Vad kan en misstänkt säga som ligger till dennes fördel under ett polisförhör?

Vad är ens poängen med att säga någonting alls under ett förhör från den misstänktes perspektiv? Både polisen och den misstänkte får ju ljuga hur mycket dom vill utan repressalier.

Allt man som misstänkt säger (förutom ett erkännande) är irrelevant från polisens perspektiv eftersom ord utan bevis inte har någon vikt dvs allt du säger är en lögn tills motsatsen bevisat. Det finns därför ingen anledning att försöka lura eller förklara något för polisen eftersom dom ändå inte kommer tro på ett ord du säger.

Man kan väl egentligen inte säga någonting som gör en mindre misstänkt för ett brott och man blir ju inte mer misstänkt (rent juridiskt) om man bara håller käften och inte säger något alls.

Finns det någon situation där det är fördelaktigt för den misstänkte att öppna käften under ett polisförhör?

Tror du hittar en del svar i denna tråd:
(FB) Stockholms TR bröt mot lagen angående den åtalades rätt att till "Ingen kommentar"?

Beror väl på omständigheterna?

Sitter du på sannolika skäl för dråp som skett under en brinnande situation i självförsvar så är det väl positivt om du utrycker någon form utav ånger samt berättar hur du handlat i självförsvar?

Är den misstänkte oskyldig så är det till dennes fördel att berätta om ett eventuellt alibi.

Den populära uppfattningen är ju som bekant att man skall vara tyst.

Det behöver man inte vara, det beror ju på varför man förhörs. Förhörs man "upplysningsvis" är det dock vanligt att om man snattrar på i vanlig ordning så blir man meddelad misstanke efter avslutat förhör.

Den vettiga strategin bör därför vara att inte säga något alls förrän man formellt meddelats misstanke, och därefter bara yttra sig runt formalia, till exempel att man säger ingenting ytterligare utan närvarande ombud.

Alla får ju ändå göra en bedömning vilken nytta en sådan strategi har, vad den kostar i tidsutdräkt och anspänning och rent praktiskt, vad man är misstänkt för och hur man bedömer bevisläget. Det finns skitsaker man inte kan snacka bort, och där det blir högst böter. Det är skillnad på att misstänkas för någon enklare ordningsstörning (typfall: Kissade utomhus så sur polis såg det) eller ett allvarligare brott som misshandel. Här bör man inte medge någonting alls, utan låta ombudet lyfta fram en nödvärnsinvändning. (Typfall: Känd SD-politiker blir förbannad på häcklare och klappar till denne i krogkön - nödvärnsinvändningen var korrekt gjord och kunde inte motbevisas tillräckligt).

Tar polisen in en bilförare som är berusad är det inte mycket att göra, möjligen köpa litet extra tillnyktringstid genom att begära att blodprov skall tas i stället för att blåsa i Evidenzern (det kan inte alla, sägs det ibland).

Beroende på sammanhanget kan man också få frågan "om det finns någon utredningsåtgärd polisen kan göra som befriar från misstanke ?" - vanligen litet mer konkret uttryckt. Har man ett bra svar på den frågan skall man förstås säga det, till exempel att "Jag var hemma igår, det kan mina föräldrar/min flickvän/pojkvän bekräfta".

Fast i och med att du lyfter fram en nödvärnsinvänding så erkänner indirekt att du varit inblandad i misshandeln (att du varit på brottsplatsen vid samma tidpunkt som brottet begicks, sett målsägande, haft konflikt med denne etc...), eftersom man inte vet hur mycket bevis polisen har så borde man ändå hålla käften oavsett om det var nödvärn eller inte och låta konstapeln göra utredningen på egen hand.

Missade du "Här bör man inte medge någonting alls, utan låta ombudet lyfta fram en nödvärnsinvändning. " - eller begrep du inte skillnaden?

En stor poäng med att anlita en brottmålsadvokat ifall man blir misstänkt för något allvarligt är att de har bra erfarenheter av bevisvärdering. De är också (vare sig man gillar det eller ej) duktiga på att (inte) säga saker som kan besvära den misstänkte.

( Rent praktiskt torde det vara hyfsat klarlagt att du befunnit dig på platsen och vittnen eller brottsoffret har berättat att du slagit brottsoffret på läppen, ifall du förhörs på misstanke om misshandel.) Tänker du förneka närvaro på platsen ? Rådgör med ditt ombud!)

Man kan inte lyfta fram en nödvärnsinvändning utan att medge någonting.

Fast det där är ju fel. Den misstänkte kan ju ge alternativa förklaringar till varför viss bevisning ser ut som den gör.

T ex -- någon har stulit ur ett kassaskåp, fingeravtryck finns. Den misstänkte har inget i kassaskåpet att göra men just den dagen såg personen att kassaskåpet stod öppet och stängde det då för att inget skall bli stulet.

Det är rätt viktigt att den misstänktes version då uttalas -- oavsett om den är sann eller inte så är det en förklaring till fingeravtrycken som då måste bemötas.

Vanligen tjänar misstänkta INTE på att sitta tyst utan att ge sin/en version av vad som inträffat.

Det kan man visst. Scenario:

Busen Bergakungen är på förhör för att ha givit busen Bosse på moppo. Då är det betydligt bättre att säga "vet jag inget om, är jag misstänkt för något? I så fall vill jag ha advokat, helst Pelle Läpp!".

Man skall INTE säga "Han började" utan man begär att få tala i enrum med ombudet. Den misstänkte låter sedan Pelle Läpp, den kände advokaten, säga till förhörsledaren att "det här ser i mina ögon ut som ett klockrent nödvärn, det är ju Busen B. som blivit överfallen!" - OM OMBUDET SER DET SOM LÄMPLIGT.

I det scenariot kan han inte hävda nödvärn.

Nödvärn kräver att man medger de faktiska omständigheterna - man var där, man var inblandad, man försvarade sig.

Och nej -- advokaten vare sig instruerar om vad som skall sägas eller sitter och hittar på varianter.
Advokaten kan definitivt inte hävda nödvärn om dennes klient hävdar att denne inte är inblandad - det är att gå rakt emot klientens önskan.

Det är dessutom alltid den misstänkte som måste ta upp försvarsargumentet -- det få inte advokaten hitta på/ta ur luften.

Edit
Det är inte heller advokaten som avgör om nödvärn skall yrkas eller inte. Det är klienten som avgör detta -- alldeles oavsett om advokaten tycker det är lämpligt eller inte.

Frågeställningen är omöjlig att besvara utifrån de givna förutsättningarna eftersom det finns för många parametarar som kan skilja scenarion åt. Men du kan ju själv resonera kring följande scenario.

A och B har ett förhållande.
A har varit otrogen.
B frågar ut A om detta.

Har A allt att vinna på att knipa käft? Knappast. Kommer B att leta efter bevis i A's telefon m.m.? Ja troligtvis. Skiljer sig situationen från ditt scenario? Nej inte riktigt, enda skillnaden är att A är riktigt illa ute för en misstänksam kvinna lägger INTE ner en utredning...

Således går det inte att utgå ifrån att det alltid är bättre att knipa igen. Men med det sagt kan det ju förtydligas att majoriteten av de som faktiskt begår brott ofta är för klantiga eller för ointelligenta för att ha nytta av sin egen mun. Varför presumtionen att en misstänkt bör vara tyst, förmodligen i de flesta fall är till fördel, eftersom majoriteten tappar bort sig själva i ologiska lögner.

Av förklarliga skäl är det alltid bra att öppna munnen om man är oskyldig till allt, men jag antar att ditt scenario bygger på att den misstänkte är skyldig.