Läkarprogrammet för svårt. Söka ny utbildning?

Jag har lite erfarenhet av olika utbildningar på universitetsnivå och kan ge dig lite subjektiva tips gällande din oro och tankar.

Grundtanke: Följ ditt hjärta, men lyssna samtidigt på din hjärna.

1) Läkarprogrammet. Ska du fortsätta eller inte? I mitt tycke så har du valt det universitetet där läkarprogrammet förmodligen är som jobbigast. Jag har ingen egen erfarenhet av just läkarprogrammet på KI, men min åsikt baseras mer om Stockholm som stad där sociala och omgivande faktorer såsom trångboddhet och stress vilka kan bidra till ditt dåliga välmående. KI har också mindre fokus på PBL vilket kanske är negativt för dig?

Tips är att antingen prova en annan utbildning alternativt följa ditt hjärta vilket säger att du vill bli läkare. Fortsätter du läkarprogrammet, sök till ett annat lärosäte kanske och testa på livet där. Örebro har mindre studenter per antagning och det är lätt med bostad t.ex.

2) Alternativa program / utbildningar. Högskoleingenjör tycker jag du kan överväga. Det är bra ifall man har intresse för t.ex fysik, elektronik, matematik osv. beroende på inriktning. Varför högskoleingenjör istället för civilingenjör? Dels för att du inte verkar säker på framtiden och för att arbetsbördan är lägre. Att studera till ingenjör skiljer sig från läkarstudier i mitt tycke. Nu har jag inte lika mycket erfarenhet ifrån läkarprogrammet som ingenjörsstudier, men som ingenjör så är det helt okej att lagga med tentor och att kugga några tentor, vilket oftast inte påverkar nästkommande kurser. Det är nästan helt normalt dessutom.

Högskolematematiken skiljer sig ifrån den tidigare matematiken. Men i slutändan är det väldigt få som får höga betyg i dessa ämnen och verkligen förstår innehållet, medans resterande med nöd och näppe klarar sig (mycket tack vare gamla tentor)

3) Ekonomi. Rekommenderar ingen att utbilda sig till detta då det, i mitt fall (egen upplevelse), är extremt svårt att få jobb.

4) Psykologprogrammet - Kanske är något för dig? Det sägs att det är mindre arbetsbörda än läkarprogrammet, men har ändå liknande mål att hjälpa patienter, vilket är skönt ifall man är lagd åt det hållet.

Sedan angående din oro över att skriva uppsatser tycker jag inte du ska ha. Jag upplever inte kraven som speciellt höga (eventuellt ifall man studerar till svensklärare eller dylikt). Det svåra är snarare att skriva saker med kvalité utan att låta som en skiva på repeat bara för att nå ett uppsatt mål på antal ord eller sidor.

En annan tanke är att det är en helt annan upplevd känsla av att säga att man studerar till läkare. Det är otroligt status att säga det och man känner verkligen det. Men det är inte hela världen egentligen bara en liten notis jag lagt märke till.

Kör industriell ekonomi! Framtidssäkert, hög ingångslön och möjlighet till höga positioner. Kallades tidigare för ”VD-linjen”.

Man kan titta på det ur ett forskningsperspektiv eller ur ett empiriskt perspektiv hämtat direkt från "golvet". Eftersom jag gått klart utbildningen samt hunnit arbeta lite inom vården tenderar jag att luta åt mina (och andra kollegors) observationer.

Det är vida känt att exvis röntgenläkare har det jävligt mycket bättre jämfört med internmedicinare eller kirurger. Fråga vilken röntgenläkare som helst varför de valde sin inriktning. Där finns de mest prestigelösa, schyssta personligheterna som förstår vad bra balans i livet är. Det är en gammal och trött åsna man slår på när man påstår att man går till röntgen eller patologi för att man hatar människor. Nej, man går dit för att man inte står ut med tanken på att arbeta med patienter utifrån de sjuka premisserna som finns inom vården idag.
Ett stort problem med läkarkulturen är att saknas insikt om att man inte BEHÖVER vara martyr eller slav för att bli en duktig kirurg. Det GÅR att få samma erfarenhet men med bättre arbetsvillkor. Varför vi är här idag är p.g.a. att folk är för fega för att klaga, och för att kulturen har blivit så ingrodd.
Egentligen ska kirurger inte arbeta mer än 6 h per dag, om man ville patienternas bästa. På Umeå Universitetssjukhus har de testat denna modell 2018 eller 2019 tror jag och konstaterade att arbetsmiljön förbättrades betydligt och det direkt bidrog till ökad patientsäkerhet.

Hej, jag är en 26 år gammal man som för tillfället pluggar på läkarprogrammet vid KI. Jag har dock funnit detta program oerhört svårt på grund av den enorma studiebördan, och konsekvensen av detta är att jag halkat efter rejält i studierna och blivit spärrad ett antal år. Dock har jag egentligen bara klarat av två terminer och är därmed fortfarande i början av utbildningen. Det har alltid varit min dröm att bli läkare, och att släppa denna dröm skulle göra väldigt ont. Däremot känner jag att jag håller på att gå under, mitt självförtroende är mycket skadat, och psykiskt är jag väldigt utmattad. Jag känner även att jag börjar bli till åldern och att hålla på med spärr fram och tillbaka i flera år till känns mycket jobbigt. Jag kan tillägga att jag lider av generaliserat ångestsyndrom och tvångssyndrom, och mina symptom har förvärrats en hel del under mina studier på läkarprogrammet. Därför var jag också tvungen att ta ett studieuppehåll en period för att vila upp mig, samt för att påbörja psykoterapi. Jag går på antidepressiva just nu vilket delvis hjälper, men jag är säker på att min psykiska ohälsa har gjort läkarprogrammet mycket svårare för mig.

Tidigare under mitt liv, när jag var cirka 19 år gammal, så pluggade jag till tandläkare i ett år vilket var betydligt enklare. Dock hoppade jag av eftersom att jag fann det mycket tråkigt, och jag gillar inte direkt att pilla med händerna. Sen ville jag som sagt bli läkare...

Under den kommande studieterminen kommer jag att försöka ta igen en tenta som jag har från termin 3, men jag har börjat fundera på ifall jag verkligen bör fortsätta på läkarprogrammet.

Nu till min fråga: Kan ni rekommendera ett relativt ”enkelt” universitetsprogram på 3 år som har goda framtidsutsikter med väldiga goda möjligheter till arbete?

Jag har kollat runt lite själv på olika utbildningar och hittat en som verkar av intresse: Chalmers högskoleingenjör - Ekonomi och produktionsteknik. Vad tycker ni om denna?

Jag skulle säga att mina styrkor ligger inom de naturvetenskapliga ämnena, även om jag är väldigt ringrostig då jag tog studenten för nästan 7 år sen haha... Dock tycker jag absolut inte om att skriva labbrapporter, även om laborationer i sig kan vara väldigt roligt.

Jag har svårare för de samhällsvetenskapliga ämnena och är inte väldigt intresserad av de med undantag för ekonomi som jag finner mycket intressant. Mina svagheter är definitivt uppsatsskrivning vilket jag inte alls är bra på eller för den delen tycker om.

När det kommer till meriter så har jag 1,6 på högskoleprovet med 2.0 på KVA (vilket kan vara relevant ifall viktning av HP sker vid antagning till utbildningen).


Tack för att ni läste allt detta, och jag ser verkligen framemot era svar!

Mvh

Apotekare kanske

Tack för ditt detaljerade svar! Jag har faktiskt funderat på att byta lärosäte till Göteborg där jag har en hel del vänner och där jag trivs mycket bra socialt. Efter tre avklarade terminer på KI kan man byta till termin 4 på GU. Jag har faktiskt funderat på det. Dock känns det att rent studiemässigt så borde det vara lika svårt oavsett lärosäte?

Jag har som sagt funderat på just högskoleingenjör vid Chalmers. Ekonomi och produktionsteknik verkar intressant. Vad tycker du om det? Eftersom det var ett tag sen jag studerade matematik, kemi, fysik och biologi känns detta program som något jag kan sätta mig in i relativt omgående?

Tack för tipset om att inte plugga ren ekonomi!

Jag har faktiskt funderat på att plugga psykologprogrammet. Det är väl kanske just längden på programmet som fått mig att tänka annorlunda. Om jag nu inte skall bli läkare så vill jag främst plugga något relativt ”kort” som leder till jobb. Sen kanske det skulle vara mentalt jobbigt att arbeta runt och tillsammans med läkare när det är min egentliga dröm. Jag kollade antagningsstatistiken och jag borde komma in med mina 1,6. Har du någon koll kring framtidsutsikter, är det enkelt att få jobb?

När det kommer till läkarprogrammet så stämmer det att det är ett statusyrke, men för mig handlar det primärt om intresse. Jag tycker verkligen om det jag studerar och känner att arbetsrollen skulle passa mig väl. Det är bara så svårt att plugga så mycket under den tid vi får. Det går så snabbt...

Mhm.

I detta fallet hade personen det så borde det inte bli enklare då?

Fast jag tänker inte så, jag tänker att man går efter intresset eller hur jobbigt det är, det låter konstigt att det ska gå efter arv.

Nej inte på samma sätt. Jag har inget problem med att använda händerna i mitt yrkesutövande men att sitta och borra och göra fyllningar på små tänder finner jag jobbigt... Det är mycket mer hantverk som tandläkare vilket jag inte trivs med.
Jag var väldigt duktig på matematik Haha. Huruvida jag fortfarande är det vet jag ej, men jag har absolut ett sinne för siffror och är hyfsat snabb på att räkna. Därför lyckades jag mycket väl på KVA utan att ha förberett mig alls.

Jag har hört att det är minst lika svårt som läkarprogrammet... Är också primärt intresserad av 3 år och inte 5. Tack för tipset i alla fall!

Man kan titta på det ur ett forskningsperspektiv eller ur ett empiriskt perspektiv hämtat direkt från "golvet". Eftersom jag gått klart utbildningen samt hunnit arbeta lite inom vården tenderar jag att luta åt mina (och andra kollegors) observationer.

Det är vida känt att exvis röntgenläkare har det jävligt mycket bättre jämfört med internmedicinare eller kirurger. Fråga vilken röntgenläkare som helst varför de valde sin inriktning. Där finns de mest prestigelösa, schyssta personligheterna som förstår vad bra balans i livet är. Det är en gammal och trött åsna man slår på när man påstår att man går till röntgen eller patologi för att man hatar människor. Nej, man går dit för att man inte står ut med tanken på att arbeta med patienter utifrån de sjuka premisserna som finns inom vården idag.
Ett stort problem med läkarkulturen är att saknas insikt om att man inte BEHÖVER vara martyr eller slav för att bli en duktig kirurg. Det GÅR att få samma erfarenhet men med bättre arbetsvillkor. Varför vi är här idag är p.g.a. att folk är för fega för att klaga, och för att kulturen har blivit så ingrodd.
Egentligen ska kirurger inte arbeta mer än 6 h per dag, om man ville patienternas bästa. På Umeå Universitetssjukhus har de testat denna modell 2018 eller 2019 tror jag och konstaterade att arbetsmiljön förbättrades betydligt och det direkt bidrog till ökad patientsäkerhet.

Hej, jag är en 26 år gammal man som för tillfället pluggar på läkarprogrammet vid KI. Jag har dock funnit detta program oerhört svårt på grund av den enorma studiebördan, och konsekvensen av detta är att jag halkat efter rejält i studierna och blivit spärrad ett antal år. Dock har jag egentligen bara klarat av två terminer och är därmed fortfarande i början av utbildningen. Det har alltid varit min dröm att bli läkare, och att släppa denna dröm skulle göra väldigt ont. Däremot känner jag att jag håller på att gå under, mitt självförtroende är mycket skadat, och psykiskt är jag väldigt utmattad. Jag känner även att jag börjar bli till åldern och att hålla på med spärr fram och tillbaka i flera år till känns mycket jobbigt. Jag kan tillägga att jag lider av generaliserat ångestsyndrom och tvångssyndrom, och mina symptom har förvärrats en hel del under mina studier på läkarprogrammet. Därför var jag också tvungen att ta ett studieuppehåll en period för att vila upp mig, samt för att påbörja psykoterapi. Jag går på antidepressiva just nu vilket delvis hjälper, men jag är säker på att min psykiska ohälsa har gjort läkarprogrammet mycket svårare för mig.

Tidigare under mitt liv, när jag var cirka 19 år gammal, så pluggade jag till tandläkare i ett år vilket var betydligt enklare. Dock hoppade jag av eftersom att jag fann det mycket tråkigt, och jag gillar inte direkt att pilla med händerna. Sen ville jag som sagt bli läkare...

Under den kommande studieterminen kommer jag att försöka ta igen en tenta som jag har från termin 3, men jag har börjat fundera på ifall jag verkligen bör fortsätta på läkarprogrammet.

Nu till min fråga: Kan ni rekommendera ett relativt ”enkelt” universitetsprogram på 3 år som har goda framtidsutsikter med väldiga goda möjligheter till arbete?

Jag har kollat runt lite själv på olika utbildningar och hittat en som verkar av intresse: Chalmers högskoleingenjör - Ekonomi och produktionsteknik. Vad tycker ni om denna?

Jag skulle säga att mina styrkor ligger inom de naturvetenskapliga ämnena, även om jag är väldigt ringrostig då jag tog studenten för nästan 7 år sen haha... Dock tycker jag absolut inte om att skriva labbrapporter, även om laborationer i sig kan vara väldigt roligt.

Jag har svårare för de samhällsvetenskapliga ämnena och är inte väldigt intresserad av de med undantag för ekonomi som jag finner mycket intressant. Mina svagheter är definitivt uppsatsskrivning vilket jag inte alls är bra på eller för den delen tycker om.

När det kommer till meriter så har jag 1,6 på högskoleprovet med 2.0 på KVA (vilket kan vara relevant ifall viktning av HP sker vid antagning till utbildningen).


Tack för att ni läste allt detta, och jag ser verkligen framemot era svar!

Mvh