Citat:
Ursprungligen postat av
micro113
Att unga försöker söka uppmärksamhet och testa sina förmågor är fullt normalt och har förekommit i alla tider och alla kulturer.
Att vuxna vet sina gränser och axlar ansvaret som vuxna och istället för att utnyttja barnen ser dem som barn i den processen tycks dock vara för mycket att kräva av människor i Sverige idag.
Det är de vuxna som tittar och sexualiserar som är problemet - inte 13-åringarna.
De och sådana som dig som försöker begränsa flickor istället för att rikta dig mot män och kvinnor med sjuka lustar och fantasier.
Fast det blir ju oundvikligt att somliga handlingar inte blir sexualiserade oavsett om det är barn eller vuxna som begår dom då det är själva handlingen som är sexuell.
Du måste väl ändå inse att man inte kan ge barn fria tyglar att få söka uppmärksamhet, testa gränser etc.
Barn vet inte själva vad som är bäst för dom själva alla gånger.
Att sätta gränser är förälderns och även andra vuxnas uppgift.
Vad man istället bör fråga sig är varför barnet överhuvudtaget har ett behov av att söka uppmärksamhet från okända människor?
Sen när blev det sunt med ett stort bekräftelsebehov?
Något är ju i grunden fel hos barnet som bristande självförtroende.
Barnen tar ju bara efter andra vuxnas beteende med många gånger liknande problematik.
Vilket leder till en evig jakt efter andra människors bekräftande i tron att det ska göra att man verkligen mår bra.
Man låter alltså barnet i tidig ålder ta upp detta destruktiva beteende som kan påverka en hela livet istället för att sätta stopp för det.
Fler barn än någonsin i västvärlden mår psykiskt dåligt trotts att de aldrig varit friare att söka uppmärksamhet, testa sina förmågor etc.
Har själv fått höra från kvinnor jag snackat med om problemet.
De fick göra vad de ville, komma som de ville etc.
Resultatet blev att de gjorde en massa saker i oförstånd som de önskar ogjort.
Men även att de drevs på av det just var så fritt.
Vad man sökte var en reaktion från föräldern som lät dom hållas i tron detta var det bästa.
Vilket förstås gör att man gör "större" saker för att få just en reaktion även om man egentligen inte alls vill göra det, men känner sig tvingad för att få en reaktion och bli sedd av föräldrarna.
Att sätta vettiga gränser/regler är att bry sig och låta barnet veta att jag bryr mig och ser dig.
