Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Är du förvånad?
Det är snarare en regel än undantag att skjuta all skuld på kvinnan om maken varit otrogen.
L i sin tur är fylld av falska löften om resa till Kilimanjaro, skapa relation. Målar om huset, undrar om A gillar färgen..
Fortsätter sen att påstå han älskar henne.
Men han både slår och knullar också så han skapar ambivalens och L är tyvärr kär och har nån sorts separationsångest.
Hon är belagd m munkavle och förbannad att H är lättlurad och vill tro att S vill ha henne.
En absurd catfight om en total mansgris som är värd kastrering.
Än mer absurt om det mynnar ut i mord och nån slickar sig förnöjt om munnen.
De är rivaler, så inget konstigt i det.
Lena skriver om hur utlämnande SD varit till Lena genom att berätta om de mest intima och förnedrande detaljerna om HD, hur han jämför de båda kvinnornas kroppar, hur HD är som ett "tomt skal". Man kan väl sluta sig till att SD har motsvarande agerande mot HD, om hurdan Lena är. På det varvat med tomma löften och lögner.
Säkert inte så ovanligt att otrogna gör på det sättet. Jag vet inget om statistiken, att det skulle vara det vanligaste att den bedragne anklagar sin rival istället för den som bedragit. Jag kan nog tänka mig att en och annan tycker att 6 års lögner, särskilt om bedragaren fortsätter sin otrohet men nu i ökad lönndom, räcker. Skilsmässa kan nog vara reaktionen på det beteendet. Inte återupptagen relation, mer än att man samsas för barnens skull. Att man går vidare.
Det som jag tycker är avvikande är att HD återgår till SD, försvarar honom i förhör och i rätten, det trots allt hon får höra, får veta om honom.
Tidigare har HD haft djupa depressioner, gör att hon inte agerar med den potential hon har i grunden. Men när hon börjar komma upp ur sitt dåliga mående, får kraft att säga ifrån, ta ut skilsmässa, flytta, påbörja en relation där hon verkar plötsligt leva igen, borde det logiska vara att nu kunna värja sig mot SDs försök att fiska upp HD igen.