Vilken tidsålders krig tror ni ledde till mest mental ohälsa?

VK1 var ett helvete i själva skyttegravarna också med råttor och blött och geggigt så soldaterna fick trench foot.

VK2 måste varit ett helvete med bombardemanget från artilleri och stalinorglar, de soldater som bröt ihop kanske fick ännu värre shell shock än i VK1 (termen uppstod annars under VK1 för övrigt). I en bok om Falklandskriget skriver en brittisk para att man vänjer sig aldrig vid att bli utsatt för artillerield även om man ligger i skydd, det är alltid lika obehagligt.

Vietnam var säkert nervpåfrestande där soldaterna aldrig visste om en by var lojal till Vietcong (dvs fienden) eller inte, läskiga ormar och insekter i djungeln och gerillaförband som gömde sig i djungeln. Därför använde man ju agent orange för att få bort en del av vegetationen i djungeln.

Jag tror västerlänningar som går ut i kolonialkrig, vare sig det gäller Falklandsöarna, Vietnam eller tex Irak, är väldigt dåligt förberedda på att de skall utsättas för fara. Det var ju en amerikansk bas som utsattes för ett förvarnat robiotangrepp i Irak ganska nyligen. Iranierna var ju faktiskt så humana att de förvarnade och nästan alla amerikaner sprang in i mycket mycket välbyggda (svenskbyggda tror jag) skyddsrum. Trots det fick man sända iväg massor av soldater efteråt för psykisk vård för de hade uppenbarligen blivit så rädda så nerverna svek.

Jag tror också det är en grej med det där hur soldater betraktas av regering och övrig befolkning när de sedan kommer hem. Det kan nog påverka hur lätt eller svårt man kan komma in i "vanligt" liv igen

Ligger nog mycket i detta!

De långsiktiga

Soldaterna var säkert sämre förberedda i Vietnam då dessa var draftade värnpliktiga, inte kontraktsanställda yrkessoldater.

I Falklands-operationen hade man inga skyddsrum så liknelsen är inte befogad, för övrigt var detta en enastående prestation av brittiska paras, marines och guards (alla yrkessoldater) att utkämpa detta krig på andra sidan jordklotet i närmast arktiskt klimat i sydatlanten.

De var vana soldater genom sin active service med tjänstgöring på Nordirland, osv. Men Falkland var oerhört mycket värre på många sätt, men man lyckades och vann kriget.

Folket på den där USA-basen var kanske inte alla frontline troops utan annan personal, därför blev det extra jobbigt även om de hade tillgång till skyddsrum?

Men när man tänker på det mer så den hjälp soldater (förhoppningsvis) får nuförtiden efter slutfört uppdrag jämfört vad de fick förr i tiden, som 1600 - till tidigt 1900.

Som när de ställde upp mot varandra, sköt varsin salva och sedan rusade fram med bajonett! Den stress situationen...

Sedan kan man ju spekulera i hur dessa människors öden genom historien speglar samhället idag?

Svenskar far ju PTSD bara av att gora lumpen, sa nufortiden kravs det nog inte mycket till krig for att leda till mental ohalsa.

Det var under första världskriget som granatchocken "uppfanns".
Tidigare fick man gå till prästen och/eller supa (självmedicinera med alkohol) bort eventuella besvär. Kvarstod besvären trots detta så tolkades det som en feghet inför fienden och taxerades vanligtvis med dödsstraff.

1900-talets, utan tvekan. Industrialismen och massarméerna gjorde att krigen omfattade fler, kunde föras året om och drog ut längre på tiden. Resultatet blev mer ackumulerad stress.

Om folk tidigare i historien var hårdare och bättre förberedda på krigets fasor är en öppen fråga. PTSD är av allt att döma urgammalt och finns beskrivet i antika texter.

Frågan är hur mycket det hjälper. Yttre omständigheter spelar också stor roll. Efter andra världskriget återvände soldaterna (i väst i alla fall) till rekordåren med trygga jobb och ökad levnadsstandard. Efter Vietnam återvände de till 70-talets ekonomiska depression. Hur mycket påverkade det den psykiska hälsan och hur många som föll igenom?

Viss hjälp fanns även tidigare i historien. De första sjukhusen och pensionärshemmen för soldater grundades på 1600-talet, och det förekom även att man till exempel hade kvar gamla soldater i rullorna som en sorts pension. Men det stämmer att många lämnades åt sitt öde.


Utan tvekan stressigt, men snabbt övergående och i stort sett den typen av hastiga adrenalinchock kroppen är byggd för att klara. Att bli beskjuten i dagar, veckor eller månader är en annan sak och nöter ut systemen.

Första världskriget var det första riktigt teknologiska kriget, därför fanns inte begreppet tidigare.

Långskjutande artilleri, kulsprutor, stridsgas var nya vapen, eller hade åtminstone inte satts in i så stor skala som det gjordes i VK1.

Ett skyttegravskrig i den stilen har väl aldrig förekommit heller, varken förr eller senare.