Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Då har vi ungefär samma uppfattning.

Det fattar jag att du menar, men det är en klyscha. Amerikansk mainstreamkultur blir de serverade lika mycket i exempelvis Tyskland; amerikansk film, TV och populärmusik vevas lika mycket där. Bara det att filmerna och TV-serierna är dubbade, liksom de är i många andra länder på kontinenten.

Vill man lyssna på klassisk musik och gå på opera kan man göra det i Sverige också, men det är inte lika etablerat här som i länder på kontinenten.

Andra länder har tydligen lättare att stå emot störtfloden av anglosaxisk masskultur av någon anledning, de tar den inte på samma allvar som vi.

Att den klassiska musiken är större utomlands tror jag inte beror på att dessa länder har fler stora tonsättare, det är snarare en omvänd kausalitet – de har fler stora namn för att musiken är så mycket större där (oaktat befolkningsstorleken givetvis). Det är väl en sak att en företeelse är ovanlig, men i Sverige är det, som du antyder, närmast lite kufigt att gilla klassisk musik, medan man i ett land som Italien lyssnar på San Remo-festivalen ena dagen och på Verdi en annan dag. Delvis är det kanske för att Sverige historiskt har haft en mycket liten borgarklass, och den borgarklass vi har i dag är mest intresserad av statusprylar. Men det borde ju i så fall gälla även Finland och Norge‚ där man kan sända fullsatta klassiska utomhuskonserter på bästa sändningstid, ungefär som Allsång på Skansen i Sverige.* Och skulle man i Finland ens komma på tanken att lägga ner Jussi Björling-museet, om Jussi hade varit finne?

De kommunala kulturskolorna gjorde en insats för den klassiska musiken på 70- och 80-talen, men den verkar ha kommit av sig. Nu vill man dessutom att ungdomarna ska kalla H-dur för B-dur och B-dur för Bess-dur, bara för att det påminner mer om de engelska benämningarna. Rena fånerierna, som bara skapar förvirring och som vittnar om att man i Sverige lär barnen att klassisk musik är inget att ödsla tid på. Man bortser från eller är okunnig om att man i den klassiska världen håller fast vid tonnamnet H. På de nothäften man importerar från anglosaxiska förlag står det ju B och B flat! Då måste vi ändra! Att de flesta klassiska noter är utgivna av tyska, ungerska eller ryska förlag skiter man i.

* För att inte tala om tevekonserterna i Berlins Waldbühne!

Kufigt tror jag absolut inte att det är. Men det är väl ett lite smalare intresse i Sverige. Men det hänger inte ihop med att vi får mainstreamkultur från USA, för det får de i andra länder också.

Jo, man får väldigt lätt kufstämpel om man säger att man sitter hemma och övar Beethovens 32:a pianosonat i c-moll. Det finns en helt annan tolerans för klassisk musik utomlands (och för olika personligheter i allmänhet). I Sverige ses klassisk musik som lite skitnödigt.

Men nu börjar vi komma för långt från språkfrågan.

Min huvudpoäng är att det är för mycket engelska i Sverige och för lite andra språk och att detta påverkar det kulturella, politiska och andliga klimatet i Sverige.

Ni menar kufiskt antar jag?

I övrigt har jag lite svårt att förstå vad klassisk musik har att göra med vurmen för engelska?

Du har fått kufstämpel alltså. Beklagar. Det kanske är hur du framför det till folk som inte har intresse för klassisk musik. Du behöver kanske inte gå in på i detalj vad du håller på med, bara säga att du spelar klassisk musik på pianot.

Det har inte med engelskan i sig att göra. Det har att göra med den amerikanska kulturimperialismen. Man kan inte bara säga "det är för mycket engelska i Sverige".

Ja, det var en lång väg dit, och jag förstår att alla inte gitter följa den genom alla inlägg. Så jag släpper detta spår nu.

På vilket sätt har klassisk musik med vardagsspråket att göra? Klassisk musik är något ganska få lyssnar på.

Amerikansk kulturimperialism? Folk konsumerar det dom vill ha. Säga vad man vill om svensk kultur, men den har inte mycket att erbjuda.

Uppenbarligen inte. Vad är skillnaden?
Så du har inget problem om en svensk rättar en annan svensk, som inte tonar s i roses?
Just precis, och det visar ju bara hur svenskan under de senaste 700 åren stått under kraftigt inflytande från andra språk. Först tyska, sedan franska, och nu engelska. Av någon anledning tycks du och flera andra inte ha något emot de tyska och franska orden, utan bara de engelska.
Nonetheless.

Nej, jag ser faktiskt inte skillnaden. Särskilt ordet tjej har inte fyllt igen några språkliga luckor.
Jaha, så det är bara stavningen och uttalet som är problemet, och inte orden som sådana? Om vi börjar stava det fackd, oird och åmajgadd så är det kanske okej att använda de orden och uttrycken?

Skillnaden är dels den att du bara antar att det var så tidigare (du var inte med då och vet inte), dels att du inte har en spåkula och kan se hur dagens engelska inbrott i realiteten kommer att påverka.


Tycker inte att man ska rätta andra på det sättet om inte den andra uttryckligen sagt sig villa bli rättad. Det jag talar om handlar inte heller om att rätta någon. Det handlar om ett utbrett pikande. Exempelvis som detta: (FB) Hur bra/dålig är utrikesminister Ann Linde på att prata engelska?



Till skillnad från dig så ger jag mig inte i kast med att ha synpunkter på det jag inte hört. Jag kan tänka mig att det under 1700-talets senare del fanns liknande inslag hos adeln med franskan som man i dag kan märka hos alla slags svenskar vad gäller engelska. Störtlöjligt enligt min mening.

När det gäller tyskan tror jag inte alls att det var på samma sätt. Jag tror att den processen sett helt annorlunda ut.

Jag citerade en som hade skrivit non the less och då är det den stavningen som gäller. Jag ser att du hela tiden försöker släta över och gå i cirklar för att komma undan den faktiska kärnan.


Det skulle jag definitivt påstå att det gjort, om inte luckor så nyanser och stavningen faller mycket väl ut i svensk text.


Att ta engelska ord rätt in i sitt svenska språk och att stava dem som de stavas i engelska är det största problemet, ja. Alla engelska ord passar sig inte heller för att stavas om och få en meningsfull plats i svenska språket. När det dessutom redan finns mycket bättre svenska alternativ bör man hålla engelska platta ord och uttryck borta från svenskan. Non the less är som kvickrot jämfört med rosor om man relaterar det till ändå, hur som helst, trots det/allt, inte desto mindre.

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.

Varför skulle engelskans påverkan på svenska vara annorlunda i jämförelse med franskans eller tyskans?
Vad är det för dumheter att man bara skulle få rätta personer som vill bli rättade? Du är själv flitig i tråden om av-sjukan, där du i frisk anda rättar olika människor. Har du tillfrågat dem om de vill bli rättade?

Är man en offentlig person får man stå ut med att folk hittar fel och brister i det man gör.
Jag tycker det är lite häftigt att läsa om 1700-talets Sverige, och hur stor påverkan franskan då hade. Det franska språket ger färg åt tidsperioden, och folk om 200-300 år kanske tänker likadant när de läser om det tidiga 2000-talet, fast om engelska.
Och på vilket sätt ger inte fuck och liknande ord nyanser i svenskan? Det låter som att du har svårt att motivera dina åsikter. Jag kan dock hålla med dig om att stavningen skulle kunna försvenskas, men det sker ju först när orden blir vedertagna.
Jag fick inte det intrycket av dig i början av diskussionen, men det är bra att vi kommit fram till det nu. Återigen tycker jag att det finns, och fanns, alternativ till tjej, men folk förr höll uppenbarligen inte med, och tyckte en till synonym till flicka, jänta och tös behövdes.