Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

TACK! För ett välskrivet och initierat inlägg. Båda systrarna fosterhemsplacerades (enligt systern) så jag utgår från att socialtjänsten var inkopplad då. Den yngste sonen (numera mannen) stannade i hemmet.

Tydligen var soc även delaktig i att få sonen att återgå till skolan utan framgång. Samma år han vägrade gå till skolan dog pappan, så skolan som tillflyktsplats minskade troligen i betydelse. Hemmet blev Tryggheten. Kanske även morföräldrarna. Där tydligen alla barnen hade sin fristad.

Om sonen har någon medfödd diagnos vet jag inte däremot har samtliga barn med all sannolik fått psykiska men av barndomsuppväxten. Ingen skuld tycker jag bör läggas på mamman som kämpat för att skydda sina barn. Så vitt jag förstår.

Tack själv! För att du tog dig tid att läsa och ge feedback. Nej, efter vad som framkommit har mamman gjort vad hon förmått inklusive ta emot hjälp.

Om så har hon satt den över själv.
Aldrig i livet att något sitter så löst och i den färgen.
"Jag har jobbat på sjukhus"

Nej. Har aldrig hört att tandimplantat bekostats av det allmänna. Det brukar väl istället bli det billigast möjliga. Hoppas han inte behöver löständer!

Det där med herrtidningar var tydligen skrivet av ett troll. Inte sant alltså.

Det är lätt för en utomstående att säga och det är ju mycket bra om utomstående säger det. Men tyvärr håller många kvinnor det hemligt och tror på bättring. Kanske ibland för barnens skull. Det är säkert inte alls lika lätt för dem själva att göra slag i saken och bryta sig loss. Det är nog mycket förknippat med skam också. När han avled borde hon ju dock kunnat söka hjälp...

Då hade han förmodligen blivit inlåst på riktigt..

Och även kring hur han hittades. Först var det väl i en varpöl på golvet, som sedan ändrades till att han satt i en fåtölj? Mycket märkligt, stackars hela familjen. Hoppas de får riktig hjälp nu.

Hela familjen har haft det mycket tufft pga pappan som tydligen misshandlat både mamman och barnen. Däremot är mammans beteende fortfarande extremt märkligt. Mamman tyckte alltså att döttrarna skulle flyttas till fosterfamilj, men sonen skulle minsann bo kvar hos henne.

https://www.expressen.se/nyheter/familjen-slogs-sonder-av-valdet-isolerades-nar-alla-vande-ryggen/ Några citat:

Nej han flyttade till älskarinna!

Man kanske inte vill belasta andra människor. Föräldrarna kan ju också haft vissa synpunkter på den här mannen från början som hon inte lyssnade på och nu kände hon väl att hon fick stå sitt kast och försöka klara detta själv. Bara min egen fundering.

Njaaa.... det är jättesvårt att säga. Jag är själv lärare, förresten, men jobbar numera bara med barn med NPF (specialskola). Men min erfarenhet är också att en del blir mobbade medans andra får för sig att de blir mobbade. Jag har själv sett det med min dotter. Hon pratade om det med en av hennes förra lärare och vi föräldrar var också med och ville veta vad exakt som hände. Det visade sig att det inte fanns någon mobbning, utan det handlade om helt normala reaktioner av dem andra i klassen. Exempel: Hon hade väldigt ovanlig klädstil, andra tittade lite förvånad - hon uppfattade det som mobbning. Och så var det med några andra saker också. Alltså - ingen mobbning där. Som tur var. Men ett barn med NPF kan lätt uppfatta situationen fel också.

Och i dem fallen som det händer, så brukar det inte vara så att lärarna inte bryr sig. Inte enligt min erfarenhet. Vi får ju i regel inte reda på det. Det görs ju inte framför lärarna. De gångerna som man har en uppenbar situation, där en elev är utsatt, brukar man inte släppa den eleven ur siktet ALLS. Och det behövs, för så fort man inte ser, så händer det något. Vi hade ett sånt fall för några år sedan, där vi fick hålla koll precis hela tiden.

Institutioner? Finns det fortfarande, menar du? Eller är det några år sedan? Jag har aldrig hört att det skulle finnas sånt nuförtiden?