Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Han fick ju inte vara med nånstans. Skillnaden mellan skolkare och hemmasittare är att skolkarna ofta är mindre begåvade med adhd samt anti-sociala och lätt trivs i/blir accepterade i aggressiva gäng. Hemmasittare är ofta mer begåvade än snittet och har en stark känsla för rätt och fel. Dom är för mogna även för pluggisarna och skillnaden är milsvid mellan dessa snälla, unika barn (skriver unika bara för att dom är så annorlunda gentemot snittet i både begåvning och personlighet. Och nej, det handlar inte om npf) och psykopatungarna i gängen.

Skolkarna umgås hela tiden istället för att vara på lektionerna, dräller på stan, är konstant med sitt gäng.
Hemmasittarna är hemma för att dom inte har några vänner och har fått ångest över situationen och att tvingas vara i skolan där dom är så utanför och inte får höra till.

Jag har för mig att det maximala Bostadstillägget är Runt 92% av hyran.. Maxbeloppet är 5250 kr

Som jag har förstått av tråden så kommer vi skattebetalare nu att få det tvivelaktiga nöjet att bekosta tandimplantat åt den reinkarnerade sonen. Detta till följd av 30 års liggande på golvet framför TV:n, tuggandes på makrill, chips och gräddkola, allt nedsköljt med sportdryck, och till synes utan de mest basala kunskaper och intresse för tandborstandets ädla konst. Något hans mor med stor sannolikhet kan ta åt sig äran för. Herrtidningar tycks också ingått i sonens tidsfördriv. Vad mer?

Finns det någon indikation på att sonen haft fri tillgång till mammans kussimurra?

Men frågan är om man får bostadstillägg om man är ägare av fastighet typ sommarställe. Nu äger ju mamman bara en andel, men jag undrar hur det är med den saken. Om dom andra löser ut henne får hon väl en större summa pengar och då får man ju inte heller något bostadstillägg.

Så kan det vara. Personligen tror jag dock även på en personlighetsstörning hos mamman. Borderline eller narcisst.

Mamman gjorde ju sig av med den destruktive partnern! Sen kan en ha synpunkter på att hon borde ha gjort det tidigare men då har en inte förstått de starka mekanismer och de processer av total nedbrytning och normalisering som ofta föreligger vid grov kvinnofridskränkning. Visst kan vi tycka så här i efterhand att hon borde sökt hjälp - det tycker jag med! Våldsamma män är sällan våldsamma i början av ett förhållande, tvärtom. Det sker successivt och stegvis och är en del i nedbrytningsprocessen. Glöm inte heller att barnen föddes på 70-talet och då låg hustrumisshandel fortfarande inte under allmänt åtal utan det var ett angivelsebrott, d v s den misshandlade kvinnan som själv som måste anmäla mannen. I de få fall detta gjordes återtogs den ofta p g a rädsla för repressalier... Det var således fortfarande vanligt att detta sköttes "inom familjen". Och här verkar mamman ha gått emellan för att skydda sina barn. Dessutom verkar de även ha tagit emot hjälp av socialtjänsten då döttrarna placerades i familjehem. Har för mig att jag även läste att modern uppgett att socialen även försökt få pojken tillbaka till skolan men att han mådde för dåligt. Vad hände sen? Det vill en gärna veta! Tappade soc bort dem?

När började det fysiska förfallet för mannen? Jag tror inte någon på fullt allvar tror att det alltid varit så, eller att det varit så sedan han slutade skolan. Tvärtom har ju många vittnat om att mannen har setts ute utan att någon då har reagerat (förutom någon gång då han hade lindade ben, men det verkade inte föranleda någon oro). Även här talar vi om en långsam process och en normalisering. Kvinnan är dessutom 70 år gammal. Hur länge ska en människa orka?

Vi vet inte heller om mamman sökt hjälp tidigare, eller? Vet många i liknande situationer som söker hjälp utan att få någon. Särskilt då det handlar om vuxna människor med egna val och rättskapacitet. Socialtjänsten står ofta handfallna.

Mamman gjorde ju sig av med den destruktive partnern!

Man får ju någon form av ersättning om man deltar i daglig verksamhet men det är heller ingenting man bara får utan diagnoser och beslut. Vi har en massa hemlösa i Sverige som har haft det MYCKET VÄRRE än denna man och jag stör mig som fan på att journalisterna på gräddhyllan ignorerar det. Valfri hemlös äldre person har OCKSÅ svikits av samhället. Eller snarare systematiskt diskriminerats och kränkts av samhället, inklusive socialtjänsten.
Och skolan. Många hemlösa har droppat av skolan och inte kommit tillbaka. Och det handlar inte bara om att skolan inte anmält det till socialtjänsten, utan att dom systematiskt skiter i att göra skolmiljön bra för barnen som går där så att alla får vara trygga och bygga relationer.

Kan ju tillägga att konsekvenserna av att orosanmäla hemmasittning flera gånger blivit att dessa ungdomar som inte gjort en fluga förnär placeras på en institution där de sedan systematiskt kränks, misshandlas och utsätts för övergrepp av en massa outbildad och olämplig personal.
Jag har jobbat med fler än 10 tjejer i 20-årsåldern som förstörts psykiskt av att institutionaliseras. De har fått psykiska men för livet och i princip inte utvecklats som individer under institutionaliseringen.
Viktiga år i den personliga utvecklingen. Så det är inte som att det blir bättre av socialtjänstens inblandning, det är bara fokus på tvång och i realiteten straff (som kallas för ”vård”, innebär att isoleras från samhället i flera år med en massa lättkränkta, lågutbildade vakter som leker lägervakter och har fullt mandat till det, utan insyn. Långt ute i skogen)
Det är för helvete inte de mobbades och utfrystas fel att de befinner sig i den situationen. Skulden ligger hos mobbarna och hos personalen som tillåter det.
Nu hade den här mannen, hans syskon och mamman ett helvete med pappan och alla försökte vara så lite som möjligt hemma enligt systern.
Hans lärare påstår i media att han försökte ta sig an pojken. Men han säger inte ett piss om att han försökte främja goda relationer mellan eleverna i sin klass! Det allra viktigaste lärare kan göra är faktiskt att lära barnen demokrati, respekt och att bygga relationer på ett sunt sätt, utan utfrysning och mobbning.
Hade dom gjort det hade inte en massa högt begåvade elever hoppat av skolan, den psykiska ohälsan hade inte varit skyhög osv.
Vi hade haft många fler produktiva medborgare och mångt färre ”socialfall”.
Kanske t.o.m. större konkurrens för journalister om fler begåvade medborgare mådde bättre och utbildade sig. Då hade man kanske sluppit krönikörer som Mellin, Cantwell m.fl

Hade mamman fått hjälp av samhället och dom jävla grannarna som visste att hon och barnen var utsatta för våld av pappan, då hade hon och barnen mått bättre. Döttrarna hade inte behövt placeras. Märks ju att ”systern” i media projicerar allt som hänt på sin mamma och är svartsjuk på sin bror som hon upplever är favoriserad, och att hon döljer hämnden bakom ”omtanke”. Hon vill ju bara sänka mamman och hänga ut sin bror som nåt slags psykfall.
Men även i familjer där det är bra finns det hemmasittare, har länkat om det tidigare i tråden. Det handlar om hur dom mår i skolan. Även denna man kände sig utanför i skolan.
Skolan var ingen trygg plats att växa på, skolan var ångest. Hur jävla kul är det att vara 13 år och att bli helt ignorerad av alla klasskompisar? Att få vara själv på alla raster och håltimmar i den ålder då det är som viktigast att få bekräftelse och känna tillhörighet i något utanför hemmet?
Det är ju inte mammans fel att kompisarna frös ut honom och att skolan tillät det 🤦‍♂️.

Vill bara säga att det gör mig glad att läsa om föräldrar som dig. Det finns alltid saker som man som förälder känner kunde ha gjort mer men som du säger, så är det lätt att gå in i väggen. Du har agerat rätt så du har gjort vad du har kunnat och beviserligen så har du lyckats med tanke på hur de lever idag. Det är svårt, Framförallt om man är ensam. Det du beskriver påminner mycket om min mor och hennes kamp hon förde för att min halvbror med autism och ADHD (Mao inte hennes biologiska son) skulle få den hjälp han hade rätt till. Önskar min far eller min brors mamma hade ett uns av det det tankesätt som du har men morsan lämnade honom och min far stack huvudet i sanden. Deras agerande har alltid förbryllat mig. Det är endast tack vara min mamma som min bror lever ett någorlunda bra liv idag, men det tog på hennes krafter. Om det inte vore för henne så är jag 100% säker att min bror skulle fortfarande leva hemma hos farsan.

Man får ju någon form av ersättning om man deltar i daglig verksamhet men det är heller ingenting man bara får utan diagnoser och beslut. Vi har en massa hemlösa i Sverige som har haft det MYCKET VÄRRE än denna man och jag stör mig som fan på att journalisterna på gräddhyllan ignorerar det. Valfri hemlös äldre person har OCKSÅ svikits av samhället. Eller snarare systematiskt diskriminerats och kränkts av samhället, inklusive socialtjänsten.
Och skolan. Många hemlösa har droppat av skolan och inte kommit tillbaka. Och det handlar inte bara om att skolan inte anmält det till socialtjänsten, utan att dom systematiskt skiter i att göra skolmiljön bra för barnen som går där så att alla får vara trygga och bygga relationer.

Kan ju tillägga att konsekvenserna av att orosanmäla hemmasittning flera gånger blivit att dessa ungdomar som inte gjort en fluga förnär placeras på en institution där de sedan systematiskt kränks, misshandlas och utsätts för övergrepp av en massa outbildad och olämplig personal.
Jag har jobbat med fler än 10 tjejer i 20-årsåldern som förstörts psykiskt av att institutionaliseras. De har fått psykiska men för livet och i princip inte utvecklats som individer under institutionaliseringen.
Viktiga år i den personliga utvecklingen. Så det är inte som att det blir bättre av socialtjänstens inblandning, det är bara fokus på tvång och i realiteten straff (som kallas för ”vård”, innebär att isoleras från samhället i flera år med en massa lättkränkta, lågutbildade vakter som leker lägervakter och har fullt mandat till det, utan insyn. Långt ute i skogen)
Det är för helvete inte de mobbades och utfrystas fel att de befinner sig i den situationen. Skulden ligger hos mobbarna och hos personalen som tillåter det.
Nu hade den här mannen, hans syskon och mamman ett helvete med pappan och alla försökte vara så lite som möjligt hemma enligt systern.
Hans lärare påstår i media att han försökte ta sig an pojken. Men han säger inte ett piss om att han försökte främja goda relationer mellan eleverna i sin klass! Det allra viktigaste lärare kan göra är faktiskt att lära barnen demokrati, respekt och att bygga relationer på ett sunt sätt, utan utfrysning och mobbning.
Hade dom gjort det hade inte en massa högt begåvade elever hoppat av skolan, den psykiska ohälsan hade inte varit skyhög osv.
Vi hade haft många fler produktiva medborgare och mångt färre ”socialfall”.
Kanske t.o.m. större konkurrens för journalister om fler begåvade medborgare mådde bättre och utbildade sig. Då hade man kanske sluppit krönikörer som Mellin, Cantwell m.fl

Hade mamman fått hjälp av samhället och dom jävla grannarna som visste att hon och barnen var utsatta för våld av pappan, då hade hon och barnen mått bättre. Döttrarna hade inte behövt placeras. Märks ju att ”systern” i media projicerar allt som hänt på sin mamma och är svartsjuk på sin bror som hon upplever är favoriserad, och att hon döljer hämnden bakom ”omtanke”. Hon vill ju bara sänka mamman och hänga ut sin bror som nåt slags psykfall.
Men även i familjer där det är bra finns det hemmasittare, har länkat om det tidigare i tråden. Det handlar om hur dom mår i skolan. Även denna man kände sig utanför i skolan.
Skolan var ingen trygg plats att växa på, skolan var ångest. Hur jävla kul är det att vara 13 år och att bli helt ignorerad av alla klasskompisar? Att få vara själv på alla raster och håltimmar i den ålder då det är som viktigast att få bekräftelse och känna tillhörighet i något utanför hemmet?
Det är ju inte mammans fel att kompisarna frös ut honom och att skolan tillät det 🤦‍♂️.

Jo, jag vet. Jag lämnade inte exet utan konkreta anledningar heller (nu menar jag inte säga att andra anledningar inte är giltiga, det är de förstås, men här var också misshandel med).

Man kan lämna i alla fall om man tänker efter och tänker på barnens bästa. Och när det gäller Haninge-kvinnan - hur vet vi att det är sant? Lätt att skylla på en död man.

Jag säger inte att hon måste orka NU, när hon är 70. När sonen var 13 och slutade gå i skolan var hon .... 42? Det var då det gällde!