Bostadsbubbla i Sverige?

Samtidigt måste vi också påpeka att ränteläget må vara lågt nu och kommer troligtvis att vara det inom en överskådlig framtid, men att minusränta också samtidigt innebär att tillväxten måste vara stark och inflationen på drygt 2% år efter år, vilket den omöjligt kan vara på längre sikt. Bättre är att inte cementera minusräntan som norm och istället hitta ett mer hållbart sätt att stimulera bostadsmarknaden. Exakt hur vet jag såklart inte...

Med det sagt så håller jag med om att det är onödigt att vara alarmistisk och jag tror såklart inte på en bostadskrasch. Och detta finns det två argument för:
1. Urbaniseringen kommer inte avta under vår levnadstid så bostäder kommer alltid vara en expansiv marknad
2. Ingen stat kommer låta en bostadskrasch ske då det skulle innebära i praktiken att hela vår ekonomi fallerar.

Jag bor inte i Stockholm.
Men du agerar ju verkligen som att du först tog Manhattan och sen Berlin.

Ang din punkt 1 så förklarar ju signaturen larrylarry så fint att när folk flyttar till stockholm så är det inte en urbanisering vi ser utan att landsbygden börjar leva.

Beroende på hur man definierar "krasch" så lät ju i alla fall våran granne Danmark det hända i och med finanskrisen. Det är först efter cirka 10 år från ATH som marknaden återhämtade sig: https://tradingeconomics.com/denmark/housing-index

Och vad gäller Sverige så går det ju faktiskt att punktera just bostadsrätter, vars ägare generellt är mycket högre belånade än villaägare. Dels för att många singlar bor i bostadsrätt och dels för att föreningarna ofta är relativt högt belånade i sin tur. "Endast" cirka 20% bor trots allt i bostadsrätt i riket: https://cornucopia.cornubot.se/2015/05/endast-18-av-svenskarna-bor-i.html

Snarare än räntor är Sveriges bostadsmarknad helt beroende av politik. Klart det skulle hända grejer om vi hade en styrränta på 10%, men det är ju liksom... nä. Och även vad gäller räntor så är räntan cementerad på 0, och så länge den är cementerad där gör (självklart) inte ränteläget varken från eller till.

Politik skulle dock kunna sänka bostadsmarknaden massivt (i högt värderade regioner). Inte genom några drakoniska åtgärder, utan tvärt om genom att Sverige gick mot ett friare samhälle. I ett vakuum skulle detta alltså vara en stor potentiell risk för bostadsvärderingar. Men detta är inget vakuum och I verkligheten skulle jag beskriva det som mycket låg risk, för inget ser ut att rubba statens makt i Sverige och det finns (till synes) ingen komponent av staten som är intresserad av att släppa vare sig makt eller bostadsmarknad. Vad gäller svenska bostäder i förhållande till svenska kronor finns alltså snarare en sådan uppsida, i den mån staten får ännu mer makt över marknaden och ännu mer använder den makten för att driva bostadspriser.

Förvisso är realräntan relativt låg, men så mycket har den inte varierat genom decennierna.
Och det är realränta (efter skatt) som är lånekostnaden.

Nu pratar vi inte om en prissänkning, om än en hög sådan, utan nu pratar jag om en fullskalig bostadskrasch som alltså i regel är omöjlig att stoppa och får mer långtgående konsekvenser än enbart tio år innan den återhämtar sig. Nu pratar vi alltså snarare Detroit som sen fick svårt att återhämta sig alls.

Men såklart kan staten inte kontrollera nedgångar, vilket inte alls var vad jag menade.

Ok. Vi provar. Du bor i någon håla där Stockholm blir storebror (antar jag), och tänker att det finns Stockholm, sen är Manhattan och Berlin större städer. Det är liksom inte det som detta handlar om, det är ingen utom du som jämför Stockholm med Manhattan. Jämförelsen är bisarr. Alla vet vad Manhattan är, en mycket liten del av världen vet vad Stockholm är - färre bryr sig. Jag har själv inte ens besökt Manhattan, och bara som turist i Berlin. Jag har däremot bott i städer du antagligen inte ens känner till på det sättet, som har ett väldigt mycket starkare driv än Stockholm. Encinitas är lugnare, rikare, mycket mindre centralt - och har ändå extremt mycket högre puls. Det gäller ju hela San Diego County, och alla dess byar. Då har vi tittat på en liten prick i en större prick (delstat) i en större prick (världsdel). Jag har hittat samma sak i alla delar av världen (där jag bott eller besökt) utom i Sverige.

Om man växer upp i "fucking Åmål" och sedan flyttar till Stockholm, så kanske man hade en dröm om att slippa "fucking Åmål" och därför tycker att man flyttar till "drömmarnas stad". Så långt är jag med. Det jag försöker förklara är att ingen som vill ha puls hamnar i Stockholm, de mellanlandar bara där efter en flytt från Åmål. Visar det sig att man vill ha puls flyttar man vidare till något ställe där det finns en sådan. Visar det sig att man vill vara helt i fred flyttar man ut på landet. Visar det sig att man vill åt den där antagligen i princip världsunika, tysta, lågmälda, passiv-aggressiva, blyga jantelagen som existerar i Stockholm, så fastnar man. Det är inte lätt att hitta ett ställe som trots ekonomiskt välmående och mycket folk är så obeskrivligt stelt, så odynamiskt/statiskt, så oerhört långsamt. Någon som gillar det kan säkerligen beskriva samma sak i posititva ord. Jag hatar det, så orden får en negativ laddning, men innebörden av dem är desto mer objektiva.

Det vill säga om vi ska prata om bostadspriser kan "puls" på sin höjd förklara varför priserna är högre i Stockholm än i Åmål, för det sker ju ändå en prisdrivande flytt. Men den som behöver känna puls omkring sig för att må bra kommer landa i exakt samma klaustrofobi i Stockholm som i Åmål. Att känna klaustrofobi låter inte som prisdrivande karaktäristik.

Ja, vi har begripit att du inte är någon Sverige-vän och har globetrottat. Ja, vi vet att det finns hemskt många platser med mer puls än Stockholm. Men du verkar tro att din inställning till Stockholm delas av majoriteten som bor i detta land. Men låt mig upplysa dig om att de flesta i Sverige bor i landsbygd, byhålor, småorter och städer som på alla sätt och vis har mindre puls än Stockholm. Och de som är uppvuxna i Stockholm är allt som ofta inte beredda att byta ut Stockholm mot säter. Och till råga på allt flyttar de flesta som är födda här inte utomlands. Så den som bor i Sverige och vill ha någon form av puls har inte så mycket mer horisont än Stockholm alt. vill inte minska pulsen och blir kvar i Stockholm.
Du har en besynnerligt svårighet att begripa det. Du verkar tro att de flesta hammare i dyra brf:er och omkringliggande villor av nöd, tvång och misstag.

Och mina referenser till Stockholm som drömmarnas stad är alltså en litteratur-referens precis som den om Manhattan och Berlin är en musikreferens men nått säger mig att det flög helt över larrys huvud...

Det stämmer inte.

”Realräntan har sjunkit kraftigt sedan 1980-tales höga nivåer, vilket innebär att även den neutrala jämviktsräntan har minskat enligt bland annat Konjunkturinstitutet och Sveriges Riksbank. Dessutom förväntas realräntan vara fortsatt låg kommande period vilket tillsammans med långsammare tillväxt föranleder till debatten kring sekulär stagnation.”

https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8912274&fileO Id=8912284

Folk förhåller sig väldigt krasst till boende ...Om det inte är dyrare boende kostnad att köpa en ny o fin lägenhet än att hyra än sliten lägenhet så kommer priserna gå upp....

Säkerhetsmassan i bostadsboligationer är inte statisk. Om några bostadslån som ingår i säkerhetsmassan för en viss obligation försämras måste banken lyfta ut dem och ersätta dem med andra.