bevittnat, Björkman har/får alltså en "ruskig blick" tycker Lisbeth, en blick som tre år senare påminner om den blick hon visas med Christer Pettersson (vilken har detta ansiktsuttryck till vardags). CP stämmer då in på Lisbeths beskrivning, fast den hon har i åtanke är i själva verket vittnet Björkman.

Lisbeth pratar om två män, med två blå täckjackor. Den ena tillhörde Björkman, den andra (så klart) vittnet Lars Jeppson, som hon ser stå inne i gränden och blänga åt hennes håll, innan han vänder på klacken och springer uppför trapporna för att jaga (sannolikt) Engström. Lisbeth ser alltså inom loppet av ca en och en halv minut två män med två blå täckjackor som uppför sig "udda" och/eller flyr (vid tidpunkten kunde ju Lisbeth omljligt veta varför Jeppsson sprang iväg). Därför inte konstigt att Lisbeth för Åke Rimborn berättar om dessa på Sabbatsbergs Sjukhus. Att hon i förbifarten nämner "två män i liknande täckjackor" som setts i närheten av deras bostad som hon då gissade kunde tillhöra Ustasja är inte konstigt, men hon säger ju att de inte behöver ha med varandra att göra.

Lisbeth beskriver senare GM; ljus klar blick, vit/ljus överläpp, fyrkantigt ansikte, markanta kindpartier, framskjuten hake, kort hals, breda axlar, etc... Det är sannolikt Engström. Vilken hon såg i Dekorimas motljus, som hon alltså först trodde var ett vittne, kanske mest eftersom han stod kvar i några sekunder.

Riktigt välskrivet scenario !

Nästan så man känner att man är där och tittar på ...

.... eller som Engström skrev " vi tar några steg efter mannen, lägger handen på hans axel för att stoppa honom, -din Djävel" *PANG*

Den "plausibla teorin", är som sagt att SE stämplar ut, är borta (befinner sig på Sveavägen eller i kvarteren runt Träsket) mellan 15-25 minuter innan han bankar på entrén/dörren och blir insläppt. SE har varit utanför byggnaden 15-25 minuter. Ingen har sett honom som vittne/varande på platsen, ingen alls. Platsen vid korsningen är en mycket liten plätt. Även om en person enbart skulle ha uppehållit sig där 10-15 minuter är risken att den INTE skulle bli ihågkommen närmaste obefintlig, även om denne bara stod tyst som ett ljus och blängde. Skulle personen vidtagit enbart en av de alla åtgärder som SE påstod sig ha gjort, skulle minst en tredjedel av de övriga på platsen minnas honom (vilket de inte gör). Ingen har sett SE alls, varken vittnen, varande, polismän, fotografer, journalister, etc. Detta innebär att han (med största sannolikhet) inte var på platsen i den roll han säger.

Skulle SE ha släntrat ut "för sent", då ljuger han om att han hört "smällen/smällarna" från vapnet. Detta ljuger han om för polis, och under ed i rättegångarna, väldigt vågat och "weird"? Säg att SE kom ut 23:25 när allt var över, släntrade snabbt tillbaka till Skandia 23:35. Då borde väktarna reagerat på att "han var borta en kort stund, kom snabbt tillbaka, för förkrossad". Detta säger dom inte. Han har sannolikt varit bort de typ 18-25 minuter som urverk och han själv säger. Vart har han varit? Ingen har sett röken av honom, möjligen har just vittnena NF, AB, LP, LJ och YN sett honom i rollen som GM. Något annat rimligt alternativ finns ju inte?

Inte heller omöjligt, att vittnet LL ser honom komma "söderifrån" långt efter att "allt var över" som han sagt, som han sa långt EFTER att ha sett SE:s teverekontruktion. Dock underströk ju LL i april direkt efter SE:s teverekonstruktion, att han INTE (alltså INTE) såg SE på platsen alls. Ska man ge LL lite rätt, kanske SE återvände från sin "språngmarsch" runt kvarteren Träsket ca 23:35 söderifrån, stod (säg) i hörnet av kvarteret "Fyrkanten" vid Apelbergsgatan mot Sveavägen, bevittnade efterspelet på håll, smög sig fram och gick ut på Sveavägen först när ambulanserna lämnat, då passerade han mordplatsen och avspärrningarna, såg blodkladdet och slemsugen på marken, snappade i stegen upp vad "varande" och polismän sa om vad som nyss hade hänt, på vägen till arbetsplatsen. Antagligen inte märkvärdigare än så. Att Olof såg "liten" ut på marken, känns rimligt att anta, Olofs ansikte var riktat in mot gränden, gissningsvis hade blod kraftigt börja pulsera ur hans näsa och mun direkt han slog pannan i gatan, vilket SE bör ha sett innan han vände på klacken och försvann. Att Lisbeth var "behärskat chockad" när hon stod på knä intill sin make kan man anta. Hon visste ju inte till fullo vad som ännu hänt. Hon "flippade" ju fullständigt minuten senare. Vilket alla övriga vittnen och poliser pratar om, detta upplevde aldrig SE.

SE i rollen som endast vittne/varande finns egentligen inte. Att han ljuger och överdriver så utsvävande om detta (som han gjort sedan dag ett), betyder i så fall att han har långt fler "skruvar lösa" än vad som är känt, han skulle då vara att betrakta som en gravt psykiskt instabil herre, som mer hör hemma på dagcenter eller Samhall. Men, tvärtom är det ingen närstående eller tidigare arbetskollega som vittnat om detta. SE var fast anställd på Sveriges radio i många år på Sveriges Radio på sextiotalet, i nästan tjugofem på Skandia, ingen vittnar om att han var lågbegåvad eller gick på "lönebidrag" eller liknande. SE var sannolikt en rätt smart herre, om än med lite otur och "livet" i bagaget. Dock var han så smart/kallsinnig/djärv, att han utnyttjade sin sociala status, visste att polisen inte skulle leta GM av den sort som han var. Han hade "ballar" att uppföra sig tvärtemot, vad som förväntades att en mördare skulle göra. Polisen köpte hans fabel från dag ett, sedan blev han mer och mer gränslös, fortsatte dikta av "bara farten", polisen reagerade inte, avfärdade honom som "elefant", lade honom "ad acta". Men, polisen hade väl fler fördomar och skygglappar på den tiden, än idag (kan man ju hoppas). Att offentligt håna polisen i sex år, kräver sin man. Fast å andra sidan, hade han ju sannolikt redan begravt vapnet bara ett par dygn efter mordet, och kemtvättat sina kläder, bränt sitt ansikte i tidning och teve. Hur skulle de "få fast honom"? PU var egentligen chanslösa att få fast honom redan dygnet efter mordet.

Att Engströms exfru och även familjen Glaser känner till sanningen om Engström i rollen som GM utgår jag ifrån, detta är sannolikt något PU "sett igenom" och "läst" för länge sedan. Extremt få människor kan ljuga eller undanhålla sanningen, eller mörka att de vet sanningen. 99.9 av 100 personer avslöjar sig, vilket PU så klart har sett igenom. Det räcker även med att se Ulrika Glaser i Lampers dokumentär, det kommer flertalet konstiga sägningar/plumpar ur hennes mun, även hennes kroppsspråk och mimik, blinkande med ögonen (vid fel tillfällen) berättar att hon vet, och berättar även att Margareta vet. Hoppas att de tre överlevande damerna Glaser/Engström tar sitt förnuft till fånga, tar bladet från munnen när Netflixserien rullar upp. Annars kommer deras eftermälen att vara nedsolkade för tid och evighet. Känns sorgligt.

Att ingen av dessa "tre damer" heller startat en "process" mot PU/utpekandet och de som står bakom, berättar något. Oskyldiga normalt funtade människor hade "ställt till med ett helvete" i den här situationen, anlitat stjärnadvokater, etc. Men, alla sitter tysta och skäms, eller drar plattityder i tron om att "folket" är så dumma i huvudet att de ska köpa det. Trist. Men, dessa "tre damer" kanske är av samma sort som Engström, sitter och fnissar på kammaren och tycker att "svenska folket inte kan lägga pussel".

"Dock var han så smart/kallsinnig/djärv, att han utnyttjade sin sociala status, visste att polisen inte skulle leta GM av den sort som han var. "

Ja det var mycket lättare att kasta sig över en missbrukare från Rotebro. CP var för många den perfekte gärningsmannen, åtminstone för dem som inte gillade Olof Palme. På nåt satt förminskade det bilden av OP att bli skjuten av en sådan som CP, och inte CIA eller liknande.

Jag har en annan reflektion kring den formuleringen. För det första - kallsinnig, djärv och med hög social status är knappast de ord som personifierar honom enl. hans omgivning. Snarare konflikträdd. Man ska tänka på att Björkman i skottögonblicket är 3-5 meter bakom. Det är SJUKT nära. Skulle Engström verkligen våga sig in däremellan och begå brottet samtidigt som han söker uppmärksamhet i media. GM har ingen aning om att Björkman är kraftigt berusad och inte bästa vittnet. Snarare tyder det på en GM som är fullständigt övertygad om att han INTE kommer att åka fast.

Riktigt välskrivet scenario !

Nästan så man känner att man är där och tittar på ...

.... eller som Engström skrev " vi tar några steg efter mannen, lägger handen på hans axel för att stoppa honom, -din Djävel" *PANG*

SE hade inget annat val än att söka uppmärksamhet i media. Han valde taktiken "bättre förekomma än förekommas". Han visste eller befarade, speciellt efter att handledsväskan började nämnas, att någon på Skandia skulle tipsa polisen. Han var tvungen att höra av sig innan någon annan gjorde det. Hans agerande från och med morgonen den 1 mars är väldigt rationell, om han är GM alltså, och han lyckades bra med den taktiken.

Fast han har ett val som GM, att inte skjuta då du har ett vittne på nästan armslängds avstånd. Vidare börjar hans lögner långt innan han har en aning om vad andra sett eller inte sett.