Citat:
Ursprungligen postat av
KansasCityFagot
AF1 måste naturligtvis utrustas med fångkrok och raketbroms. Jag har för mig att amerikanarna experimenterade med att fästa raketbroms och raketstart på en "Hercules" C-130 och använda den till att befria gisslan i Iran under Carter-administrationen genom att landa och starta i en fotbollsarena. Det finns filmer på YouTube om du är intresserad.
Ordentlig krok och rejäla bromsraketer skulle kunna få ner AF1 på ett flygdäck som inte behöver vara längre än 800 meter. Amiralsskeppet kan vara en "hyper carrier" på 800 meter med kapacitet att ta emot AF1 med president.
Och då vara så stor att USA skulle ha råd med ost hangarfartyg, som skulle kunna operera från 0st hamnar. Och allt detta enbart för att presidenten ska kunna åka dit med ett nu ofantligt mycket dyrare AF1, istället för att flyga t.ex. C-2 eller helikopter, vilket har fungerat ypperligt i årtionden.
Vad är det som får dig att tro att man ska göra en massa extremt dyra och destruktiva ändringar, för att komma runt problem som inte existerar?
Citat:
Ursprungligen postat av
Melange5738
Känns som du blandar begrepp här. Hangarfartyget som Indien använde mot Pakistan var i princip ett helikopterfartyg och det var på 70-talet vilket var lite av min poäng av att drönare och missiler är viktigare än hangarfartyg. Falklandskriget var i princip över när Storbritanniens hangarfartyg anlände till platsen.
INS Vikrant var ett CATOBAR-fartyg, som f.f.a. hade CATOBAR-flygplan ombord, 0st STOVL-flygplan och man flög f.f.a. offensiva uppdrag mot Pakistanska hamnar och baser.
Citat:
Ursprungligen postat av
Imiron
Det fanns ju planerade slagskepp innan andra världskriget med och de såg knappast som utdaterade av någon av de stora sjömakterna. Tji fick dom.
Slagskepp fyllde en roll så länge fienden hade tunga kryssare och slagskepp, d.v.s. tills Japan besegrades. Sovjetunionen däremot hade ingen flotta värd namnet och således dög lätta och tunga kryssare utmärkt efter kriget.
När Sovjetunionen däremot började bygga snabba artillerikryssare i Sverdlov-klassen under sent 1940-tal, så skapade det en hel del huvudbry i Storbritannien och Nederländerna, eftersom deras hangarfartyg inte säkert kunde värja sig mot dessa kryssare, med de kryssare som britterna och holländarna hade disponibla. USA, som fortfarande hade slagskepp och tunga kryssare i tjänst, var mindre oroade.
Det var först när man fick tillförlitlig AEW och allväders attackflyg ombord på hangarfartygen runt 1960, som artillerifartygen hade spelat ut sin roll som ytstridsvapen.