Eld och lågor - min FIRE-resa

Börsfall har ju alltid skett så de ingår i statistiken.

Om framtiden, räknat från den dagen man börjar leva på sitt kapital, är värre än den värsta perioden någonsin då ligger man lite risigt till.

Det går att avhjälpa genom att vara lite flexibel och inte slaviskt leva på sitt kapital även om zombie-katastrofen uppstår. Jag har tex själv jobbat halvtid en månad nu, även om jag gjort det pga att jag var uttråkad under coronan och inte för att jag behövde pengarna.

Förstår inte problemet.

Jag och tjejen lever ett enormt lyxigt liv för 200k om året.

Entrecote kostar ca 13 euro kilot, fläskfilén 6 euro. Lite grillad getost till det. Öl kostar ca 1-1,5 euro per liter.

Jag har havsutsikt mellan husen från terrassen.

Alla aktiviteter jag normalt gör, innan världen drabbades av en pandemi, var gratis eller billiga. Jag tog några surflektioner som var lite dyra men när man kunde utan hjälp var det billigt att hyra bräda.

Men klarar man sig inte utan bilar och kaviar är det svårare att leva på 200k såklart.

4% regeln har marginaler inbyggda i sig för börskrascher o dylik så 15tkr har marginaler inbyggda.

En resa i månaden, eller att helt enkelt back packa runt kostar inga 45’/mån. Men det kan ju kosta hur mycket som helst om man vill det såklart.

Du skrev att du får en odrägligt liv om du går i pension med mindre än 60’/månaden, allra lägst 45’/mån efter skatt. Jag antar att även du kommer gå i pension, antagligen runt 60-70 eftersom du inte jagar fire. Min fråga var då hur du sparar för att garantera dig själv dom summorna när det är dags, eller om du aktivt planerar för ett odrägligt liv när det väl är dags?

Jag förstår inte vad du menar här.

1. Någon som har nått FIRE har såklart täckning för samtliga oförutsedda händelser eftersom den som nått FIRE har miljontals kronor.

2. Börskrascher ingår i SWR.

3. Marginaler = riskbenägenhet. Visst, det finns de som förespråkar lägre SWR, men då måste man spara längre vilket i sin tur ökar risken att man inte får lika lång pension med 100% säkerhet, eftersom varje dag är en dag närmare döden. Så det beror inte bara på hur riskavert man är utan även på hur mycket man värderar sitt arbete och sin fritid.

Nja, fast säg att du räknar med 8% avkastning per år (eller vilken siffra du nu räknar med) så antar jag att det är baserat på någon form av historisk data där den genomsnittliga årsavkastningen är 8%. Jag antar att du då räknar med att dessa 8% ska motsvara X kronor du ska ta ut varje år för att köpa mat/leva på?

När börsen faller måste du ju fortsätta plocka ut X kronor så ditt kapital minskar både på grund av börsfallet och på grund av att du plockar ut pengar. Dessutom motsvarar ju X kronor en betydligt större procent av ditt totala kapital när du är nere i en dip. Så min fråga är väl snarare hur länge är man redo att se sitt kapital minska när man faktiskt ska leva på det. Nu i efterhand så vet vi ju att börsen återhämtat sig (åtminstone OMX och S&P), men hur många år kan man ha is i magen när man hela tiden måste ta ut en del av kapitalet för att köpa mat.

Kanske missuppfattar något, så berätta gärna var jag har fel i mitt exempel nedan:

Vi antar 8% genomsnittlig avkastning
Du har 1.000.000kr
Du behöver 80.000kr för att överleva varje år (dvs 8%)
(detta är exempelsiffror enbart för att göra uträkningarna lite enklare)

År 1: Börsen stiger 8%. Du har då 1.080.000kr. Du tar ut 80.000kr för att leva på och har då 1.000.000 kvar på börsen.
År 2: Börsen stiger återigen 8%. Du har då 1.080.000kr. Du tar ut 80.000kr för att leva på och har då 1.000.000 kvar på börsen.
År 3: Börsen faller 40%. Du har då 600.000kr. Du tar ut 80.000kr för att leva på och har då 520.000 kvar på börsen.
År 4: Börsen stiger 94.4% Du har då 1.01.880kr. Du tar ut 80.000kr för att leva på och har då 930.000kr kvar på börsen.

Under dessa fyra år har den genomsnittliga avkastningen varit 8%, och trots att du tagit ut 8% av startkapitalet så har ditt kapital minskat pga att du behöver göra uttag även när värdet på dina tillgångar är mycket lägre.

I exemplet så är det kanske inte hela världen eftersom dippen bara varade i ett år. Men hur många år klarar man det? Jag vet inte, är nyfiken på vad ni tänker om saken.

Statistiken baseras på att man historiskt har kunnat plocka ut ca 4% inflationsjusterat utan att pengarna någonsin tagit slut.

Det är något förenklat men det finns gedigen forskning och data.

Testa här tex:
http://www.firecalc.com

Edit: Sequence of returns risk, som du talar om, är väl förstått för den som läser på om fire.

Man behöver inte bo i Sverige att leva på sina besparingar. Jag hade flyttat utomlands på en gång och levt över 50% billigare. Då slipper man mörker, kyla och regn dessutom.

Just detta resonemang som gör att jag skulle vilja jobba deltid, alternativ 6 månader per år typ. Får jag 15k via utdelningar/4%regeln samt jobbar deltid är jag mer än nöjd. Vid en bearmarknad kan jag öka sparandet.

Detta från att jag är 37-50. Sedan vid 50 går jag i pension på heltid. Kanske renoverar något hus/lgh/bil och sedan säljer bara för att ha något projekt att göra.

Den safe withdrawal rate man sätter utgår ju förhoppningsvis från historisk data där nedgångar är inkluderade, dvs. man räknar med kraftiga nedgångar även under pensionen.
Om SWR är tillräckligt låg (3-4%) ska det baserat på historisk data mycket till för att misslyckas om det inte rör sig om väldigt långa perioder.

Några punkter ang. att planera inför börsfall, flera av dem hänger ihop med varandra:

* Diversifiera (dvs. spara inte enbart i Nikkei placera spara globalt), välj den mix av tillgångsslag som passar tänkt pensionslängd och ger störst sannolikhet att lyckas för perioden.

* Spara ihop ett tillräckligt stort belopp för att kunna ha en realistisk SWR som tar hänsyn till nedgångar.

* Skapa/behåll utrymme i pensionen för extra-inkomst eller sänkta kostnader vid en akut situation.

* Ta hänsyn till sequence of returns risk, speciellt i början av pensionen kan nedgång bli förödande så det behövs marginal.

* Om det är uppenbart att planen kommer att misslyckas p.g.a. ändrat spendermönster, urholkning av portföljen etc., gör något åt det i tid, t.ex. genom att gå tillbaka till arbetet och bygga en större portfölj.


Med det sagt är det relativt många som i alla fall i planeringsstadiet sätter ett för litet och orealistiskt målbelopp för att planen ska gå ihop. Förmodligen för att det känns mer uppnåeligt och motiverande till en början.

Ser man på, hatten av till er. Personligen tycker jag det låter megastressigt att ens möjlighet att överleva hänger på att börsen ökar i värde exakt så mycket som man har planerat.

Ang. det fetade, mig veterligen finns det ingen studie som indikerar att det ska gå att ta ut 4% av en portfölj + inflation utan att pengarna någonsin tar slut.

Om det finns får du gärna länka det till mig för det låter intressant.

Däremot finns ju bl.a. Trinity-studien som visade att för perioderna de undersökte (1926-1995) skulle en SWR på 4% ha räckt i 30 år i 95-98% av fallen beroende på portföljmix.

För längre perioder än så skulle förstås en uttagsfrekvens på 4% leda till en mycket större andel misslyckanden än 2-5% av fallen.

Vad är det som är stressigt?

Om jag säger så här då:

Om ekonomin går så dåligt att min fire misslyckas, då är världen så fucked att alla andra kommer att ha samma problem som jag.

Så varför skulle jag vara mer stressad än någon annan?

I synnerhet då jag, under tiden vi väntar på denna hypotetiska katastrof, lever mitt liv istället för att slösa bort det.