Bostadsbubbla i Sverige?

Det är väl bara att betala för det man efterfrågar, vad är problemet?

De obligationer i Sverige som vi kallar bostadsobligationer fungerar inte på det sättet. Det rör sig om säkerställda obligationer där bostadslån utgör säkerhet för obligationens värde.

Innehavaren har ett krav på banken, inte på någon bolåntagare. Först om banken hamnar på obestånd så kommer säkerheterna in och obligationsinnehavarna har då en prioriterad fordran på de bolån som ingår i säkerhetsmassan för obligationerna.

Vilka bolån som utgör säkerhet för en viss obligation kan ändra sig under tiden obligationen löper. Detta är skilt från t ex de obligationer som omtalade i USA i finanskrisen. De låg i en separat "fond" på vilken innehavarna hade sitt krav.

Jag erkänner att jag har noll koll på Stockholm, eftersom jag själv bor i förorten. Men jag har polare som bor granne med Gardell och Levengood på Lilla Erstagatan på söder, och mycket ballare blir det inte. Kolla dessutom alla kändisar i Sverige så kommer du se att de flesta bor i city. Tv-folk, hallåor, idrottare och andra.
Sthlm city har ju nackdelen att alla krogar och inneställen finns där, vilket givetvis drar till sig en del förortsgangsters med ambitioner. Mycket brott begås där, men det är det tydligen värt. Ingen risk att Gamla Stan blir motsvarigheten till Vårby Gård direkt...

Jaha, men då kan det ändras i morgon då. Så det blir status att bo i Kramfors.
Och så stiger priserna på adresserna där.

Stämmer det?
Eller finns det något som säger att det inte kommer att ske. Och som är en förklaring till varför det inte har skett.

Varför skulle jag fråga dom. Om nu någon därifrån flyttat till Stockholm kanske de inte ser något oskäligt med bostadspriserna här.

Nu pekar jag på att de som gnäller över höga bostadspriser kan flytta till länkade 2:a. Om dom nu inte vill det så har dom väl ett bra skäl till det. Varför sitter det så hårt inne?

Istället för att svara gör flera som du, dvs gnäller för att jag länkar bostaden som troligen inte kan ses som speciellt dyr. Men att förklara varför den är ointressant går inte.

Du har dock gormat om "ruckel" men inte svara på vad med den 2:an som är "ruckel".

Brist på infrastruktur, jobbmöjligheter, nöjesutbud, shopping mm, alltså sådant som de flesta individer behöver och uppskattar. Kolla arbetslöshet och genomsnittslön i Säffle så får du nog en förståelse för varför folk flyttad därifrån och varför det inte finns någon betalningsförmåga i området (och det är därför jag avråder dig från att upprusta en lägenhet där). Förlåt, men jag tycker allt detta är så självklart att det inte behöver påtalas.

Det är bättre att fråga de som flyttar därifrån, de är ju beviset på att folk inte vill bo där. Din fråga är onödig att ställa då statistiken talar för sig själv. Läget är hopplöst oattraktivt. Att du tror man kan renovera upp lägenheter för miljonbelopp och få tillbaka pengarna där, det är jag ytterst tveksam till. Råder dig att hålla dig ifrån fiskbensparkett, stuckatur marmorbadrum och kranar av guld för kostnad är inte det enda som styr priset - det måste finnas en efterfrågan.

Den som inte har gjort sina DD har försvunnit som investerare.

Om Oscar sålt sina aktier så är det isåfall de nya ägarna som kört bolaget i botten. Du får väl försöka ha någon koll på kausalitet. Nu förutsätter du att folk har tidsmaskiner igen.

Jaha, då kan du väl visa ett sådant då.
Att jag förklarar för dig att du har fel, och varför är inte ett personangrepp.

Här är ett exempel på personangrepp: (FB) Bostadsbubbla i Sverige?
Mina inlägg innehåller tvärtom sak och förklaringar.

Här påstår du att jag skulle ha påstått att jag exklusiv kunskap. Men jag har bara ställt frågan. Och svaret uteblir. Du kanske skulle se över din förmåga till läsförståelse.

Uppenbarligen anser du frågan som mycket svår. Jag har inte sett något försök att svara från din sida.

(LarryLarry har dock gjort ett försök genom att säga att vissa delar inte är så skabbiga. Tyvärr är det dock bara flum som inte säger något).

Ok så vad du säger vill folk komma närmare:

A) Infrastruktur. Vad som nu åsyftas med det.

B) Driftiga individer som skapar näringsverksamhet. (Dvs detta är inget man klarar själva, och de som klarar av det föredrar centrala Stockholm. Således återstår bara att flytta dit).

C) Nöjesutbud. Dvs mångkultur. Och vill man ha promenadavstånd till en mongolrestaurang (och från andra kulturer) så är det nog centrala Stockholm som gäller.

D) Shopping. Stämmer det? Mycket numera är kedjor och finns över hela landet. Och mer och mer köps på nätet. På 70-talet hade köpt att detta drev. Men jag är tveksam till att det driver folk nu.

Men om det är som du skriver så handlar det bara om preferenser hos människor. Alltså ingen bubbla.

Ja precis. Nej, jag har aldrig (tror det är
tredje gången jag skriver det till dig) argumenterat för en bubbla per se. Priserna är korrekt satta givet dagens förutsättningar. Om realräntan skulle dra iväg är det en annan femma men det lär inte hända i första taget.


A:

Tåg, flyg, kollektivtrafik med vettiga restider och frekventa avgångar till platser som ger något av det som saknas.

D:

Ja, shopping är fortfarande trevligt, saluhallar med allt möjligt gott, trevliga kvartersbutiker som nischar sig t ex på olivoljor, kryddor, teer, finns fortfarande i storstäderna, mysiga cafeer...

Har en känsla för att en stor drivare för unga idag är boendet som statussymbol, att vara ’inne’, kunna instagramma om sitt ’perfekta’ liv och då duger bara det bästa och det dyraste. Men jag vet för lite då jag är för gammal ;-)

När jag flyttade från villa till innerstan gjorde jag ekonomiska kalkyler där jag jämförde villa med BR på olika avstånd från city där jag tog hänsyn till allt som kostnad för bil, SL-kort för hela familjen mm. Gör man det ser det inte längre så dyrt ut att bo centralt och sätter man även en prislapp på den tid man spar genom mindre restid blir det svårt att inte bo centralt.

Utöver detta har man alla andra fördelar som inte är rent ekonomiska.

Eller i Aspudden, ett område som är välmående och kombinerar detta med att ha sitt ursprung i fattig slum. Sverige är ett statligt dikterat betong-land där den nationella statens makt råder, inte pengar. Sverige driver den rena inversen av "The American Dream"; istället för att modellen är att vem som helst ska ha möjlighet att skapa sin dröm så handlar Sverige istället om arv, självfallet ekonomiska arv men inte minst sociala sådana (e.g. att svensk finansiering premierar arv är ju bara en konsekvens av att sociala arv äger marknaden via staten).

Både Gamla Stan och Östermalm dräller tex av hyreskontrakt som i princip uppfattas gratis för den som har okej inkomst - mycket billigare än vad någon annan stackare betalar för att bo i Örebro. Dessa kontrakt handlar inte om pengar (i den mån det ska göras lagligt) utan istället om djupt rotad svensk-het. Du kan ha suttit i en knarkarkvart på Östermalm som fjortis, och stått i bostadskö sedan dess. Men vanligare är att du satt i en knarkarkvart på Östermalm och lärde känna någon som idag har makt i eller nära politiken. Du kanske rent av har det själv.

I Aspudden bodde utsatta människor med socialbidrag. De hade nära till psykhemmet om det gick för illa. Sen har området sålt ut deras hyresrätter på rea, och området har succesivt så kallat "gentrifierats" via statlig delegering av producenters pengar. Bostadspriser i Aspudden påminner idag om innerstadens, och förvaltas inte så lite av gamla knarkare. Arv, inte produktion.

Det som karaktäriserar Gardell och Levengood är att de är extremt kända i Sverige. Det är inte några kändisar i någon annan bemärkelse än så. De allra flesta som är okända men kända i Sverige har av naturlig anledning just ett stadit svenskt arv, i svenska statliga kösystem och med svenska statliga kontakter. Oavsett om det är hönan eller ägget eller båda två som avgör vart de hamnar så är det hursomhelst inga konstigheter att de hamnar på samma ställe och att det stället blir välmående.
Visst, bor man för nära birger jarl (vilket jag har erfarenhet av) luktar det kiss överallt, det ligger ofta någon och spyr på din port, hela vardagen är stel, och i rusningstider ser det ut som varenda människa utanför fönstret försöker gå så snabbt att de snubblar och äntligen får ta sitt liv mot den grå betongen.

Men det finns också delar av Östermalm som är mer eller mindre att betrakta som gated. Det är lite ovanligt upplägg, att det kallas centrala staden men ändå bitvis är helt avgränsat från allt skit. En anledning är såklart att Stockholm inte är något New York, men en annan är just upplägget att vem som kommer in dikteras mer av toppstyrning än av marknaden. Dvs du ärver dig dit, framförallt via sociala arv med närhet till politisk makt. När undantag görs från detta står det om i tidningen (se tex Markus Persson).