Citat:
Ursprungligen postat av
Batuta
Tack för artikeln! Ja, det var en lätt sammanställning och analys. Men är FF:s förklaring trovärdig?
FF, är som moder Teresa själv, hans huvudsakliga brott är att han är så medmänsklig och god att han inte vill avvisa någon enda människa, inte ens en brottsling, som endast uppvisat kärlek, omtanke och godhet mot FF själv. Jonas har varit hans vårdare, under en tuff kristtid i Freddes liv.
Fredde visste ingenting om brottets karaktär och omfattning, utan han har endast sett anteckningar och noteringar som inte alls avslöjade brottets allvarliga natur. Ja, sexbrott och lite barnpornografibrott, men liksom lite lightare version än, än det förbjudna, värsta och grövsta av allt...? Liksom glo på barnporr, och pilla lite light men absolut inte penetrerande våldtäkt.
Grannar, och syrran som är rak läser domen men dess innehåll lyckas ändock inte nå honom själv, utan han är ovetandes länge länge för han vill ju inte vara misstänksam och misstro Jonas berättelse som inte innehåller något grovt...visserligen får han lite ångestattacker redan på midommarafton, men mest för att han förstår att uppburna politiker inte kan ha opassande relationer med brottsdömda då det anses att politiker bör vara rena, puritaner?
Vidare överraskar FF när han ska börja med borderline skadebeteende i någon slags rituell symbolik för att säkerställa sin identifikation med offren. För nu gör det verkligen ont inom Fredde. Vilken dramaqueen, men det verkar dessvärre som att han fortfarande inte kan läsa domen för då går han sönder. Men, någon granne har ju avslöjat att brottet är fruktansvärt. Så Fredde får lov att lyssna på hörsägen istället, men ändå älskar han pedofilen på något vis.
Han hamnar på Säter, blir neddrogad och jalla, jalla. Fortsättning följer i Hemmets journal. Vojne, vojne vad det är synd om denna fjolla. Så synd om fjollan att det blir direkt pinsamt och genant. Vilken misär till människa. För bögar är det automatiskt synd om och därför spelar Fredde ut bögkortet in absurdum på högsta volym. Vilken egenkär, självisk och inbillningssjuk homofil. Han har fått lära sig vad vi alla redan vet: En bög kan aldrig ha fel. Och en bög är det synd om, det är en svensk princip.