Citat:
Saxat från Bohuslänningen.
"Fallet Wilma Andersson kommer aldrig att lämna mig"
https://www.bohuslaningen.se/nyheter...mig-1.39359329
Tyvärr så har jag inget konto så jag kan inte se resten av artikeln.
Nyhetskrönika2020 har varit ett prövningarnas år men faktum är att det började redan i slutet av 2019. I november det året började det nämligen dyka upp inlägg på sociala medier från en förtvivlad kvinna. Hon skrev om en.......
"Fallet Wilma Andersson kommer aldrig att lämna mig"
https://www.bohuslaningen.se/nyheter...mig-1.39359329
Tyvärr så har jag inget konto så jag kan inte se resten av artikeln.
Nyhetskrönika2020 har varit ett prövningarnas år men faktum är att det började redan i slutet av 2019. I november det året började det nämligen dyka upp inlägg på sociala medier från en förtvivlad kvinna. Hon skrev om en.......
Jag kom att följa fallet med Wilma Andersson mycket nära. Från tidiga sökningar till hela den rättsliga processen. Mina minnen från början på den ofattbara tragedin är lika starka nu och det känns som om allt inträffade i går.
Det var måndagen den 18 november som händelserna snabbt eskalerade. Efter att jag ringt ett första samtal till polisens avdelning för grova brott, som då inte visste mycket alls, var plötsligt sökorganisationen Fikk på väg till Uddevalla för att inleda sökandet. Ett sökande som följdes av många fler och totalt har beskrivits som ett av Europas största någonsin. Trots att det inte är avslutat.
Uddevallaborna mobiliserade och det var fascinerande att se den kollektiva kraft som utvecklades. Alla fantastiska insatser från unga till gamla med samma mål: att hitta Wilma Andersson.
Men dagarna gick. Uddevalla med omnejd finkammades. Inga fynd gjordes och hoppet minskade.
Jag har inga problem att lämna år 2020 bakom mig. Men fallet Wilma Andersson kommer aldrig att lämna mig.
Sen kom beskedet. Sorgen och förtvivlan. Det fruktansvärda blev verkligt. Wilma var inte bara avliden. Det var nämligen bara en enda kroppsdel tillhörande flickan som hittats och den mörkaste mardrömmen var ett faktum.
Polisen har sedan dess utfört en massiv utredning och frivilliga söker än i dag. Men inga nya fynd har gjorts.
Efter rättegångar både i tingsrätten och i hovrätten står det klart att det bara finns en enda person som vet sanningen. Han kommer dessutom att vara ute i samhället igen nästa decennium. Att stycka och gömma undan kroppen blev Tishko Ahmeds räddning från livstids fängelse.
Hovrätten ändrade nämligen straffet från livstid till 18 års fängelse. För de närstående var det en besvikelse. Flickans mamma uttalade det så väl i ett samtal vi hade efter att domen vann laga kraft: "Wilma fick bara 17 år. Han fick 18 år och är ute efter 11, medan vi har fått livstid". Nu tar 2020 slut medan familjens mardröm fortsätter – utan en kropp att begrava.
Jag greppar efter halmstrån i mitt försök att hitta något positivt i min summering av året.
Jag funderar och jag famlar. Kanske skulle jag kunna försöka formulera flera meningar om hur ett samhälle slöt ut med ett enda mål för ögonen, att hitta Wilma. Men det känns inte rätt. Allt överskuggas av det hemska öde som mötte Wilma Andersson.
Jag har inga problem att lämna år 2020 bakom mig. Men fallet Wilma Andersson kommer aldrig att lämna mig. Inte heller min önskan om att Wilmas familj ska få ett värdigt avslut.